Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Lite kvällstankar så här på Spaniens vita kust

Natten faller på undan för undan här på Spaniens östkust, Costa Blanca, den vita kusten, när jag sitter här på terrassen och tittar på bilder, redigerar och väljer och funderar. Det är de vanliga ljuden omkring mig; enstaka bilar på angränsande gator, ett jalusi som dras ner mittemot – tydligen dags att sova – och så överröstas svalorna (jag vet att det inte är några svalor, jag tror det är tornseglare, men för mig är det svalor…) av en skoter som brummar där nere på gatan, interfolierat av en kille på skateboard. På håll hörs också enstaka samtal från andra balkonger och terrasser där folk sitter, och grannens hund har tydligen skällt klart, eller förresten, det hade den inte.

Det har varit en varm dag, som en bra svensk sommardag, och det är fortfarande varmt nu på kvällen – man sitter ute utan problem - fast med ett litet bett i luften. Om några veckor är det är kvällsbettet borta, och det är varmt hela dygnet. Och det är då man inte ska ha kvällssol på balkong eller terrass, det blir direkt outhärdligt.

Det blev en liten kvällspromenad så här första dan för mig, genom stan och hem längs strandpromenaden med en bit kvällsmat på vårt vanliga ställe, så nu kan jag sitta här och ta det lugnt en stund, koppla av, ta några djupa andetag och känna medelhavsluften omsluta mig.

Det är alltid så skönt att komma hit, det är så annorlunda på ett bra sätt även om det egentligen inte är särskilt långt borta, och det känns att miljöombytet gör gott.

Folk rör sig ute hel tiden

Förändringar; här låg förut ett bra fik, som nu tydligen är borta. Synd. 

Det blev ju några bilder förstås, de här lite vanliga, allmänna och dokumenterande bilderna; jag har ju i stort sett alltid kameran med mig, och jag funderar på hur det egentligen är att vara promenadsällskap till en fotograf, ryckigt, hela tiden stanna, få vänta och sen stanna igen. Kanske det passar bra med hundsällskap, det är väl lite av samma stuk över sådana promenader fast med andra förtecken, men ändå. Ibland beundransvärt tålamod emellertid.

Men det är nåt visst med länder där palmerna växer naturligt. På återseende//Göran

Inlagt 2019-05-22 22:50 | Läst 580 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Mysig tillvaro! Precis som jag själv vill ha det på mina resor, din text är så berättande att bilder nästan blir överflödiga.
Ha det!
Svar från gorred 2019-05-24 03:33
Tack Leif. Roligt att höra! Och jo, det är fint och gott att vara här.
Hälsningar//GöranR