Funderingar kring det här med gatufotografi

Har börjat fundera mer och mer över det här med gatufotografi. Uppenbarligen är gatufoto populärt; liksom ”alla är fotografer” så verkar det som om nästan lika många är gatufotografer. Och jag har inte riktigt fattat, inte insett vad det handlat om eller egentligen blivit berörd. 

Det verkar enkelt det här med gatufoto. Det borde väl bara vara att gå ut på stan och fota några intressanta fysionomier, roliga människor eller spännande situationer, gärna i svartvitt – och det verkar vara det de flesta gör. Men det räcker inte. De flesta av de bilder jag sett, inte bara här på Fs, har ändå inte gett mig nånting, ofta ganska platta och rätt så intetsägande.  Så för mig har det blivit en hajp (hype?), där det verkar vara för lätt att ta sig själv och det här med gatufotografi på för stort allvar.

Jag hörde en gång en känd fotograf och fotolärare som uppmanade till att titta igen på bilder man inte gillade, just för att utmana sig själv. Och ju mer jag tittat på gatufotobilder, desto mer har jag sett som har blivit bättre och bättre. Jag ska väl inte säga att jag nu plötsligt förstått och sett storheten i gatufoto, men det är begripligare nu, och jag ser fler bra bilder.  Inte minst Vivian Myers utställning på kulturhuset var en ”eye opener”.

Samtidigt har det blivit svårare, inte minst att själv ta bra bilder som är (bra) gatufoto. Det räcker inte med en situation eller intressant fysionomi, det måste till mer.  När det är som bäst samverkar motiv och komposition till en helhet, där man måste fundera lite,  där det finns flera lager eller nyanser, där inte allting är givet eller bara avbildat. Och det är svårt. Och det räcker inte att göra svartvitt av bilden heller.

Men intressant. Så det är bara ett ge sig i kast med uppgiften och köra hårt! Fast ännu kallar jag mig inte för gatufotograf!

På återseende//Göran

Gränsöverskridande

Det finns vissa saker som så direkt skär genom såväl tid som rum. Ta till exempel ett par pojkar i tioårsåldern, ge dem en lina med en krok och en håv, addera lite vatten - insjön, havet, stranden - och vips så har man en situation som gäller idag, hemma som utomlands och som också vara lika aktuell för både en och flera generationer sedan. 

Och solen skiner, och det är kortärmat och shorts som gäller. 

På återseende//Göran

Öl eller kaffe? Eller en öl i solen...

Det är varmt ute. Och mycket folk. Då sitter det ju fint med en kall pilsner. Men, så står det ju en kaffe här också - frågan är hur man löser det, kanske kaffet först, åtminstone en klunk, eller?

Facit: Det blev en klunk kaffe, men sedan fick ölen släcka törsten. 

På återseende//Göran

Söndagsfin

Här i Spanien åker de som bor inne i landet till kusten på helgerna, till de resortställen som ligger längs bland annat Costa Blanca för att andas lite frisk havsluft och koppla av. På söndagarna gör man sig fin och spatserar på strandpromenaden i solskenet i sina mer traditionella dräkter, som för kvinnorna och ett oövat skandinaviskt öga blir nästan av flamencokaraktär. 

Även herrarna är stiliga, om än inte riktigt så traditionella. Här försökte jag först fotografera lite i smyg, men så fort de såg mig ställde de upp sig och vinkade åt mig att fortsätta fotografera. 

Lite senare hamnade vi på en mexikansk restaurang, där jag - när servitören såg att jag hade kameran uppe - blev erbjuden att låna traditionella hattar, sombreros, för min fotografering. Jag avböjde, men de här tjejerna som också var flitiga med mobilkamerorna, tackade ja och blev vederbörligen avkonterfejade av servitören i sina fina hattar. 

Själva var vi ganska traditionellt men tämligen lätt klädda, i enlighet med vad klimatet erbjuder. Här är det full sommar, och sol och bad som gäller.

På återseende//Göran

Små kryp på nära håll

Ikväll hade vi i fotoklubben besök av John Hallmén. Inte helt oväntat blev det bilder och föredrag kring makro, mikro och stacking.

Fantastiska bilder i en intressant kontext - en djup kunskap om de små krypen, vad de heter, hur de gör och varför, och ett medryckande och inspirerande föredrag om bilderna och hur man gör för att ta dem. 

Som sagt inspirerande. Varje gång jag hör en kunnig och trevlig person prata om något denne har som stort intresse, och kan illustrera det på ett  bra sätt blir jag inspirerad - så nu vill jag också fota makro och kanske till och med stacka bilderna. Fast, man måste upp tidigt på morgnarna, så projektet faller nog med det. Under tiden kan jag ändå titta på underbara bilder i en av de böcker John har gjort eller varit med om att göra. En synnerligen trevlig och givande kväll. 

På återseende//Göran