Svemester - om vägfika.
Svemester är det nya ordet, efter hemester. Vi tyckte att vi nu hemestrat tillräckligt och att det var dags att vidga vyerna lite. Egentligen inget märkvärdigt för oss, vi brukar göra små och stora utflykter, roadtrips, runt om i landet - det finns alltid nånting att se och uppleva - med lite av "gräv där du står"-tänket. Och då händer det att man hamnar på ställen dit man aldrig skulle komma annars, vilket ofta, om än inte alltid, skapar minnen som man kan leva på länge.
Så vi for söderut från Stockholm på E4:an med sikte på Vadstena. Den stora motorvägen är bred och ganska rak och bekväm, det går undan och man lägger milen bakom sig. Samtidigt är motorvägen så tråkig. Och när det blir dags för fika, vilket för oss hände i höjd med Nyköping, så hamnar man på de stora motorvägsfiken - fullt med folk, blaskigt kaffe, industrigjorda och plastiga smörgåsar av obestämd ålder - om man inte tar pyttipannan - och plastiga inredningar. Det är föga inspirerande.
Vi var emellertid lite kaffesugna, det gick emot lunch, fast Nyköpingsbro, den stora anläggningen strax söder om stan kändes inte helt OK. Visst, vi hade fått vårt kaffe och säkert blivit mätta, men...
Lite på vinst och förlust tog vi av rakt in i landet, i hopp om att finna nåt mysigare fik. Det visade sig sedan finnas ganska gott om små kaféer, inte sällan i anknytning till skyltar som "Loppis", eller "Antikt", men i trakten av Stigtomta, mot Katrineholmshållet hittade vi ett litet strandkafé vid utloppet av sjön Yngaren.
Pittoreskt beläget, långt borta från allfartsvägarna, nykokt kaffe och nybakat bröd till de hemmagjorda smörgåsarna - hela situationen andades enkelhet och hemtrevlighet.
Det var väldigt gott.Och synnerligen trevligt. Sen att vår resa blev förlängd med nån timme är smällar man får ta. Vi fick se en hel del av det inre Sörmland också, vilket var värt en del.
På återseende//Göran




Fin beretning - velskrevet.
Jeg tror, at man mange steder kan opleve det samme som i gjorde her. Både i Sverige, Danmark og mange andre steder. Væk fra alfarvej, som du skriver. Der ser meget hyggeligt ud og så lige ned til vandet.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Tack Erik. Jo vad som helst - nästan - för att undvika motorvägskaféerna!
//GöranR
Man vinner åtminstone två saker: Dels blir det oftast godare. Sen får man se andra saker på omvägen.
Tack för kommentaren//GöranR
Vrena är korrekt, men möjligen har de bytt namn på det lilla fiket. Vi såg en skylt med "Pilgrimscaféet", men sen var det ytterligare något namn som jag inte kommer ihåg nu. Vilket inte spelar någon roll, trevligt och gott var det i alla fall. Någon ångslup såg vi inte, tyvärr.
Kul att det kändes igen!
//GöranR
Visst borde det finnas någon samling av alla dessa fik bortom allfartsvägarna. NU finns det ju en massa appar men inget uppslagsverk. Sen kan man, om man vågar, åka lite på vinst och förlust. Till och med riktiga små vägar skyltades med "Café" med ojämna mellanrum.
Ha det//GöranR
Jo de här småkaféerna brukar vara mysiga. Oftast är man emellertid på väg, och det är ju inte alltid man har i schemat att man kan improvisera, särskilt inte om man ändå åker långt. Att ta med mat låter som en bra idé. Lycklig resa tillönskas!
//GöranR
Hälsningar Lena
Precis så är det. Det blir oftast godare, och man får se mer. Men det gäller att planera in lite luft i resan då, vilket kan vara svårt; är man väl på väg och milen rinner undan på motorvägen finns det alltid ett motstånd mot att stanna eller till och med göra avvikelser.
Hälsningar//GöranR
/Gunnar S
Ja, nåt mer "artsy" blev det inte den här gången 😉. Men som ren dokumentation, liksom. Och köttbullemackan med rödbetssallad är ju lite av en svensk klassiker, särskilt på på en halva rågsiktskaka.
Och Sverige är fantastiskt. Det gäller bara att våga ta sig lite vid sidan om.
Hälsningar//GöranR
Med vänlig hälsning/Gunte..
Det blev ett litet lagom äventyr 😉. Mackan var jättegod!
//GöranR