Från Tsar till Folkkommissarie

En just nu aktuell utställning på Nationalmuseum, vilket betyder att tavlorna hänger på Konstakademien, eftersom NM för närvarande undergår en omfattande renovering. 

Utställningen täcker de senaste ungefärliga 150 åren, med således den socialrealistiska konsten på slutet av 1800-talet, inklusive peredvizjnikerna via den mer moderna och europaorienterade stilen under sekelskiftet före revolutionen till den igen socialrealistiska stilen under sovjettiden, men nu med en annan vinkling. Man imponeras av färgerna, kompositionerna, detaljrikedomen och tolkningarna av vardagslivet - konstnärernas yrkesskicklighet inte minst när det gäller att hantera ljuset är enastående och framträder så tydligt, känslan i bilderna är direkt närvarande. 

Ett exempel på färghanteringen, där fotot ändå inte förmår göra målningen rättvisa

Avslutningsvis en fika med kaffe och bulle på det anrika kaféet Mejan.

En underbar utställning, kan varmt rekommenderas. På återseende//Göran

Fågelsångspremiär

Egentligen en vårgrej, dvs när fåglarna börjar leva upp efter vintern, men i det här sammanhanget förstås fotofika i Uppsala, som också går under namnet Dagnys. Och alltså första gången jag var där. Mycket folk, kul att se ytterligare personer i verkliga livet bakom bloggnamn och Fs-signaturer. Mycket kameror, och som alltid i sådana här sammanhang trevliga fotosamtal, både om fototeknik, prylar och bilder. Och gott fika - tidpunkten väl vald (på förmiddagen) så det nästan blev som en brunch.

Det finns sämre sätt att tillbringa en lördagsförmiddag. Samtalen om foto och bilder var trevliga och drog ut på tiden, så enda kruxet var att försöka hitta en ATG-butik före klocka 14.00 - min tur att spela på veckans hästar. Det blev nästan lite körigt där ett tag, ingen ATG-affär i sikte först. Men jag hittade till slut en, efter lite planlöst omkringåkande i en för mig ganska okänd stad och när jag väl funnit den dök de upp lite varstans, förstås. 

På återseende//Göran

Sången ädla känslor föder

Min blogg handlar om dokumenterande fotografi i mitt liv. En av de sakerna jag gör, förutom att fotografera, är att sjunga i kör, vilket har framgått av en del tidigare inlägg. 

Att sjunga tillsammans, att göra musik tillsammans är något alldeles extra, och positivt för både kroppen och själen. Otaliga måndagar har jag känt mig trött och sliten efter arbetsveckans första dag, och undrat hur jag ska orka med at sjunga med kören hela kvällen . Och sen kommer jag hem, efter repet, speedad och pigg, fylld med glädje och positiva känslor. 

Det finns också vetenskapliga belägg för att musicerande, och särskilt att sjunga i kör är livsbefrämjande, och motverkar  stress och depression, dvs våra vanliga besvär i vårt mer och mer hektiska liv med alla måsten. 

Och ibland fotograferar jag, eftersom jag ju alltid har någon kamera med mig. Inget märkvärdigt, men alltså bilder ur mitt vardagsliv. 

Extra notstudier

På återseende//Göran

En regnig lördag. Och om gatufoto, och Fotografiska.

Kom på en länk om street photography, där en möjligen känd fotograf hade synpunkter – James Maher, kolla in hans websida: http://www.jamesmaherphotography.com/.

Han diskuterar här bland annat alla dessa gatufoton med människor som bara går längs en gata, och fastän det ibland finns roliga situationer, eller kläder, eller hårfärger så är det oftast som om inget hände, det finns sällan någon idé eller känsla med i bilden. Och då blir bilden ointressant.

Och det är vad jag ofta tycker, när jag ser gatufoton. Jag har många gånger slagits av att bilden inte säger mig någonting; jag tittar och kan tycka att bilden är bra, men sen lämnar den mig med ett ”jaha? Och sen då?”.

James Mahers tankar är intressanta, inte minst ur mitt perspektiv att försöka förstå vad som är en bra bild, vad som gör en bild intressant för en större publik, utöver vad mina närmaste tycker (på exempelvis Facebook).

Så v ad passar väl då bättre en regnig lördag som denna än att besöka Fotografiska för att kolla in främst Anders Petersen och Höstsalongen. Och särskilt när det gäller Anders Petersen så fanns det där, dvs uttrycket, känslan, idén och berättelsen. Jag har ju sett många bilder av honom förut, men det var läckert att ha dem samlade så här, att kunna se en lång rad bildberättelser. Lite mäktigt dock, jag behöver nog gå flera gånger (som vanligt) för att smälta och kunna ta in. Men, alltså så bra, och så intressant.

Höstsalongen också intressant. Trots skiftande kvalitet så fanns här många väldigt bra bilder, ofta dokumenterande, bilder ur livet runt omkring oss.  Svårt att ta fram något speciellt nu, men rakt ur minnet minns jag bland annat en serie ofrivilliga självporträtt – iPhone som var inställd på ”selfies” när fotografen tog bilder på motiv runt omkring sig – med ett intressant  resultat,  en bildserie med spännande perspektivförskjutningar och bilder med djurhuvuden på människor, där fotografen (i mina ögon) på detta viset lyckats fånga ett speciellt uttryck.

Till sist ett besök på den nya restaurangen, eller snarare fiket i mitt fall. Och sen hem med en smula ny inspiration. 

På återseende//Göran

Höstfärger, eller?

Nyligen hemkommen från sydligare delar av Europa möts jag av alla höstens färger, som brinner så till den grad att de nästan brunnit ut. Och jag blir lite missmodig, av flera anledningar.  Vad är väl höstfärgerna om inte annat än en föraning om vintern, ett tecken på förgängelse och bortvissnande. Men jag hinner ju inte ut och fotografera allt heller, och allt är ju redan fotograferat – går det att ta ”egna” bilder nu? Ibland känns det som om alla bilder, särskilt bilder av träd och buskar med brinnande färger i den sneda kvällssolen, redan är tagna, och oftast minst lika bra om inte bättre än vad jag förmår.

Så jag får hålla mig till dokumentation av höstfärgerna i trädgården. De finns ju där också, och faktiskt märkligt att en del av sommarblommorna fortfarande har sina sommarfärger kvar.

På återseende//Göran