Sommarsymbol

Det finns få saker som är så laddade med begreppet sommar för mig som smultron. Bara att tänka på smultron manar fram känslor av sol och värme, den speciella sommardoften man kan känna, särskilt efter en regnskur då solen börjar värma igen, och dikeskanterna där smultronen brukar växa. 

Smultron har en speciell smak också, lite sötare men ändå dovare och jordigare jämfört med exempelvis jordgubbar. 

Nu går det ju att odla smultron i trädgården, det funkade inte förut. Så nu växer det smultron lite varstans i trädgården här; i perennrabatten, under rosenhäcken i vardande och i stenpartiet.

På återseende//Göran

En liten egen fotofika i Uppsala

Så blev det att ärende norröver sammanföll med första lördagen i månaden, varför jag svängde in till Uppsala och hittade till kafé Fågelsången för en fika. Och det var bara jag där, dvs inte bara, ganska många andra människor också, men inga fotograferande sådana. Och visst brukar det ju vara fotofika då?

Men nog för tidigt på säsongen. Så det blev en fika i alla fall för egen del - de är bra på det där på Fågelsången och till och med någon bild.

Men vi ser tiden an. Säsongen är i antågande.

På återseen de//Göran 

Tankar från altanen

Jag tycker om värmen. Jag tycker det är skönt när det är varmt. Allt blir så mycket enklare på flera sätt. Det kan vara lite svårare också, men det positiva överväger.  

Man orkar inte så mycket, och får inte så mycket gjort. Nå, än sen då? Då får man väl låta bli. Och så måste man dricka mycket, helst vatten, och det är ju aldrig fel, ändå. Man svettas, men gör det nånting, egentligen? Och man svettas mindre om man saktar ner.

Man måste inte alltid sträva. Man kan sitta ner och ta det lugnt också. Och anpassa sig efter vad som gäller. Men, det verkar som vi inte accepterar värmen, vi vill kunna leva som vanligt och göra allt det där vi brukar göra. Samtidigt, just vår anpassningsförmåga är ju i stort den förmågan som hjälpt människosläktet att överleva, i de mest skiftande miljöer. Så då borde vi väl kunna anpassa oss nu? Eller går det för fort?

Jag njuter av att kunna gå in och ut, kunna sitta stilla på altanen, läsa och titta på blommorna och humlorna, lyssna till surret och bara ta det lugnt. Och äntligen har vi ju en sådan där sommar som vi alla drömt om. Eller hur?

På återseende//Göran

Tillbaka i den lilla världen

Dvs åter i min lilla trädgårdsvärld, efter en veckas utflykt till vidare vidder och strömmande vatten längre norrut.

Det är lika varmt här, solen skiner, och man får inte mycket gjort. Men det känns OK, det är bara att anpassa sig, man rår inte på naturen.

Det här med att anpassa sig förresten – verkar vara svårt för nutidsmänniskan, även om just anpassningsförmågan ligger bakom att just människorna överlevt och kunnat lyckas i de mest skiftande omständigheter här på jorden. Fast det är ju så klart i det långa loppet. Att gå från normal svensk sommar med behov av fleece och gummistövlar till närmast tropisk värme kanske är för snabbt.

I alla fall blir det långa frukostar på altanen, under parasollet, med DN (papper!) och en avslutande kopp kaffe. Och omgiven av alla blommor och alla insekter kan jag förstås inte låta bli att ta fram kameran.

Funderar över det här med ”…när våren står i blom”, som det heter i visorna. Borde egentligen vara sensommaren, eller tidighösten, det är ju då, dvs nu, som det verkligen blommar. Eller hur?

På återseende//Göran

I Marsfjällets skugga

Vi brukar vara väldigt fokuserade på fisket på våra fiskeresor, och ger oss sällan tid att bara ”turista”. Nu hade vi emellertid en dag kvar för resan hem, först bil från Vojmån och sedan tåg hem till Stockholm respektive Göteborg. Med lite skohorn hade vi kunnat klämma in några timmars fiske där, särskilt som tåget inte gick förrän väldigt sent på kvällen, men så kom vi på tanken att göra en liten rundtur, lite grand i våra egna fotspår, men också för att vädret hade slagit om, från den soliga värmen till mulet, regnigt och flera grader kallare (nå, från typ 28 till 18-20 grader, men ändå). Så vi for ner till Vilhelmina, tog av uppåt och inåt landet och passerade mytomspunna platser som Malgomajsjön och  Saxnäs, vi såg trappstegsfallet och tog lunch på hotellet i Klimpfjäll (stekt fläsk med löksås, underbart gott!). Sedan fortsatt vi över fjället och förbi Stekenjokk ner till Blåsjön och Jormvattnet innan vi kom fram till Gäddede och fikade på hembygdsgården med kaffe och våffla.

Det här är kända platser för oss, även om det var längesedan vi var på andra sidan fjället. Just i Gäddede och Jorm har vi varit många gånger. Vi har fiskat i de små tjärnarna på fjället, i Blåsjöälven och vi har en liten favoritälv strax utanför Gäddede, Muruån, som varit väldigt produktiv med allehanda uplevelser. Nu var det emellertid ett tag sedan vi var här, så det blev lite nostalgisk återseendekänsla. Inte minst märkte vi att man lagt ner affären i Jormbyn, den som var byns symbol för flera decennier sedan, nedläggningshotad redan då, men upprustad och mot alla odds fungerande under lång tid, en tid med inflyttning och utveckling i byn, då fiskecampen kom igång och skolorna hade fulla klassrum. Tiden går sina varv!

Saxån med forsar och fall.

Vägen förbi Stekenjokkgruvan går över kalfjället och är väl den enda vägen i Sverige som på sina ställen går ovan trädgränsen. Typisk fjällnatur med hedar och små glimtar av vatten, tjärnar och strömmar. 

Den för oss så välkända vyn över Jormsjön, med de norska fjällen som fond.

Kaffe och våffla på hembygdsgården i Gäddede. 

Tips: hembygdsgårdarna runt om i Sverige har ofta väldigt gott fika, ofta våfflor och alltid i en härlig miljö. Rekommenderas!

Muruån utanför Gäddede. Hit kom vi första gången, mer eller mindre av en slump 1977. Ån är varken lång eller stor, den rinner ut några kilometer uppströms från Norge och mynnar i norra delen av Ströms Vattudal nedanför bron, men den har alltid producerat, som sagt både fisk och andra upplevelser. 

Sen apropå rubriken; läs Bernard Nordh och Hans Lidman, fantastiska berättelser om nybyggarliv i trakterna ovan Vilhelmina respektive fiskeresor i samma trakter. 

På återseende//Göran