Mera fåglar

Det verkar nästan som om jag håller på att bli fågelfotograf ändå. Men det är roligt att fotografera fåglar, dels är det tacksamt, och sen kommer man ju ut och får en naturupplevelse också. Och fåglarna agerar ju framför kameran. 

Det här med flygande fåglar är ett kapitel för sig. Det kan bli väldigt fint, men är också väldigt svårt. Och man vet aldrig hur mycket det beror på utrustningen eller hur mycket det beror på fotografen (eller, det vet man nog!). BIF eller Birds In flight är ju nästan en fotografisk konstform i sig. Det här med tracking fokus/spårfokus till exempel, eller följande fokus varierar ju mellan olika kameror, och att använda teleobjektiv är inte alltid lätt, speciellt inte på snabbt rörliga föremål. 

En söndagsutflykt i våtmarkerna i Alhagen utanför Nynäshamn. Med ett system av åar och dammar som slingrar sig fram genom landskapet renar man vattnet innan det rinner ut i Östersjön, framförallt från kväve av olika slag, Synnerligen intressant, Och en formidabel explosion både vad gäller flora och fauna. Och snart blir det grönt. Idag framförallt fåglar - inte riktigt lika mycket som i Hornborgasjön, men minst sagt rikligt.

In för landning!

Det är inte minst så läckert att se hur synkront de flyger.

Våtmarken i Alhagen var en höjdare. En maffig naturupplevelse, förutom det sköna i sättet att rena vatten. Och det finns en mängd andra djur, så det blir nog flera utflykter dit.

På återseende//Göran

Fågelfotografi i stan

Eller rättare i Uppsala, utanför Café Fågelsången, förstås. 

Efter att ha suttit och fikat och pratat fotografi och fotograferat varandra, åkte kameran fram igen (om den ens var nedpackad) när vi kom ut. Massor med fåglar utanför i den lilla dammen - blev ju ett tacksamt fotoobjekt, framförallt när vi åtlade med en halv limpa som en av oss hade tagit med.

Varje gång det slängdes en brödsmula påminde scenen om Hitchcocks Fåglarna, och et blev ett fasligt liv.

Måsarna (skratt?) var glupskast och mest på. 

"Kollar bara läget, liksom."

"And who do you think you are..."

Hejaklacken

Ett schyst avslut på fotofikan. 

På återseende//Göran

Man vet att man är på fotofika när

borden är belamrade med kameror och fotoprylar som trängs med kaffekoppar och kakfat

alla samtalsämnen är fotografi i olika former

man helt oförbehållsamt kan ta närgångna bilder på de närvarande, när som helst och hela tiden

man börjar förstå vidden av prylnörderi

och helt ohämmat kan diskutera prylar, bilder och allt inom foto, utan minst himlande med ögonen, från någon.

Fotofika på Café Fågelsången i Uppsala idag. 

Ett litet läckert resestativ

Väldigt trevligt, förstås. Helt klart värt resan. 

På återseende//Göran

En riktig snyltare

"Snylta" är ett sånt där gammalt ord som kan användas i en massa sammanhang. Som här till exempel; dvs att leva på andra, att tigga - en snål person snyltar. 

Jag har försökt att underhålla fåglarna i min trädgård, mest en talgoxefamilj och ett koltrastpar med att hänga upp mat i träden, lite talgbollar och så en sån här automat med frön, solrosfrön tror jag det är. Baktanken är ju givetvis att kunna fotografera dem, ni vet få de där läckra bilderna av fåglarna med oskarp bakgrund, sån där fin bokeh som man kan få med mitt favvoobjektiv, Olympus mZuiko 40-150/2,8.

På sistone har jag emellertid inte sett så mycket av mina fåglar, och heller inte funderat så mycket över det, tills jag idag råkade se ut genom fönstret och såg den här gynnaren. Och plötsligt stod det klart för mig!

Men hur trevligt det än är att se en frisk och fräsch ekorre, och ha den som gäst i trädgården - det var länge sedan - så är det inte helt okomplicerat. Jag är inte helt komfortabel med eventuell risk för fåglarna, äggen och så, vilket möjligen alltså redan visat sig. Vi får se hur det utvecklar sig. 

Nu är ju ekorren i sig ett tacksamt motiv också, även om det var svårt att få honom att vara stilla - det blev inte helt skarpt. Men jag kanske får möjlighet att öva mer på honom. 

På återseende//Göran

När zoomen inte riktigt räcker till - en fågelfotografs dilemma

Efter att ha lyssnat på Jan Gustafsson från Tibro när han berättade om hur man tar fågelbilder, och bland annat illustrerade med bilder från Hornborgasjön blev jag väldigt frestad att försöka själv. Och tillfälle bjöds förrän jag anat! 

Den årliga påskresan till Skövde och familjehögtider innebär ju också ett besök på Trandansen. Jag kommer ihåg från förr om åren hur långt det är till fåglarna, fastän man tycker sig stå nära, och hur svårt det är att fokusera, särskilt om man vill försöka fånga flygande fåglar, vilket man vill eftersom tranorna är så graciösa och vackra när de flyger. 

Jag försökte med lite olika objektiv, dels 40-150/2,8 vilket blev 300 mm alternativt 420 mm med extender - ett i sig underbart objektiv, snabbfokuserande och jätteskarpt - men också med mitt gamla 70-300 mm till det "gamla" 43-formatet, som i sig är ett habilt objektiv, fokuserar rimligt snabbt på min Olympus EM-1 och som alltså motsvarar 600 mm.

Men det var svårt ändå. Det var svårt att hänga med, det var svårt att få bra fokus och avståndet innebar en del disighet som blurrade till i bakgrunden. Och när det gällde flygande fåglar hjälpte det inte riktigt att jag prövade olika fokusinställningar och körde maximal snabbhet - det blev mycket spray'n pray - behållningsprocenten var ändå ledsamt låg.

Några bilder blev det i alla fall, ett urval av de 15000 tranorna som dittills (påskafton) gästade sjön tillsammans med alla andra fåglar.

En svängom i det gröna

BIF, dvs Birds In Flight

Det var gott om andra fåglar också, och de flög de med.

Och det var inte bara tranorna som dansade: - Kan de så kan väl jag, eller?

Nu dansade inte alla tranorna heller, men några gjorde lite försök ändå.

Och det här med fågelfotografi; det är svårt. Fast ändå roligt om man nån gång skulle få till det.

På återseende//Göran