Lite mer med nya objektivet, Olympus mZuiko 75mm F1,8

Blir mer och mer förtjust i mitt nya objektiv. En fröjd att hantera, väl byggt men ändå inte för stort eller för tungt. Passar bra till och med till den lite mindre kameran - OM-D EM-10 mkII - men sitter alltså som en smäck med perfekt balans på den lite större, dvs OM-D EM1. 

Fokuseringen sker blixtsnabbt, behöver aldrig tveka, och inte ens vid sämre ljus jagar den nämnvärt i sin fokusering. Det blir en rätt bra bokeh, åt det krämiga hållet och jag har inte märkt någon större skillnad i skärpa vid olika bländare, den ter sig lika skarp även vidöppen. Och skärpan är något av det bästa jag sett (förutsatt att fokuseringen sitter), nästan obehagligt detaljrik ibland, särskilt om man förstorar. Den sköter sig också bra med solljus, inga större överraskningar ens vid motljus.

I ärlighetens namn ska ändå nämnas att den i någon mån emellertid är begränsad. Man behöver vara en bit ifrån, eller ha rum för att backa, det lätt tajta utsnitt annars, vilket blev tydligt på Tårtan. Emellertid fick jag tillfälle att testa det i sammanhang där den passar bättre, nämligen konsertfoto. 

Min kör hade igår ett extrarep inför helgens barbershoptävlingar. Jag satt på en av de främsta raderna och tog bilder dels upp mot gradängerna, dels bakåt bland grabbarna som satt och lyssnade (vi körde mycket stämvis, två stämmor i taget). Ljuset lite halvdåligt, fick skruva upp ISO till mellan 1000 och 1600 och i övrigt förlita mig på att folk satt still och att IBIS fungerade. 

En ny känsla; på det här avståndet van att skruva på zoomringen, men nu alltså fast brännvidd 75 mm dvs motsvarande bildvinkel 150 mm relativt fullformat (24x36).

På återseende((Göran