Variant på kattfoto - dresscode!

Sitter fortfarande och redigerar bilderna från Klippiga Bergen i somras. Det går som i perioder det där med att sätta sig ner, även om jag tycker att det är både kul och trevligt och anser att det hör till fotograferandet lika mycket som själva fotograferandet - lite av nödvändigt mörkrumsarbete, som på den gamla goda(?) tiden. 

Under tiden blir det också lätt att jag hamnar i arkiven , vilket jag för övrigt gör ändå, lite då och då. Och eftersom det blivit lite mer katter här bland bloggarna ville jag visa ytterligare en (möjligen visad förut). 

Namibia/Botswana för några år sedan. Plötsligt ropade chauffören: -Leopard! Utan att vi först såg någonting. Väl kamouflerad, verkligen "rätt" när det gäller dresscoden alltså. En av The Big Five, men en katt likafullt.

Olympus E-M5 med Panasonic Lumix G Vario 100-300/4,0-5,6. 1/125 s, f/11, ISO 1600 och brännvidd 300.

På återseende - Klippiga Bergen gäller fortfarande//Göran 

Trend- eller paradigmskifte? Lite tankar om att fotografera kattjävlar...

Det är ju ett direkt faktum, att om man är man seriös fotograf tar man inga bilder på sina husdjur. Framförallt kattbilder är no-no! Och tar man sådana bilder finns det ju ingen chans att man visar upp dem i seriösa medier, som till exempel chat/forumtrådarna på dpreview.com (där det kan vara absolut förbjudet) eller bloggarna på Fotosidan.se.

Att visa sådana bilder kan inverka menligt på rykte och status som exempelvis gatufotograf. Och det vill man ju inte riskera. Eller?

Frågan är varför det är så?

Och ändå ser man, mer och mer, bilder på katter, och hundar med för den delen, som smyger sig in bland seriösa bilder på solnedgångar, blommor i motljus med makroobjektiv eller till och med ängar i morgondimma. Börjar vi kunna se en ny motivtrend, eller handlar det om ett paradigmskifte, med alla nya kattbilder?

Nu, och utan att vara minsta trendkänslig, tänker jag ändå bidra. Jag sitter alltså här i mitt arbetsrum, där jag ser ut över baksidan av trädgården, när jag plötsligt ser en katt smyga fram bland buskarna. På den tiden salig Boris härskade över domänerna förekom inga främmande besök av den sorten. Den här katten har jag emellertid kunnat se några gånger nu, möjligen intresserad av eventuella fågelnästen som ska kunna finnas i snåren. 

Så, eftersom kameran är beredd, så tar jag faktiskt några bilder, genom fönstret.

Alltså! Sen drog han (hon?) och gled iväg upp bland buskarna, och försvann upp på grannens tomt. 

Olympus E-M1 med mZuiko 40-150mm/2,8 med konverter 1,4x, lite olika brännvidd, bländare 4,0 och slutartid varierande mellan 1/250 och 1/400.

Principen är ju att motivet är underordnat bilden i övrigt. Och jag ser gärna mera kattbilder. Också.

På återseende//GöranR

Trädgårdstankar - blommor och bin och sånt

Efter en lite märklig sommar som inte varit varken särdeles kall eller varm fortsätter blommorna att vara i full gång. Allt är sent, och perennerna har uppenbarligen inte förstått att hösten är på väg. Och något som är roligt, och som jag uppskattar är att det är alldeles fullt med humlor och andra flygfän, som frossar i samlandet av pollen. Pollineringen är ju så viktig för naturens fortbestånd, och det finns tydligen brist på pollinerare.

Solen tittade fram idag ibland, och jag kunde inte låta bli att försöka dokumentera årets humlor - det var länge sedan jag faktiskt fotograferade mina blommor.

Så blir bolltisteln alltmer en favorit hos mig. Förutom att den växer så kaxigt är den tydligen väldigt populär bland humlorna och de andra insekterna - gillas!

Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/3200 sek, f/2,8 ISO 200

Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/1600 sek, f/2,8 ISO 200

Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/800 sek, f/5,0 ISO 200

Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/100sek, f/5,0 ISO 200

Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/400 sek, f/5,0 ISO 200

In för landning... Olympus OM-D E-M1 med mZuiko Macro 60mm/2,8: 1/2500 sek, f/5,0 ISO 200

På återseende//Göran

Det är solnedgångar i Klippiga Bergen också.

Och inte alltid vackert väder. Men nästan alltid fint ljus att fotografera i. 

Fryingpan River, Eagle County strax utanför Basalt, Colorado

För protokollet: Olympus OM-D E-M1 med mZuiko 12-100/4, 14mm, 1/80 sek, f/8,0 ISO 200. Bilden är tagen i RAW-format och försiktigt (faktiskt, inga dramatiska dragningar i spakarna!) hanterad i Lightroom.

Sen fick min kompis en stor öring här (medan jag höll på att fota). 

På återseende//Göran

Aspar i Colorado - inte bara skidorter

Aspen är nog det vanligaste lövträdet i Klippiga Bergen . Det påminner om björken, med sin ljusa till vita stam med ibland/ofta också svarta fläckar, men tillhör ett helt annat trädsläkte. Som tecken på dess förekomst finns flera orter och landområden som bär namnet - exempelvis skidorten Aspen, där man på bergssidorna runt om ser mängder med de raka ljusa träden som växer nästan som i kolonner. 

I Sverige finns aspen också, om än inte riktigt lika vanligt förekommande. Och även i Sverige har vi namn på orter efter asp - se Haparanda som på finska - Haaparanta - betyder just Aspstranden. 

Det ser nästan ut som kolonner av tändstickor, och mycket riktigt gör man också tändstickor av asp, på grund av den raka fiberriktningen. Det är emellertid i stort den enda användningen av träet som sådant. 

Vid en snabb blick kan det alltså påminna om björkar. Aspdungarna växer med rotskott, vilket svarar för tätheten. 

Det finns av allt att döma fler arter. De här amerikanska varianterna darrar inte, åtminstone inte riktigt lika mycket som vi är vana vid hos de svenska varianterna. 

Och för protokollet: Bägge bilderna tagna i RAW, med efterbehandling i Lr och för den andra bilden också i Silver Efex.

På återseende//Göran