- Joakim K E Johansson -

Bilderna som har ”det” – men ändå inte

Det finns en viss typ av bilder som förmodligen alla fotografer råkar ut för emellanåt. Bilder som har något, men ändå inte. Ibland är det enkelt att sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Andra gånger är det inte alls lika lätt att peka på felet.

Ta översta bilden som exempel. Själv gillar jag den dynamiska kompositionen och att det händer mycket i motivet. Det finns helt enkelt många ansikten och uttryck att titta på. Trots detta är det något som inte funkar fullt ut, tycker jag själv.

Kanske är det att skärpan ligger för långt bak i bilden. Möjligen beror det på att för många personer tittar in i kameran och därmed indikerar att fotografen blev upptäckt. Eller också är det som händer framför kameran inte tillräckligt intressant.

Samma sak med de två pojkarna som äter polkagrisklubba. Också det en bild som jag gillar – men ändå inte. Återigen ligger skärpan för långt bak. Sedan är ju frågan vad bilden säger oss egentligen? Jag vet ärligt talat inte eftersom jag bara reagerade på instinkt när jag tog den. 

Samtliga bilder i det här inlägget är förresten sådana som jag anser har "det" - men ändå inte.

En annan sak. Tänkte på vad fotografen Micke Berg skrev i sin blogg för ett tag sedan. Nämligen att bilderna som tas på beställning åt en kund aldrig blir det bästa du gör som fotograf och därför ska du helst inte syssla med sådant.

Jag kan hålla med om att brödjobben sällan blir det bästa rent fotografiskt, fast samtidigt är det också så att de egna bilderna är de som är allra svårast att tjäna pengar på. Jag kan exempelvis inte komma på en enda kund som eventuellt skulle vara intresserad av mina gatufoton.

Det mitt gatufotograferande däremot har genererat är uppmärksamhet. Aldrig tidigare har jag märkt av ett så stort intresse kring mitt fotograferande från omgivningen. Men pengar genererar det som sagt inte alls vilket är lite av en ironisk paradox.

Inlagt 2012-06-23 23:15 | Läst 4387 ggr. | Permalink
Det bor uppenbart en folkbildare i dig. Inte bara en utmärkt Karlskrona-skildrare :)

Det tillhör gatufotograferandet att kunna leva med missarna, och svårast är naturligtvis när det nästan sitter. Det gäller samtidigt att inte leta för mycket fel utan att känna in bilden som helhet. En bra gatubild behöver inte vara felfri. De där nästan-bilderna kan också ha sin plats i en bildberättelse för att hela berättelsen ska fungera. Det går ju inte att göra ett dubell-album med bara hits, för att dra en musikparallell.

Jag kan inte hålla med Micke Berg. Han har naturligtvis sina glasögon och det kan möjligen vara sant ur ett visst perspektiv, Det man gör på beställning är antagligen inte det mest personliga man göra. Men det förekommer en del uppdrag inom konstvärden. Med den frihet som finns i de uppdragen är det inte omöjligt att man kan prestera på topp - och vara personlig. Anders Petersen och JH Engström

Sett ur ett bildjournalistiskt perspektiv blir det helt märkligt att påstå att bilder tagna på uppdrag skulle vara sämre. Att många bra bildjobb idag görs på fotografers fritid beror på tidningarnas ekonomi.

Det är få fotokonstnärer som kan leva på sin konst. Jag tror att det går mot det bättre. Allt fler är beredda att slanta för foto. Det kanske är en generationsfråga? Gatu- eller dokumentärfoto går tyvärr inte för så stora summor. Jag var på Bukowskis i våras och såg att fantastiska bilder av Christer Strömholm och Lars Tunbjörk inte var lika eftertraktade som vissa konstfotografer eller lite mer lättsamma kändisporträtt. I andra sammanhang går landskapsbilder hyggligt att sälja. Att vissa motiv och konstformer är mer kommersiellt gångbara är svårt att ändra på snabbt.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-24 10:04
För att förtydliga något så tror jag att Micke Berg menade de där jobben där kundens krav tvingar dig att fotografera sådant som ligger utanför ditt område. Och i det fallet håller jag med honom. Ofta tar man ju på sig brödjobb mera för pengarnas skull än för att man tror sig kunna göra något intressant fotografiskt.

Angående JH och Petersen så gör ju dessa herrar sin grej oavsett vad. De har kommit så långt att kunderna vill ha deras specifika signum. Men vi som håller på längre ner i näringskedjan har ju tyvärr inte den lyxen. Inte jag i alla fall :-)

Den dagen någon hör av sig och ber mig åka iväg och skjuta lite gatufoto i typisk Joakimstil - då kommer jag att känna mig fett nöjd ;-)

Angående vilka bilder som säljer så är det förmodligen de mera pictoralistiska motiven. Det har jag sett när det gäller mitt eget fotograferande också.
Intressant text, och bra bildexempel. Jag tycker att den som ligger närmast en "bra" bild, är den översta. Som du skriver, en dynamiska komposition och det händer mycket. Och det är nog det du är inne på: "Kanske är det att skärpan ligger för långt bak i bilden. Möjligen beror det på att för många personer tittar in i kameran och därmed indikerar att fotografen blev upptäckt. Eller också är det som händer framför kameran inte tillräckligt intressant" som gör att den inte når riktigt ända fram. En annan sak kan vara att det är lite "trångt" eller "tjockt" precis där man kommer in i bild, till vänster (stolpen, den oskarpa pojken osv..), och att det sen är en "lucka" där det inte händer nåt alls mellan de två mittersta kvinnorna med solglasögon. Tyvärr. Men det är bara att gå ut och ta fler bilder i sommar, så sitter den perfekta bilden snart ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-27 12:45
Tack Johan - intressant analys :-) Det är nog också som du säger att bilden inte känns helt lätt för ögonen.
En ung fotograf bad Elliott Erwitt om ett råd. EE svarade: Se till att du ärver.

Själv tar han uppdrag. Diskuterar med kunden vad denne vill ha. Tar bilden, levererar och köper Tri-X för pengarna. Se´n flanerar han med Leican. Han ser inga som helst problem.

Oavsett vad uppdragsgivaren specar tar man ändå "sin" bild. Och bra bilder på beställning tar ingen. Fråga Doisneau. De kommer som gåvor. Men man måste vara beredd.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-27 12:46
Tack Jan!

Ja, att vara förmögen från början underlättar såklart :-)
Jag tycker bild 2 med killarna med klubbor är riktigt sjysst. De andra 3 bilderna tycker jag nog som du att de "saknar något", de får inte min uppmärksamhet på något sätt.

Ang diskussionen om beställningsjobb tror jag Micke har en poäng i det att det förmodligen tar både tid, inspiration och kraft ifrån de egna projekten, den egna fotografin. Det är nog lätt att fastna i det för att "överleva" ekonomiskt och då slutar man försöka överleva på det man vill göra...svårt helt klart...
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-27 12:48
Fördelen med att inte ha foto som huvudsaklig inkomstkälla är ju att man kan göra det man själv vill. Samtidigt är det inte fel att dra in lite pengar på sitt plåtande ändå. Det är ju kul om intresset kan generera någto ekonomiskt också och inte bara vara en enda stor utgift :-)
Bra text! Hittade din blogg när jag sökte på "köpa analoga kameror på ebay" :) Gillade även bilden på killarna med polkaklubbor där det går en tjej som tittar in i kameran. Nice!
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-27 12:49
Roligt att du hittade min blogg Tobias. Kul också att du gillade bilden :-)
Hej, om jag får kommentera först bilderna och sedan jobberiet, Den första, översta bilden är för smal. Den faller på den vänstra sidan. Den andra bilden, klubborna, faller på att förgrunden och bakgrunden är helt ihopgyttrade. Bilden är för råddig helt enkelt. Om jag hade haft dig på workshop skulle jag säga att du skulle sluta leta det perfekta, släpp loss. Dina bilder söker hela tiden det perfekta läget, det lite stumma. Ta dig två whiskey, gå ut och sök lusten, kåtheten, sensualismen. Jag säger inte att du tittar på fel saker, men du tittar på det perfekta läget. Du borde söka lukten, doften, känslan i läget. Inte formen, den kommer automatiskt då man plåtar mycket, dvs varje dag.

För att gå vidare, beställningsjobb söker aldrig lusten, känslan, det annorlunda. Det är till nittionio procent förväntade bilder och det vet du då du går ut och plåtar. Det är oftast meningslöst att försöka göra något som du själv gillar eftersom hela jobbet handlar om att göra något som beställaren gillar. De, som påstår något annat Fröderberg osv, kan ju bara gå till sina egna beställningsverk. Av det jag sett från Fröderberg och co så finns liten förnyelse och känsla, mest bara anpassning till beställaren och jobbet. Det är normalt, det är nämlingen så man får beställningsjobb. Man tar hyfsade kort, levererar i tid, men som fotografi är det pisstrist.

Det finns fotografer som klarar sig på att göra jobb och leverera kvalitet men de fotograferna, typ Nachtwey, Petersen osv, är de som väljer jobben, och de väljer jobb som de skulle göra vare sig de fick betalt eller ej. Jobben ligger helt enkelt i linje med vad de vill göra och vad de tänker göra. Anders P, eller Nachtwey , Koudelka ,mfl skulle aldrig göra ett vanligt tidningsjobb. Varför det? Därför att de tycker det är för trist, för förväntat, intresserar dom inte. Slå upp en tidning som DN, Expressen, AB,,, när ser du en bra bild i en sådan tidning? Du får leta länge innan du hittar ngt som inte är ren illustration av värsta sorten. Nog om det, bra blogg du skriver, intressanta ämnen.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-06-28 15:41
Tack för kommentaren Micke!

Intressant tips måste jag säga. Jag känner ju själv att jag i vissa lägen jagar det perfekt för mycket så att jag fastnar i en bildmässig stelhet. Ska helt klart tänka på det i fortsättningen. Kanske borde jag ta mig en stänkare, som du säger – eller i alla fall våga vara mera spontan.

Kul att du gillar bloggen – det gläder mig. Tack!