En slags ketchupeffekt

Det började en dag när jag behövde använda majonnäs och inte hade någon hemma. När jag fann att det gick att göra själv, och att det blev mycket godare, förutom att jag slapp alla tillsatser, hade någonting kommit i rullning….

Mänskligheten är möjligen uppdelad i minst två läger; vi som tycker om ketchup, och de andra. Själv anser jag ketchup vara en utmärkt krydda och sås i maten och matlagningen, och kan väl betrakta mig som en smula oortodox i det avseendet. Det är alltså inte bara varmkorv och hamburgare det gäller.

Jag har nästan alltid varit road av matlagning. Sedan länge har jag också brytt mig i vad jag äter, och köper, sett inte minst till tillsatser, ursprung etc.

Om nu majonnäs var så enkelt att göra, och man då fick en produkt som man hade full koll på, skulle det inte gå att göra med ketchup? Egentligen vet man ju inte vad som ingår där, det vore kul att veta, och hur svårt kan det vara, egentligen?

En snabb titt på nätet gav, naturligtvis oräkneliga svar och möjligheter. Men, i stort var det inte så svårt, grundingredienserna visade sig föga förvånande vara tomater, ättika eller vinäger, socker och kryddor.

Så nu har jag gjort egen ketchup. Det var inte svårt, men en smula omständligt, och med tanke på att Heinz faktiskt också smakar ganska gott är jag inte helt säker på att det alltid blir hemlagat hädanefter.

Det här är vad som behövs.

Det fick koka ganska länge, för att få ihop smakerna och få rätt konsistens.

Och så här blev det. Magiskt gott! Färgen skiljer sig från köpeketchup, vilket i alla fall får mig att fundera en smula...

Att sen min fru tyckte att det var matmissbruk att koka ner tomaterna till ketchup är en annan sak. Hon gillade produkten ändå. 

På återseende//Göran