Hur man firar (eller snarare firade) Kristi Himmelsfärdshelgen

Den 9. maj 2013 gjorde jag ett inlägg på Facebook, dvs före min tid som bloggare på Fotosidan. Egentligen kunde jag gjort det inlägget i år - en del saker har en tendens att återkomma, eller upprepa sig om man så vill. 

En reflexion; ibland önskar jag att jag hade byggt altanen större. Emellertid kommer stunder då jag inser att den är stor nog. 

Nu till inlägget maj 2013: Så vad gör en villaägare en varm och vacker Kristi Himmelsfärdsdag? Går ut på stan och tar en latte? Går en promenad i någon vacker park? Tar sig ut i naturen för att fota våren? 
Nej! Han lyfter bort alla trädgårdsmöblerna- och attiraljerna och tvättar och oljar altanen!
Ibland undrar man...
Men, när man sen en vacker sommarkväll sitter på altanen med en sval pilsner efter bastun och ser de sneda solstrålarna leta sig ner genom lövverket, ja då är det mödan värt.
OBS! De mörka fläckarna är skuggor, inte missfärgningar. Altanen är nu tämligen ljust brun, igen.

På återseende//Göran

Torghandel

Jag är svag för bildserier. Det är inte alltid som enstaka bilder håller eller räcker till. Flera bilder kan berätta en liten historia, där varje bild spelar mindre roll än bilderna tillsammans i en serie. 

En annan aspekt är ju det här med gatufoto. Gatufoto ska ju skildra livet i det offentliga rummet, och där människorna i bilderna ska vara okända och situationerna aldrig arrangerade. 

Sålunda, Gullmarsplan en onsdag eftermiddag, ett offentligt rum, okända människor och där scenen inte är påverkad på något sätt, dvs gatufoto?

På återseende//Göran

Istället för havsörn

Ute hos en vän som bor ute på Brevikshalvön i Tyresö - strax bortanför slottet. Han hade tidigare visat en suddig mobilkamerabild av en havsörn som satt i ett träd på tomten. Nu var det emellertid ett tag sedan den visat sig, så frågan var om det inte var en skröna.

Men när vi stod där på altanen såg vi plötsligt hur havsörnen kom flygande, lite långsamt och majestätiskt, med långa sugande vingslag, på ganska låg höjd, maximalt en 7-8 meter över hustaket. Vi såg den tydligt, den krökta näbben, den bistra blicken och kunde nästan räkna fjädrarna på vingpennorna. I klorna hade den ett byte, någon stor sork eller liknande. 

Kameran var förstås nedstoppad i väskan som låg på bordet en bit bort. Det fanns inte skuggan av en chans att hinna ta fram den, och dessutom dög inte gluggen som satt på att dokumentera scenen med.  Så vi fick bara stå där och beundra den mäktiga fågeln, vilket kanske var lika bra - man måste inte fotografera jämt, eller(?). 

Men så såg jag i det blommande krikonträdet en stor fjäril sitta. Och den satt kvar! Jag hann till och med byta objektiv till ett lite lämpligare. Så istället för en havsörn fick det bli en påfågelfjäril, om än upp och ner. Naturen är mäktig, inte bara ibland. 

På återseende//Göran

En selfie, minsann... Söders fotofikagäng på Tårtan

Det här mer selfie, eller självporträtt är egentligen inte min grej, och jag skulle väl inte komma på tanken att bygga en blogg runt något sådant. Men i det här läget kan jag inte låta bli. 

Fotofika på Tårtan är en institution. Varannan onsdag eftermiddag besöker v i det anrika fiket på Hornsgatspuckeln och umgås med kameran och fotograferandet som minsta gemensamma nämnare. 

Nu har Bernt Carlzon förtjänstfullt tagit fram en T-tröja till alla hugade Tårtandeltagare. Det ligger en del jobb bakom, till exempel var det av allt att döma inte självklart med loggan, vilket ju vi som upphovsrättsinnehavare känner till. Men det löste sig, och idag var det allmän utdelning av beställningar. 

Den är i mina ögon jättefin och jag bär den med stolthet och glädje - gillar sånt här. 

PS Hornsgatspuckeln på Söder i Stockholm (fritt från Hornsgatspuckelns egen hemsida):

"Hornsgatspuckeln är Södermalms kulturkvarter. Här finns det allt ifrån gallerier till butiker, mysiga caféer och en och annan bar. Hornsgatspuckeln är ett eget litet samhälle på Söder som sträcker sig mellan Mariatorget och Södermalmstorg.

Mitt på Hornsgatspuckeln ligger café Tårtan i ljusa lokaler där kultiga TV-serien ”Tårtan” spelades in på 70-talet. Tidigare hette caféet Puck och sedan Franzén men numera är det tårtan som gäller. Här erbjuds ekologiskt hembakat fika, en enkel och kort lunchmeny men det finns även festmat för avhämtning och förstås en hel uppsättning tårtor! Maten serveras på vackert porslin från konsthantverksbutikerna i närheten. Gratis wi-fi finns även för den som önskar."DS

På återseende//Göran

Musikens makt

Musik är kärlek.

Musik kan vara intressant men också tråkig och intetsägande.

Musik kan vara både inspirerande och sövande

musik kan vara stödjande och tröstande - musik är ofta en förstärkare av känslor

musiken skapar känslor

musik kan vara irriterande men musiken kan också få dig att dansa

musik väcker minnen men hjälper dig också att leva här och nu,

för dig själv eller tillsammans med andra.

Musik är kärlek.

Stockholm City Voices, en av världen bästa a capellakörer hade genrep i onsdags inför de nationella tävlingarna i barbershop inom kort. Det blev en magisk afton. 

Chili Treat Quartet

Twist Quartet

Och alla vi som sjunger i kör vet ju vad sången och musiken gör med oss, hur bra vi mår av den och vilken häftig upplevelse det är att göra musik tillsammans.

Och i sådan här sammanhang är 75mm/1,8 helt suveränt. Det blir inga riktiga översiktsbilder, men man kommer nära från håll så att säga, och fokuseringen och skärpan förvånar mig fortfarande. 

På återseende//Göran