- Joakim K E Johansson -

Gatufoto i en småstad – några reflektioner

Solen sken, vinden ven, och jag gick och gick tills jag fick myror i mina ben. Så kan man summera dagens gatufotoövningar här i Karlskrona. Fast idag hände något. Det kändes som jag passerade en tröskel.  Jag gav mig f*n på att jag med självklar pondus skulle härska på gatorna. Och det funkade!  

Det tog två och en halv timme att riva av en rulle Fomapan. Under tiden gjorde jag några reflektioner som jag tänker dela med mig av här. Några tankar kring hur det är att gatufotografera i en småstad. Framförallt vad det är som begränsar och vilka hinder man helt enkelt måste besegra.

- En småstad är en småstad är en småstad . Riktigt folkliv kan du därför bara uppleva på ett par gator i stans allra innersta centrum. Och när du nött samma trottoarer fram och tillbaka i ett par timmar blir det tillslut svårt att variera sig.

- Att dyka upp i folkhavet, ta en bild och sedan försvinna igen, kan du glömma. Avståndet mellan människorna och de öppna ytorna innebär istället att många förstår exakt vad du har i görningen långt i förväg. Du tvingas därför se många potentiella bilder försvinna framför näsan. 

- Människor som du plåtade och sedan bara gick förbi (klassisk gatufotostrategi) kan du mycket väl stå näsa mot näsa med bara några minuter senare. Då gäller det att fortsätta se helt oberörd ut.

- Efter några timmar i centrum inser du att du börjar bli igenkänd. Folk har sett vad du håller på med och det blir svårare att obemärkt knäppa bilder.

- Fem minuter över tre på en lördag är du plötsligt mer eller mindre helt ensam i centrum. Dörrar stängs, gardiner dras för, ökenbuskar rullar över torget och Morricones musik hörs mellan husen. Nej, nu ljuger jag. Lite.

    Hursomhelst. Bilderna som jag tog idag kommer förvisso inte att gå till gatufotografins historia. De är inte på HCB:s nivå - jag erkänner. Men jag lyckades hitta ett flow som kändes bra, och framförallt så tror jag att det var en mental spärr som släppte.

    Två unga kvinnor som precis har köpt glass. Men telefonerna är uppenbarligen intressantare. Jag ångrar att jag inte tog ett steg till snett höger/framåt. Jag tror bilden hade blivit bättre då.

    De här två satt på en bänk och hånglade loss ordentligt. Jag försökte gå fram så diskret jag kunde, men killen hann se vad jag höll på med.

    Jag tyckte den här mannen och pojken såg lite gulliga ut, båda med svarta glasögon.

    Den här pojken såg ut att ha det riktigt kul.

    Ett gatufotoporträtt på ett ungt par, och en kvinna som sitter försjunken i en bok. 

    En halv sekund senare tittade han rakt in i kameran.


    The Änd!

    Kamera: Canon Canonet QL17 G-III
    Skor: Björn Borg
    Film: Fomapan 400 exponerad efter ISO 200
    Framkallare: D 76 1+1
    Tid: 8 minuter

    Inlagt 2011-04-09 19:32 | Läst 9221 ggr. | Permalink
    Så är det. Man måste inse att man ska ta arenan i besittning. Klä på sig rollen som fotograf och gå på jakt med siktet(synen) inställd på bilder.
    Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-10 22:15
    Visst är det så Thomas. Rätt fokus och rätt attityd! :-)
    Bilden med det kyssande paret är humoristisk. Jag gillar The Änd också. Grattis till den övertrampade mentala gränsen.
    Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-10 22:15
    Tack Dawid. Det är nog mina favoriter också! :-)
    synd bara at man inte va där då dom spelade moricones de kan jo knapast bli så mycket bätre harald
    Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-10 22:17
    Precis Harald - Morricones musik skojar man inte bort! ;-)
    Tror det inte är någon nackdel att han han på parkbänken som hånglar kollar in i kameran tyckte den vart rätt humoristisk.

    Kul bilder :)
    Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-10 22:19
    Tack för din kommentar Robin. Roligt att du uppskattar bilderna! :-)

    Nej, det gör nog inget egentligen. Det är nog snarare det som gör bilden lite humoristisk! :-)
    Bra jobbat och grattis till flow:et. Men kanske lite hög kontrast.
    Svar från Joakim K E Johansson 2011-04-11 21:30
    Tack Magnus! Jag hade kanske lite för bråttom när jag la upp dessa bilder.

    Jag har också insett att Fomapan 400 exponerad efter ISO 200 ger väldigt råa, korniga och kontrastrika negativ. Inget jag rekommenderar med andra ord.