…och de komma från syd och nord – Planket II

En ny dag, ett nytt plank, dvs ny utställning, nya bilder och nya fotografer. Möjligen också ny publik, svårt att avgöra, men några (många?) samma som igår.

Annars var det ingen större skillnad. Fortfarande samma variation och dynamik i de olika bilderna, flera väldigt bra, andra inte så intressanta. Och fortfarande mycket svartvitt.  Och många hundar.

Dan Crona, dock inte framför sina bilder.

Övning ger färdighet

Avundsjuk eller beundrande?

De små hundarna levde farligt bland alla människor. Mycket tryggare så här. 

Nästan som på Tårtan. Visade sig vara ett väldigt fint ljus från fönstret. Och Ronny alltid lätt att ta bild på.

Per Nellevad med fru.

I väntan på något...

Men likafullt en väldigt trevlig dag, många bilder att titta på, många trevliga diskussioner.

På återseende//Göran

De komma från öst och väst - Planket dag I.

Och alla vill ta del av vad Planket kan erbjuda. Om än inte sång och spel så i alla fall folkfest, med alla utställarna och alla som ville vara med och titta.

Det är alltid intressant att gå på en sån här utställning, hyfsat prestigelös, som vanligt spretig med ett stort dynamiskt omfång vad gäller fotografi över huvud taget, och så mycket folk – tur med vädret – så man inte hinner träffa alla som man känner. Och mycket svartvitt, förstås. Möjligen en trend nu, vad vet jag.

Förvånansvärt många hundar hade fått följa med idag. Med så mycket folk var det nog skönast att bli buren, när man är så här liten.

Skillnad på kamerorna.

Per-Erik Åström

Lars Epstein

En mästare på att vara diskret i sitt fotograferande

Andra fotokompisar var där

Gunnar Swärd med följeslagare ställde ut från tunnelbanan

Nån gång känns det som om svartvitt inte kan göra bilden rättvisa. 

Mats Berglind

Bättre sent än aldrig.

När motivet får vara publik, också.

I morgon ny dag, nytt plank, nya bilder med nya utställare men antagligen rätt så, mycket samma publik.

I'll be there - på återseende tills dess//Göran

Fortsatt objektivprovning

Olympus objektiv, mZuiko, är normalt väldigt bra över hela linjen, hög klass på glasen så att säga. Ett sådant objektiv är till exempel 45mm/1,8, ett litet och nästan oansenligt objektiv, billigt och plastigt, men så bra!

Nu har det ändå kommit ett 45mm's objektiv i Pro-serien, 45mm f/1,2. Det är ännu bättre! Större förstås, en helt annan byggnad och betydligt dyrare men oerhört skarpt, redan på full glugg (givet att man fokuserar rätt, förstås). Känt för sin speciella bokeh, vilket jag inte har nåt att säga om emellertid.

Analogt eller digitalt? Och riktig fotografi?

Jag har funderat över den här frågan, lite av och till under en längre period. Och den dyker ju upp lite då och då i diskussionstrådar och bloggar – det analoga fotograferandet ökar och fler och fler ungdomar ger sig på det!  Mina tankar här är alltså inte svar på eller reaktion på tidigare eller aktuella inlägg utan mina egna reflektioner.

Är det egentligen någon skillnad på att fotografera analogt eller digitalt? Alltså, visst är det skillnad på grejorna. Men i övrigt? Egentligen, alltså! Dvs när det gäller fotograferandet?

Utgångspunkten är en ljustät låda, med kontrollerat ljusinsläpp via en samling glaslinser, där ljuset projiceras på ett särskilt ljuskänsligt medium, och där man i efterarbetet omvandlar den projiceringen till en bild. Det här gäller både det analoga och det digitala fotograferandet och har så varit i alla tider.

Själva det praktiska fotograferandet är ju sedan samma sak också, vare sig det gäller analogt eller digitalt! Man riktar kameran, och objektivet, mot det man vill avbilda, komponerar bilden, ställer in avstånd, exponering etc och så knäpper man av, alltså låter en kontrollerad mängd ljus falla in på sitt ljuskänsliga medium oavsett om det är en celluloidremsa eller en platta med ljuskänsliga dioder. Man måste hålla koll på de fotografiska parametrarna på precis samma sätt oavsett vilka grejor man använder. Bländaröppning relativt slutartid relativt ljuskänslighet är precis desamma. Fokusering likaså. Det är samma handgrepp och manövrar med reglage etc i båda situationerna. Analoga kameror och digitala kameror ser i stort sett likadana ut.

Så, vad är skillnaden? Snabbheten? Den finns i båda lägena. Elektroniken då? Jovisst, det behövs en dator för att översätta ljuset till sensorn och sedan lagra på minneskortet, men det kan ju rimligen inte påverka själva fotograferandet som sådant. Bilden? Det hävdas att bilden blir annorlunda, och det kan nog vara så, inte minst med alla möjligheter i moderna efterarbetningsprogram där risken för överbearbetning finns. Men har vi inte kommit bort från det, åtminstone vad gäller seriös fotografi? Och är den analoga bilden nåt att sträva efter i sig? Ser vi egentligen skillnad på en bra digital bild och en bra analog bild? Min tanke är att det är svårt.

Så, riktig fotografi handlar i min bok inte om analogt eller digitalt eller vilka grejor man använder. Det handlar om helt andra saker; förmåga att behärska hantverket, kunskap, hur man ser bilden, hängivenheten till konsten och såna saker. Och det handlar inte ens om svartvitt eller färg.

Sen har jag respekt för att man är olika, har olika intressen och bakgrund; att man då vill hålla på att ladda manuellt med film och att framkalla själv med alla de processer som krävs, för att man tycker det är roligt att hålla på och kanske av nostalgiska skäl eller till och med tanke på slow photographing, men skillnad att fotografera? Egentligen inte.

På återseende//Göran

Kamera, objektiv och hundpromenader

Jag har inte haft med mig kameran så mycket på hundpromenaderna tills nu. Det har varit fullt upp med vardagslydnad och social träning för det tidigare nya husdjuret. Nu börjar emellertid det sitta, och kameran åker med mer och mer.

Jag har börjat ta med bara ett objektiv i taget, dels för att få ett begrepp om vad som fungerar bäst, men också att använda mina objektiv, lära mig dem bättre, dvs de objektiv som annars mer står på hyllan eller ligger i väskan och inte  blir använda så mycket på grund av att favoriterna får ta den rollen annars. 

Idag hade jag med mig ett lite udda objektiv, 75 mm f/1,8. Det blir alltså 150 mm relativt FF och är sagt att vara ett av Olympus skarpaste (där emellertid objektet måste vara stilla också). Brännvidden är lite knölig i vardagsfotografering, och jag använder det inte särskilt ofta, men det är ett väldigt bra konsertobjektiv.  Nu ville jag kolla hur det fungerade i skogen.

Även här var brännvidden egentligen inte optimal, men det gjorde sitt jobb när avståndet var det rätta.

Olympus OM-D E-M 1 mkII med mZuiko 75mm f/1,8 - 1/320 sek, f/2,0 ISO 200.

På återseende//Göran