Vem sa att humlor inte kan flyga...

Enligt aerodynamiska lagar kan humlor inte flyga, egentligen, är det ju sagt. De har för tung kropp i förhållande till vingarna, eller nåt sånt. Den som sa det skulle då varit med hemma hos mig idag.

Onsdag förmiddag. Kaffe ute på altan i det närmast osannolika högsommarvädret - sent i augusti! Märker en väldig ruljans bland blommorna i rabatten, så den lugna stunden byts mot febril verksamhet - jag med kameran och humlorna och de andra krypen med att försöka hitta nektar bland ståndare och pistiller. Det är varmt och gott, och insekterna har en sanslös fart när de far från blomma till blomma. Och inte sitter de still heller, när de väl har landat, utan är fort iväg igen. Så det blir ett väldigt jagande med kamera och med fokus, och mer och mer irritation över att inte ha ett ordentligt makroobjektiv - får nog på sikt överväga en sådan investering - hinner ju inte med här.

Pratade sen med en biodlare. DEt är för torrt ute, och det finns därför dåligt med nektar i blommorna, vilket kan vara en anledning till hetsen. 

Men, ett bra makroobjektiv står högre och högre på önskelistan-

På återseende//Göran

Afrika i blodet - the Big Five

Sitter här och tittar igenom några av mina fotoalbum – visst har allt blivit så mycket enklare när man slipper att arkivera negativen och ägna sig åt det tidsödande arbetet att sortera in bilder i en pärm?

Nå, fastnar i Afrika, senaste resan i februari i år – Det stora Namibiaäventyret. Ett fantastiskt äventyr, med början i det namibiska ökenlandskapet med bland annat de röda stora sanddynerna, Okawangadeltat i Botswana och till slut Viktoriafallen i Zimbabwe. Underbara vyer, spännande safariupplevelser, alla de  vilda djuren och all natur och alla vänliga, hjälpsamma och trevliga människor man möter på den här nivån. Sitter redan och längtar tillbaka.

Vi såg alltså alla de fem stora, en mäktig sammantagen upplevelse.

Först kejsaren själv, den mäktigaste av dem alla.

Elefanterna lekte i vattnet, och plaskade runt - de verkade njuta av att bada

Sen den skyggaste, snacka om att ha valt dress code för att smälta in...

Till slut hittade vi bufflarna. Såg ut att bli en spännande situation.

Men de möttes, och gick åt varsitt håll.

Lejonet förstås, full koll.

Vid ett tillfälle kom vi fram till en hög med hyenor. Visade sig att de strax innan tydligen hade skiljt noshörningsmamman från sin kalv, och då var katastrofen ett faktum.

Mamman gick omkring, gjorde sporadiska utfall mot hyeneflocken, men sen försvann hon.

Många bilder, svårt att välja ut. Mycket nöje och på återseende.

Den bästa kameran

är den som man alltid har med. Eller hur? Idag hade jag inte det! 

På väg hemåt såg jag i ögonvrån och på något avstånd, en grupp som såg ut som komna från någon cirkus, utklädda till clowner.  De hade samlats vid en automatmack, och skulle av allt att döma köra igång någon slags föreställning. Så, direkt hem, hämtade kameran och körde tillbaka, men för sent. Alla hade försvunnit, utom en ensam clown som emellertid också var på väg bort. När jag tittade runt, eftersom det var en så märklig situation utan publik, på en tämligen gudsförgäten plats utan mycket människor eller så¨, såg jag att man hade en relativt professionell filmutrustning. Min tanke är då att man gjorde en inspelning av ett uppträdande som man möjligen ska visa i annat sammanhang. Hade ändå varit kul att fota, vilket ju inte gick utan kamera. Och det är nu eftertankens kranka blekhet kommer in. Ta alltså alltid med kameran, man vet aldrig vad som kan komma i sin väg. 

Några dagar tidigare hade jag ändå faktiskt med kameran, då jag stötte på den här situationen. En lastbil som hade vält på en avfart från en motorled till en annan - högerkurva, svag nerförsbacke, egentligen utan anledning. Ingen skadad, bara smärre materiella skador, men trafiken stoppades upp för några timmar under bärgningsarbetet av bil och släp plus lasten, som såg ut att vara sopor...

Så, den bästa kameran är den som alltid är med.//GöranR

Ännu lite mera fiskeresa - med lite kultur

Vi hade alltså en fantastisk resa. Bygden i norra Jämtland, runt Jormvattnet och Stora Blåsjön är bedövande vacker. Och många fiskemöjligheter, både i tjärnar på fjället och i rinnande vatten.

Vi fiskade också i Ankaredeälven. För att komma dit fick man passera samebyn i Ankarede, där vi stannade en stund - lite kultur alltså. En sådan by där samerna samlades på de stora högtiderna, gick i kyrkan, bröllop och begravningar etc. Historiens vingslag, inte minst för oss som läst Bernard Nordh.

Å så fiskbilden...

På återseende//Göran

Fiskeresa forts – reflektioner och vyer

Vi var fundersamma inför vädret när vi åkte i år; efter en osannolikt vacker och solig sommar  varslades om regn och rusk i de nordligare delarna av landet, inklusive fjälltrakterna.  Och nog regnade det, förstås, vi fick vår beskärda del, men regnet kom i skurar, och störde egentligen vare sig fisket eller vår upplevelse. Och som fiskare har man ju bra kläder, som står emot vatten, och min kamera har sagts vara regnsäkrad, i alla fall i viss mån.

Samtidigt innebar den lite ostadiga väderleken möjligheter till exempelvis dramatiska himlar, speglingar i vatten och de ibland mjukare och lite mer akvarellbetonade färgerna i landskapet. Så det var något man fick förhålla sig till. Och det blev inte sällan magiskt ljus på kvällarna, nästan lite kitschigt ibland. Och visst märktes det att hösten är på väg, lite dystrare, lite mer blygrått över vattnen.

Och sen en fiskebild, förstås... Inte nån av de största, men gott och väl keeper size, roligt motstånd i strömmen, och precis lagom i pannan.

På återseende, igen - I'll be back//Göran