- Joakim K E Johansson -

F*n - jag missade värsta guldbilden!

Idag när jag var ute en vända på stan fick jag syn på de här sköna killarna. Det var såklart omöjligt att inte ta några bilder medan de satt helt i sin egen lilla värld och bläddrade i ett par tidningar. Så jag rasslade iväg de sista exponeringarna på rullen och gick sedan lagom smånöjd och satte mig på en bänk lite längre bort.

Exakt i samma ögonblick som jag börjar veva tillbaka filmen kommer en liten tjej och ställer sig på andra sidan fönstret bakom de båda killarna. Hon trycker ansiktet mot glaset och tittar med stort intresse på vad de gör. Hela scenen är hur charmig som helst - en klockren bild. 

Ja, ni kan ju säkert räkna ut att både ett och annat olämpligt ord for genom huvudet medan jag frenetiskt försökte få i den nya rullen (detta är nog det enda med Leica som jag verkligen ogillar). Tillslut lyckades jag klämma av några rutor, men då var magin borta. Frustrerande såklart, men något man helt enkelt får acceptera.  

I övrigt har jag fått en del synpunkter på att jag borde ta porträtt också medan jag ändå är ute och fotograferar på stan. Alltså inte bara typiska gatufotobilder. Jag håller med och jag har tänkt i de banorna själv ganska länge. Det måste nog till för att få variation i materialet, liksom mera närhet och kontakt.

Nedanstående bilder är ett trevande försök till detta. För i ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur jag ska angripa det hela. Antingen genom att ta uppställda porträtt - eller så kallade gatuporträtt där man plåtar människor utan deras vetskap (eller båda delar).

Jag får se hur jag gör. Måste som sagt testa lite olika former och jobba mig fram till en metod som fungerar för mig och som passar in i det jag redan gjort. Det får inte bli så annorlunda att det känns som ett helt annat projekt. 

P.S. Man kan diskutera om bilden till höger verkligen är ett porträtt. Nja, kanske inte, men det är ett försök att komma närmre och skapa en bild där människorna dominerar. 

När det gäller mannen till vänster så stack han ut med sin öronbeprydda mössa och speciella stil. Men jag lyckades inte få riktig kontakt med honom eftersom hans vänner stod och väntade vid sidan av. Och det är ju exakt det man måste lyckas med om det ska bli bra... 

Inlagt 2012-12-02 19:39 | Läst 8935 ggr. | Permalink
Jag lider med dig Joakim och jag vet hur det känns att missa bilden med versalt B bara för att man är mitt uppe i ett filmbyte det är faktiskt en av anledningarna till att jag i stort sett bara fotar digitalt idag.
/MIkael Good
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:36
Tack Mikael. Ja, det digitala har sina fördelar - helt klart! :-)
Chasid 2012-12-04 12:43
Jag tror att en bättre begagnad M8:a är lösningen på problemet. Då har du kvar kakan och kan äta den :)
/MIkael Good
Det är ju det här som gör fotografi så intressant. Tänk alla bilder jag missat för att jag inte vågat tex och så nöjd man kan känna sig när man faktiskt gjort det som behövs. Livet är fullt av missade bilder. Lycka till/ Annika
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:37
Håller med dig. På något sätt är det stimulerande att inte alltid lyckas :-)
Vaddå problem med filmladdning på en M6:a?! Lättare filmladdning får man leta efter. Var glad att du inte har en M3/M2 eller ännu värre, en gäng-Leica. Då hade du nog kastat kameran genom skyltfönstret =)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:38
Om man bara jämför med andra Leicor så är M6 väldigt bra - men inte i jämförelse med andra kameror :-)
Man har två kameranhus såklart Joakim, två Leica M6! :)
Och det går fortare att byta kamerahus än att byta batteri på en digitalkamera! ;)
B)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:38
Nej, det blir för mycket. Då försvinner ju enkelheten som jag eftersträvar :-)
JanKw 2012-12-08 08:28
Jag håller med Bengt. En måttlig investering. Du kan köpa ett gammal kamerahus utan ljusmätare och skifta över gluggen. Utan objektiv tar det inte mycket plats i fickan.
Jag såg Gary Winogrand på ett filmklipp missa några skrattande tjejer mitt i ett filmbyte. Han bara skrattade och fortsatte veva.
Lider med dig, Joakim. Låter som en bra bild. Råkade själv ut för samma sak igår på julskyltningen. Ett förälskat par i 25 årsåldern stod och var lite "romantiska" i kyrkan. Det slutade med en puss på munnen. Jag fick en bild innan pussen och en bild efter - missade själva ögonblicket. Gick och var lite sur för det hela kvällen, och jag kan inte skylla på filmbyte ;)

Vad gäller porträtten, så tycker jag de känns aningen "tajta" på nåt sätt för att passa in ditt gatuprojekt. Svårt att förklara, men de känns inte tillräckligt avslappnade och bra, för att platsa. Och kanske lite mer kontakt, så det syns att det är porträtt?
Svar från Joakim K E Johansson 2012-12-04 12:40
Du har helt rätt. Bilderna håller inte på långa vägar. Men jag kände att jag var tvungen att sätta igång. Testa. Börja tänka i de banorna. Förhoppningsvis ska jag hitta rätt efterhand. Jag tar till mig av dina synpunkter. Tack! :-)