- Joakim K E Johansson -

Det avgörande ögonblicket kom jag på själv

När jag i tonåren på allvar började intressera mig för foto gjorde jag en intressant upptäckt. Jag kom på att om jag ställde mig på ett bra ställe där det fanns en användbar komposition så behövde jag bara vänta på att något skulle hända framför kameran. Sedan räckte det med att trycka av vid rätt tillfälle för att få en schyst bild.

Något år senare läste jag om Henri Cartier-Bresson i en fototidning och insåg att han långt innan mig hade uppfunnit ”det avgörande ögonblicket”. Det vill säga det flyktiga tillfälle då bildens byggstenar finns på exakt rätt plats för att skapa något intressant.

Vart vill jag nu komma med denna lilla berättelse? Jo, jag tror nämligen att många av dessa metoder och begrepp som olika fotografer har tagit "patent" på egentligen inte har uppstått i hjärnan på något enskilt geni. Det mesta är helt enkelt ganska självklara saker som vi alla kan upptäcka om vi börjar använda en kamera.

Personligen är jag ganska intresserad av sådant här eftersom jag till vardags jobbar med kommunikation och varumärkesbyggnad. Det som slår mig är nämligen hur duktiga och framgångsrika fotografer inte bara är skickliga på att ta bilder utan också ganska ofta på att formulera sina tankar och bygga sina varumärken. Även om det såklart finns undantag.

Samtidigt finns det inte sällan en önskan hos omgivningen att kända fotografer ska sitta inne med värdefulla sanningar om fotografins ädla konst. Något som ibland kan resultera i ett visst motstånd hos fotografer när de blir intervjuade. Som exempelvis Eliott Erwitt som i flera intervjuer har sagt följande:

”Photography is not brain surgery. It’s not that complicated. It’s easier now than it was before, but before it wasn’t that hard.”

Ja, så är det faktiskt. För övrigt har bilderna i den här bloggposten inget med texten att göra. De är tagna under min Italienresa nyligen. 

Slutligen en fråga till er som soppar film: Hur gör ni för att slippa torkfläckar? Och hur gör ni för att få bort befintliga? Själv kör jag med Agfa Agepon på slutet, men ibland får jag ändå torkfläckar. 

Inlagt 2011-09-14 21:19 | Läst 7107 ggr. | Permalink
Torkfläckar råder jag bot på med att göra en sista sköljning i detillerat vatten. När filmen hänger på tork drar jag av vattnet på båda sidor med ett fuktigt syntetiskt sämskinn som jag köpte på macken. För att vara riktigt säker på att inga vattendroppar ligger på den sista rutan vänder jag filmens börjanände neråt. Det är ju en ganska lång bit där utan bilder som det gärna kan bli fläckar på utan att det gör nåt. Dammet i skannern tycker jag är ett större bekymmer...
Kör också med dest-vatten som sista. Dessutom med en droppe en vätmedel av något slag.
Befintliga fläckar tar jag ibland försiktigt bort med tops, först en blöt, och sedan en torr för att suga upp droppen. Lätt på handen! Topsens egenvikt räcker.

Även jag står ibland och väntar på ögonblicket. Ibland förgäves...
Jag tillämpade samma teori på åttitalets discon, om man stod i närheten av damtoan med lite tålamod så hade man snart koll på de snyggaste brudarna:-)

Jag soppar inte film längre men har börjat skanna gamla remsor och har i stället en fråga till dig: I bilderna ovan ser jag inte alls samma grova struktur (korn?) som i mina bilder. Jag har inte kört genom mer än ett dussin ännu så jag har nollkoll på hur det borde bli. Kanske vi har olika film, jag verkar har använt Tri-X 400 genomgående. Frågan är alltså: Blir dina bilder alltid så här, eller får du även lite mer "grova" resultat? Skannar jag fel?

Ha det gott! /Thomas
Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-15 13:24
Jag kör oftast med T-Max 400 som jag framkallar i XTOL 1+1. Det blir väldigt finkornigt och inte alls lika ruffigt som exempelvisTRI-X. Det är helt klart min favoritkombination.

Sedan kan ju även skannern påverka.
Använder dest.vatten i sista sköljningen och en droppe flytande tvållösning. Har alltid fungerat bra.
Torkar filmen i badrummet där jag vid torkning lägger en tunn kartongbit över frånluftsdonet, detta för att förhindra luftomväxling i rummet, och på det sättet förhindra att dammpartiklar far runt i rummet.
//Rolf
Jag tror mycket på att inmuta ett område och invänta att motiven dyker upp i stället för att ständigt jaga runt. Trevliga bilder. Gubben som lutar sig mot muren är riktigt fin, fast jag hade föredragit en lägre bildvinkel. Första bilden är utmärkt komponerad med den cigarrökande mannen i förgrunden och folklivet i bakgrunden i lagom oskärpa. Förträffligt låg bildvinkel.

/Torbjörn
Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-15 13:26
Tack för din kommentar Torbjörn. Ja, låga vinklar kan ofta göra bilder bättre men är tyvärr inte alltid möjligt när man gatufotar. Fast det gick i alla fall när jag tog bilden på cigarrökaren! :-)
Att genomskåda saker kan innebära risker! ;)
Så akta dej, dom som gått på det hela, dom kan bli sura,
och sätta dej på en tjärad stång och nå'n häller se'n fjädrar på dig.. :)
/B
Ps. Kört med Yes i sista sköjvattnet sedan.... i alla fall sedan 1929! ;)
Svar från Joakim K E Johansson 2011-09-15 13:27
Jag gillar att leva farligt! ;-)

Yes får det bli! :-)
Tack övriga för era kommentarer och tips om destillerat vatten med mera Jag ska testa det.
jag sköljer som vanligt, och torkar av filmen med två fingrar. aldrig haft problem med fläckar
Ja, ibland bli man förvånad över hur mycket spännande som händer runt omkring en om man bara står still en stund på en och samma plats. Det här tricket har jag också använt och det funkar fantastiskt bra.

Skön sistabild, förresten.