Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Lagen om alltings spretighet

Jag läste någonstans, möjligen handlade det om bloggar, eller fotoböcker, att: -Du måste ha en tanke, en plan eller linje bakom, annars blir det spretigt. Och det fick det inte bli.

När jag startade den här bloggen för nu drygt ett år sedan, var min programförklaring att jag fotograferar vad som händer i mitt liv runt omkring mig, i vardag och fest, på resor och hemma, dvs i helg och söcken, och ville ha ett forum att visa bilderna i förutom för familjen och på Facebook.

I bloggen har jag tidigare – och kommer säkert göra igen – diskuterat bildspråk, det där med att ha en distinkt stil, förutom allmänna funderingar och berättelser. Mina bilder har varit – och kommer säkert fortsätta vara – allt från storslagna naturvyer till makro, såväl färg som svartvitt och gatufoto och rena dokumentärer. Och så har jag gett uttryck för – och kommer att fortsätta sträva efter och diskutera - min ständiga undran; vad gör en bild bra, dvs när blir en bild så bra att den når bortom den närmaste kontexten, blir allmängiltigt bra så att säga.

Och jag har upptäckt en i någon mån ny fotovärld här på bloggsidan. Flera bloggare har en mer eller mindre distinkt stil, om det nu är företrädesvis svartvitt, stämningsfulla nattvandrarbilder, skira makrobilder eller bilder från fjärran landskap både ovan och under vattnet. Även texterna är inte sällan också hyfsat konsekventa till sitt innehåll för många bloggare. Och jag har funderat över min stil i relation till detta, både när det gäller vad jag skriver om och vilka bilder jag tar, och visar.

Så märker jag att det alltså ändå blir väldigt spretigt. I alla fall. Så tänker jag att det kanske hindrar utveckling; om man konsekvent håller på med något särskilt blir man troligtvis till slut bättre på det man gör. Och om man hela tiden hoppar från det ena till det andra, hinner man aldrig riktigt förkovra sig och utvecklas. Eller?

Mitt fotointresse är allmänt. Jag gillar att fotografera, och är nästan besatt av att dokumentera vad som händer runt omkring mig, att berätta med mina bilder. Jag har en massa olika intressen, men har svårt att i fotografiska sammanhang koncentrera mig på enstaka områden, eller enstaka stilar. Och så får det väl bli då. Jag får fortsätta sträva efter att fotografera så bra som möjligt inom ramen för det jag håller på med, och acceptera att jag kommer att vara generalist och ingen typisk ”sådan där” fotograf.

Men jag gillar att laga mat. Och jag fotograferar ibland vad jag har lagat, tycker att det är kul och tycker om att se på bilder på mat. Nu köpte jag en intressant bok på Fotomässan om just det här med att fotografera mat. Så vi får kanske se (även om jag är en smula skeptisk).

Söndagmiddag idag den 23/11 2014; Spaghetti Bolognese, eller spagetti med köttfärssås.

På återseende//Göran

Inlagt 2014-11-23 21:04 | Läst 2241 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Inget fel att visa sin bredd, det gör jag nog hellre än att fastna i ett spår. Spretigt låter inte lika fint som mångsidigt.
Jag började läsa bloggar för första gången i juni i år, och samtidigt började jag själv blogga. Under hösten har jag försökt lägga upp en stil som går ut på att jag har något slags tema för varje veckodag. Jag har inte lyckats hela vägen ut, men det är heller inget måste. Jag gillar att blanda både högt och lågt, precis som jag gör när jag använder min kamera.
Det finns så mycket åsikter, proffstyckare och rykten. Lite som att en riktig konstnär ska minsann lida ordentligt, annars blir det inte fin konst. Man ska minst skära av sig sitt öra, annars är man för "yvig".

Kör på som du vill och så som du mår bra av :-)
Tack för alla kommentarerna, uppskattas. Jo, jag är nog ganska nöjd med att vara generalist, egentligen, och fortsätta fotografera vad som händer runt mig. Men, det är alltid roligt att försöka problematisera det man gör, och jag tycker alltid det är intressant att lite ifrågasätta vad man gör, och varför.

Gillar det där med försök till tema, men för mig blir det lite som det faller mig in. Fast, det ligger nåt i att snöa in på nåt speciellt och bli riktigt typisk i det, men kanske också lite tråkigt i längden.

Så, kalla det mångsidigt, så kör vi på som tidigare. :). Och faktiskt är jag lite nöjd med min matbild.
Det gör väl inget om det är lite spretigt hit och dit? Jag spretar åt alla håll jag, och vill lära mig allt från mikro-makro, till de där storslagna vyerna, till den lilla studion, och de vanliga fågelbilderna, och kanske lite gatufoto när jag vågar ta det steget. Bättre spretigt än inget alls, tänk på det! =)
Ha en spretig och härlig dag!
Svar från gorred   2014-11-24 18:49
Heléne. Uppskattar din kommentar. Spretigt, eller kanske hellre mångsidigt låter bättre?

Jag tycker att du har ett rätt så tydligt bildspråk, som jag tilltalas av - gillar dina bilder.

Men det finns ju olika aspekter på mångsidigheten - alltid samma motiv? Samma tema? Alltid svartvitt, eller kontrastrika färgbilder? etc etc.

Jo, jag sitter nog egentligen ganska nöjd, bortsett från en hela tiden önskan att förkovras i fotograferingskonsten som sådan.