Vad ska jag göra med de här bilderna då?

Ni som spanar in min blogg emellanåt känner förmodligen igen bilderna i det här inlägget. Jag brukar ju slänga upp alster av det här slaget ibland. Bilder som jag knäpper lite nu och då medan jag egentligen plåtar annat – oftast gatufoton.

De uppstår alltså inte ur ett medvetet sökande utan när jag spontant ser något som jag inte kan låta bli att avbilda. Inte sällan undrar jag efteråt varför jag tryckte på avtryckaren över huvud taget. Samtidigt gillar jag bilderna på något vis. Det finns något där som representerar mitt sätt att se.

Jag har nog alltid omedvetet dragits till de här motiven som jag själv inte riktigt förstår. Inte minst har de blivit ganska många sedan jag sparkade igång mitt gatufotoprojekt i början av året. Faktiskt så många att jag nu börjar undra vad jag ska göra med alla dessa uddabilder.

Håller de för en egen bok framöver, eller en utställning? Jag har i alla fall funderat ut ett slags arbetsnamn bara för att ha något att förhålla mig till. Det är: mellan staden och människorna. Möjligen är detta helt enkelt en idé att utveckla och jobba vidare med i vinter.

På tal om utveckling. När man pratar om innovation inom näringslivet så talar man ibland om följande: Bestäm dig för vad du vill åstadkomma. Våga prova nya saker. Genomför de tre bästa idéerna. Ifrågasätt etablerade sanningar. 

Frågan är – går ett sådant tänk att översätta till fotografin? Jag tror det. Vad tror du?

Jag har sparkat igång ett fotografiskt utvecklingslaboratorium

Hos de flesta seriösa företag finns utvecklingsavdelningar. Där försöker man tänka i nya banor för att bli bättre. Ibland finns det till och med speciella miljöer för detta arbete – alltså laboratorium där det går att experimentera och testa ofärdiga idéer. 

Detta slog mig häromdagen när jag funderade över vad jag ska hitta på i vinter. Något måste man ju göra under detta mörka och kalla vansinne som ligger framför oss. Gatufotandet kommer av naturliga skäl att gå ner på sparlåga i några månader framöver. Dessutom behöver jag ändå en paus från rännandet på stan. 

Därför har jag bestämt mig för att dra igång ett slags utvecklingslaboratorium. Målet är att testa nya fotografiska idéer, men också att gå igenom det jag redan har gjort och se om där finns något vettigt att nysta i. Jag vet att det förmodligen kommer att bli både spretigt, svajigt och kanske till och med obegripligt för vissa. Men det är risken man får ta när man provar nya grejer.

I det här blogginlägget kan ni se ett första trevande försök att testa denna utvecklingsidé. Jag har ännu så länge inte en jäkla susning om vad det kan leda till eller om det är just den här inriktningen som gäller framöver. Nästa gång kan det med andra ord bli något helt annat.

Mellanformat eller storformat - det är frågan!

Härmed utfärdar jag en klass tre varning till alla er som tycker att kamerasnackare är helt blåsta. Kameror är nämligen exakt vad hela detta inlägg kommer att handla om. Men det är inte alls omöjligt att ni kan härda ut i alla fall. För det är knappast de senaste fotomojängerna jag tänker avhandla.

Läser du fortfarande? Okej, då kör vi!

Så här ligger det till. Jag har länge funderat på att köpa en kamera som tvingar fram ett helt annat arbetssätt än småbildsformatet. En fotomaskin som jag främst tänker använda för porträtt och arrangerade bilder, men också för miljö och landskap. Alltså inte en kamera som jag planerar att ränna omkring på stan med i någon större utsträckning. 

Det som först dök upp i tankevärlden var såklart att jag borde köpa en mellanformatare. Ja, en bladare, en sexsjua eller något liknande. Kameror som numera går att få tag i för löjligt lite pengar om man betänker kvalitén på prylarna. Och priset är viktigt. För jag tänker verkligen inte plöja ner enorma belopp på det här.  

Fast så började jag fundera kring det där med storformat och i samma sekund var det såklart kört. Då snackar vi nämligen helt andra doningar som verkligen kräver ett långsamt och välplanerat arbetssätt. Kanske borde jag helt enkelt slå till på klassikern Speed Graphic eller något åt det hållet.

Där befinner jag mig alltså nu i valet och kvalet. Mellis eller storis? Livet är tufft! För övrigt är bilderna i det här inlägget från Helsingborg som jag besökte förra helgen. Det var kul att gatuplåta i en annan stad än Karlskrona som omväxling.  

Konsten att planera en bok och en utställning

För ganska exakt åtta månader sedan satte jag igång mitt gatufotoprojekt här i Karlskrona. Målet är som flera av er redan vet en större utställning och en bok. För mig personligen är detta en förstagångsgrej så mycket av arbetet handlar om att förstå hur man gör.

Därför är det väldigt glädjande att jag har fått många värdefulla tips på vägen. Bland annat från er som kommenterar här i bloggen. Det tackar jag verkligen för. Ett av flera tips som jag fått av Micke Berg är att kontinuerligt lägga alla bilder som jag är nöjd med i en speciell mapp på datorn för att underlätta urvalet längre fram. Det har jag gjort.

Eller rättare sagt så har jag skapat två mappar. En för bilder som jag tycker är bra överlag och en för de där guldkornen som jag verkligen gillar. I de båda mapparna finns nu 85 bilder totalt. Det är ganska många. Ja, tillräckligt många för en bok faktiskt. Men där befinner jag mig knappast ännu. Nu måste det nämligen till ytterligare osentimental och hård gallring.

För att klara av det har jag tagit till ett gammalt klassikt knep i dessa sammanhang. Jag har skrivit ut samtliga foton på billigast tänkbara papper för att kunna betrakta bilderna utlagda på golvet. En metod som faktiskt visade sig vara väldigt bra och som ger en helt annan överblick än den man får i datorn.

Jag upplevde det exempelvis som lättare att snabbt se vilka bilder som är svaga, men också vilka som passar ihop. Extra roligt var också att kunna konstatera att resultatet faktiskt inte är så illa pinkat som jag själv tycker i mina sämsta stunder. Jag har lyckats få till en ganska bra variation i bildmaterialet utan att det blir för spretigt - om jag får säga det själv.

Det jag nu ska försöka ta reda på är vilka bilder som är starkast och som därmed kommer att bli ryggraden i utställningen och boken. Men också vad det är som saknas. Alltså vad jag ska jobba vidare med när jag är ute och plåtar framöver. För en sak inser jag. Det behövs många fler bilder.

Annars har jag satt en deadline för mitt knäppande. Nästa år vid den här tiden ska jag vara färdigfotograferad. Sedan siktar jag på att utställningen och boken ska vara klara senvåren 2013. Det borde jag väl hinna.

Lowlands, Helen Levitt, Fotografiska och suget efter att ställa ut