Mitt Kök - mera mässor

Det var ju en annan mässa parallellt med vår fotomässa i Älvsjö - en kök-och matmässa - Mitt Kök. Inte minst eftersom biljetten gällde till bägge mässorna, men också för att jag blev hungrig och dessutom ibland fotograferar mat och allmänt tycker att matfotografier kan vara väldigt läckra ur många aspekter så överskattade jag som vanligt mina krafter och gick tvärs över gården för att hälsa på. 

Enligt rubriken var det både svårt och lätt att föreställa sig vad mässan handlade om; mat förstås, och kanske prylar att ha i köket(?). 

Förutom att det var minst lika mycket människor där som på fotomässan upplevde jag två stora linjer; en linje med symbolord enligt "hemgjort", "närproducerat", "hantverk", "ekologiskt","lokalt", "giftfritt" och liknande. Det fanns en del surdegsbröd förstås, plus ganska mycket mat från andra länder. Lite förvånad över att se så många goda ostar från Italien, England, Schweiz etc. - Parmigiano, Gryuère, Cheddar etc, men inte så mycket av våra svenska stoltheter som Herrgård, Västerbotten, Brännvinsost etc. 

Nå, så den andra linjen då: Vin! Förstås, och champagne. Någon enstaka snaps, en dansk glögg, men alltså väldigt mycket vin, från alla världens hörn. Och överallt kunde man smaka. Till och med så att man kunde kvittera ut ett vinglas i entrén, använda det - och bära det i små speciella hållare - och skölja av det vid särskilda stationer. Jag hade faktiskt funderat på att det fortfarande en bit in på förmiddagen fortfarande fanns parkeringsplatser kvar, möjligen förstod jag lite bättre varför efter Mitt Kök.

Däremot såg jag inte så mycket prylar. Där kunde jag gott ha väntat mig ett prylraseri utan sans, men faktiskt inte. Naturligtvis såg jag en del kastruller och andra pannor, och lite andra grejor, men inte som jag hade väntat.

Lite bilder blev det härifrån också:

Lägg märke till den röda påsen som hänger runt halsen. Det är alltså en behållare för vinglaset, när det inte används och man behöver bägge armarna.

Tidstypiskt?  Tankarna går till någon slags gammaldags lantbod. Kökets motsvarighet till analog fotografi?

Och vad vore väl en mat eller köksmässa utan surdegsbröd?

Men det tog på krafterna att försöka klara av två mässor på samma dag, nästan lite onödigt jobbigt. Jag har inte haft energi nog ens att packa upp min nya kamera (köpt på mässan, mässpris!) förrän idag.

På återseende//Göran  

Fotomässan

En av årets, eller i alla fall höstens begivenheter är ju fotomässan. I tre dagar samlas massor med människor, går omkring och tittar och känner på fotoprylar, lyssnar på föredrag om fotografi och bara går omkring och kollar.

Jag minns att jag var lite besviken på mässan föra året, tyckte att den hade blivit blekare, att det inte var samma kräm i den som tidigare. Och jag funderade över om det var jag som blivit blasé. Men det verkar ha varit ett mellanår.

I år var det igen schwung på mässan, fastän några stora inte var med - främst Olympus och Canon.

Men om det nu fortfarande var de prylgalnas julafton tyckte jag att bilden fick en större plats i år. Det var mer bilder, och bilder lite överallt i större utsträckning än tidigare, oavsett att det fanns en jättestor egen avdelning med bildutställning. 

Några bilder:

Många intresserade av de riktigt långa och stora objektiven.

Många selfietävlingar. Här med rekvisitamöjligeheter.

Så här brukar jag göra. Roligt att se att jag inte är ensam. 

Hektiskt hos Scandinavian Photo - bra mässpriser.

Mycket bilder alltså.

Aktiviteter hos fotoklubbarna som var representerade.

Flera utställningar.

En lite märklig bild faktiskt, inga andra människor i närheten, just då. Annars som vanligt riktigt trångt.

Men, det blir mycket intryck, man blir väldigt trött. Och om man sedan som jag tittade in på matmässan, så kan ni ana hur jag kände mig när jag kom hem. Skönt med en bastu och en god middag. 

På återseende//Göran

Det är farligt att leva, och att äta rött kött.

Livsmedelsverket har gått ut med en varning;  för mycket kött ger cancer! Det är nämligen vad den senaste statistiken visar, dvs ett klart samband mellan vissa cancertyper (fr a änd- och tjocktarmscancer) och mängden kött och charkuterier. Och, svenskarna äter för mycket kött, i alla fall mer än vad man gjorde för 60 år sedan. 

Det produceras mer kött idag än vad det gjordes för 50-60 år sedan. Och vi får betala priset, köttet är överlag sämre nuförtiden. Kötthanteringen är många gånger mer industriell än tidigare. Korna blir matade med speciellt foder, de står inomhus och får inte röra på sig, de får antibiotika fastän de inte egentligen behöver, köttet hanteras effektivt och snabbt, det får inte längre hängmöras utan  möras på ett konstgjort sätt, det sprutas in en mängd substanser som förbättrar färg och gör att det åtminstone ser aptitligt ut etc etc. Och vad normala charkuterivaror innehåller i form av exempelvis saltlake, nitrit, rökarom  och jag vet inte vad, är det säkrast för nattsömnen att inte tala om. 

Köttet är alltså billigare, det produceras i större mängd och folk har det bättre ställt. Så det äts mer kött. Men det här köttet smakar inte gott, det smakar inte som kött kan smaka. Kött som är framställt på riktigt sätt, som är hängmörat, som kommer från djur som fått beta ute är det en helt annan smak på. Men det är dyrare! Och eftersom våra smaklökar är avtrubbade, eftersom vi är vana vid det som finns till buds i kyldiskarna på ICA m fl, så köper vi och äter det och låter oss nöjas. 

Jag har lagt ner att köpa sådant kött. Jag betalar hellre mer för köttet, för "riktigt" kött och äter det mer sällan. Och köttet behöver inte vara huvudnumret på tallriken. Jag tror att det där är en kvarleva från USA inspirerade Texasstekar, ju större dess bättre. 

Jag har också förmånen att köpa kött från Jämtland, en liten gård som producerar ekologiskt kött. Korna går ute, betet är obesprutat och köttet är inte behandlat på något konstgjort sätt och slakten är inte industriell. Sådant kött är ljuvligt.

Jag fick en sådan sändning häromdagen. Så nu är frysen full, och det som inte fick plats har jag stått och tillrett idag. 

Timjanstekt rostbiff med balsamicokokt pärllök, kapris och krasse och ugnsbakad potatis.

Och under tiden har en Boeuf Bourguignon fått stå och småkoka, högrev med ben och allt. Den blir till i morgon, den blir snarare bättre av att stå till sig!

Det kan mycket väl stämma , det här sambandet mellan kött och cancer, även om statistikens resultat är på gruppnivå och inte individnivå. Men jag är lite skeptisk - det är kanske snarare priset vi betalar för hur köttproduktionen ser ut och hanteras idag.

Länk till artikel i DN: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/for-mycket-kott-bakom-manga-fall-av-cancer/

På återseende//Göran

Tuffa tider

Det är ett hårt liv vi lever, vi stockholmsfotografer. Mycket att fotografera, och så ska vi hinna med så mycket annat också i samband med det. I torsdags var det till exempel fotofika på Hornstull på Söder, idag var det fotofika på Tårtan som i och för sig också ligger på Söder och till helgen är det fotomässan. Om man sen ska hinna med alla fotoutställningar som är på gång; Foltografiska, Historiska Muséet etc etc så förstår man att det inte är lätt. Och sen ska jag lära mig göra korv i Gnesta på söndag. 

Så var det det här med fika, och foto....

På återseende//Göran

Seniora tankar och funderingar

Stefan Sauk ryter till: -Sverige är åldersfixerat och åldersdiskriminerar. Och han är inte ensam om att tycka så. Och visst ligger det något i vad han säger. I väldigt mycket prioriteras ungdomen, som får stå för det nyskapande och fräscha, medan de (vi) som är äldre anses förlegade och passé.

Sen görs det stor sak av att Claes Elfsberg, Aktuellts nyhetsankare, eventuellt inte får jobba kvar efter 67 års ålder. Där stöder sig SVT på gällande lagar och kollektivavtal, som bland annat innebär rätten att arbeta kvar till 67. Sen har man i och för sig en praxis om att så gamla medarbetare kan erbjudas tidsbegränsad anställning/kontrakt. Elfsberg funderar ändå att gå till TV4, som inte har sådana restriktioner vad gäller åldern.

Det är också tämligen allmänt känt, att det är betydligt svårare att få jobb efter fyllda 50 (!?!).

För länge sedan var ålderdomen ett signum för vishet och klokskap. Det var de äldre som ledde verksamheter, som fattade beslut för gruppen, som styrde och ställde. Det är inte så nu, åtminstone inte i vårt land. Det finns länder (Japan?) där man inte får bli till exempel styrelseordförande före fyllda 70, eftersom man inte anses ha nått vederbörlig grad av erfarenhet och visdom annars.  

Samtidigt, och det är lite paradoxalt, baxnar man för att höja pensionsåldern, åberopande rätten att få sluta arbeta, ta det lugnt och njuta sitt otium. Detta handlar emellertid mer om vilket jobb man har i vår väldigt varierade arbetsmarknad.

Jag är för mångfald och diversifiering. Det är viktigt att tillvarata den erfarenhet och vishet som man får i kraft av ett långt liv, och fortsätta utnyttja det för de som vill och kan. Det är dock lika viktigt att de som haft ett slitsamt arbetsliv ska ha rätt att gå i pension när de behöver, givet de ramar vi har.

Så, åt var och en efter behov och önskan, dvs även här borde 1000 blommor få blomma.

Himbafolket i Namibia lever fortfarande på ett väldigt traditionellt sätt. Kvinnorna hedras eftersom det är de som ger liv. När männen arbetar i städerna är det dessutom de som sköter ruljangsen i övrigt med bland annat boskapsskötsel. Här har de äldre förkörsrätt, i kraft av erfarenhet och sålunda visdom. 

På återseende//Göran