SE BILDEN: Fotografera av istället för att skanna - är det smart?

I skiftet september-oktober sker ett viktigt avslut för min del. Då har jag nämligen hållit på med mitt gatufotoprojekt i två år och åtta månader och det är helt enkelt dags att ta nästa steg i processen. Alltså är det slutfotograferat och istället tänker jag lägga fokus på andra viktiga bitar.

En sådan sak är att digitalisera mina negativ på bästa möjliga sätt så det går att få fram högupplösta bildfiler till boken och utställningsprintarna så småningom. Tyvärr håller inte min gamla kontorsskanner från 1998 riktigt måttet, även om den är förvånansvärt bra med tanke på ålder och utförande.

En idé om hur detta ska kunna gå till har jag diskuterat med Magnus Fröderberg – och det är helt enkelt att fotografera av negativen. Något som trots allt flera fotofirmor gör när man skickar in sina negativ för ”inskanning”. Priset varierar såklart, från femtiolappen och uppåt per bild.

Det är egentligen inga jättestora pengar ifall man som jag planerar att skanna in max 90 stycken negativ. Däremot tar det faktiskt emot att skicka iväg hela min fotografiska produktion från de senaste tre åren till en fotofirma. Det känns också bökigt att behöva sortera ut alla enskilda negativ, märka upp vilka som ska skannas, och så vidare.

Därför har jag börjat grubbla på att köpa ett bra macroobjektiv till min Canon 5D Mk II för att göra jobbet själv. Ett schyst macro går att få tag på för ett par tusenlappar om man nöjer sig med ett begagnat. Men det finns två små problem att komma runt. Dels hur negativen ska hållas plana på ett bra sätt, och dels hur de ska belysas. 

Ett förslag som jag har hört/läst (vet inte var) är att använda en vanlig surfplatta som belysning, eller en blixt. Liksom en gammal filmhållare från en förstoringsapparat för att få negativen plana. Den metoden kan funka. Fast någon därute kanske har ett smartare förslag?

SE BILDEN: Konsten att lära av konsten

I veckan var jag på Fotografiska och spanade in Henri Cartier-Bresson. Jag tänker inte recensera utställningen för det har andra redan gjort så bra. Det enda jag kan säga är att det kanske var väl många bilder att ta in på en och samma gång, vilket i och för sig inte behöver vara negativt. Snarare är det en utställning att återkomma till.

Det jag istället tänkte skriva om är detta med hur vi fotografer har en hel del att lära av den klassiska konsten. Inte minst HCB är ju känd för att han som ung gick i konstskola. Något som också syns tydligt i hans bilder hur de är uppbyggda, hur han jobbade med linjer, kontraster och så vidare.

Detta betyder inte att Bressons sätt är det enda rätta eller att man inte kan hitta andra vägar till bra bilder. Men det finns ändå skäl till varför det existerar ett antal förhållningssätt inom konsten som funnits ända sedan människan började karva ner grottmålningar och som fortfarande lärs ut på konstutbildningar idag. De funkar!

På utställningen fanns ett antal bilder på Henri Cartier-Bresson själv som var kul att se.

Varför de fungerar beror i allra högsta grad på hur våra hjärnor är uppbyggda. Precis som när det kommer till smaker finns det sådant vi instinktivt reagerar på när utsätts för det. Visuella element som underlättar för våra medvetanden att läsa av och tolka det våra ögon tar in. Sedan finns det såklart skillnader som beror på kultur och så vidare.

Att lära sig åtminstone de mest grundläggande byggstenarna tror jag de allra flesta fotografer skulle tjäna väldigt mycket på. Samtidigt märker jag att det finns en rädsla inför detta. En rädsla för att bli allt för stel, fyrkantig, gammalmodig, och så vidare. Personligen tror jag att den rädslan är helt obefogad. 

SE BILDEN: Gatufoton med bokeh – inget för mig

Kalla mig gärna gammalmodig och mossig, men gatufoton med bokeh är något jag har väldigt svårt för. Tyvärr har detta otyg bara blivit vanligare och vanligare känns det som. Förmodligen på grund av moderna digitalkameror som snabbt klarar av att sätta fokus på rörliga motiv - och fega fotografer som använder tele.

Att köra med hyperfokal och långt skärpedjup har helt enkelt blivit omodernt för många. Men för mig handlar gatufoto om konsten att balansera motivets alla delar till en delikat och fungerande helhet. Det är en väldigt stor del av hela grejen och det långa skärpedjupet tillhör helt enkelt gatufototraditionen.

Att använda kort skärpedjup blir också en fuskmetod för att slippa ta hänsyn till bakgrunden, liksom en effekt som imponerar på många okunniga. I mina ögon är det inget annat än en genväg som vissa tar till för att slippa anstränga sig på riktig. Ungefär som att använda socker i sin matlagning.

Enda gången bokeh funkar är när det gäller gatufotoporträtt eller bilder tagna i svagt ljus – annars nej! Följande ska därför bli ett av mina dogmalöften framöver: ingen bokeh!

I fredags hivade jag upp min senaste gatufotoutställning på restaurangen Sjörök Spis & Bar här i Karlskrona. Visserligen inget stort och flashigt men ändå tolv bilder i en lokal som besöks av tusentals personer i veckan.

Jag var där idag för att ta bilden här ovanför och passade samtidigt på att prata med personalen. Glädjande nog hade många gäster uppskattat utställningen, gått fram och tittat och diskuterat innehållet. Att höra det triggade mig ordentligt.

Annars kan jag känna en ganska kraftig desperation ibland.En småstad erbjuder tyvärr väldigt få möjligheter för en gatufotograf. Framförallt finns inga likasinnade att träffa och diskutera med. Den yttre stimulansens som bara går att få bland andra människor saknas.

Men tack och lov finns ju fotosidan. Tur för mig.

SE BILDEN: Att fixa utställning och ny fotosida på fejjan

Igår fick jag grönt ljus för att ställa ut på en av stans mest välbesökta restauranger här i Karlskrona. Det blir min tredje fotoutställning på mindre än ett år vilket känns väldigt roligt. Speciellt med tanke på att jag tidigare bara har ställt ut en enda gång under alla år som jag hållit på.

Som vanligt är tricket att vara proaktiv. Jag har därför i förväg kollat upp lokaler som kan funka (mycket snokande ;-) och sedan legat på, frågat, visat mina bilder och så vidare. Så om du själv är sugen på att ställa ut rekommenderar jag dig att göra samma sak. Man kan inte få mer än ett nej, som det heter.

En viktig sak som jag vill nämna i sammanhanget är att reflektera över vilken stil ägarna verkar gilla. Inte minst för din egen skull. Dina fotografier ska helst komma till sin fulla rätt samtidigt som de såklart också måste funka i lokalen som sådan. Om du har tänkt på detta i förväg ökar dina chanser att få ställa ut - det är jag rätt säker på.

Jag har skrivit ut några nya bilder som nu ska ramas in. 

I början funderade jag på att gå runt med en bunt schysta printar som jag kunde visa upp och det var nog inte helt fel tänkt. Men jag har märkt att det går lika bra med en surfplatta eller en bärbar dator. Så spar på krutet och lägg din energi på rätt grejer, det är ett tips.

Att ha några av sina bästa bilder snyggt presenterade på webben är däremot väldigt bra. Liksom bildexempel som visar hur dina fotografier ser ut inramade och klara. Ännu bättre är det om du dessutom har bilder som visar hur det sett ut på dina tidigare utställningar - om du haft några.

Varför är detta viktigt? Jo, för även om du träffar någon på plats så brukar det alltid vara flera personer som är inblandade i beslutet. Många restauranger och kaféer har olika delägare och även andra som vill var med och bestämma. Så den du pratar med brukar nästan alltid vilja visa dina bilder för de andra innan du får ett svar. Därför ska du inte glömma bort visitkorten heller. 

Häromdagen sparkade jag förresten igång en ny sida på facebook. Jag tänker använda den som en snabbare kanal än bloggen och dela med mig av fotoinriktade filmer, blogginlägg, bilder och annat smått och gott som jag hittar på nätet, men självklart också mina egna alster och annat som rör mitt gatufotograferande.

Så om du delar detta intresse kring framförallt gatufoto och dokumentärfoto är du varmt välkommen till sidan som finns här: Joakim K E Johansson Street Photography

Här är mina planer inför 2013 - vilka är era?

Det verkar vara livat uppe i Stockholm just nu med Fotografiska och allt det där. Här nere i småstan är det däremot betydligt lugnare. Allt är som vanligt och snart är det julafton. Därefter kommer nyårsafton och sedan börjar vi på ny kula igen vilket är ganska skönt på något sätt. 

Själv har jag i alla fall skissat upp lite planer inför 2013. Till att börja med tänker jag försöka prångla ut mina gatufoton på några restauranger och hotell här i stan. Det vore helt enkelt kul att få visa upp sig igen. Sedan funderar jag på att sätta ihop en engelsk version av gatufotoguiden som jag släppte vid den här tiden förra året. Det kräver lite jobb, men det kan det ju vara värt. 

En annan grej som jag också funderar på är att försöka få till en utställning à la Planket här i Karlskrona. Därför grubblar jag en del på var det skulle passa med en sådan grej. Platsen är otroligt avgörande. Och tidpunkten, såklart. Man vill ju ha maximalt med besökare. 

Slutligen ska jag göra en kort film om mitt pågående gatufotoprojekt. I den kommer jag att berätta om det jag gör och såklart visa ett gäng bilder. Syftet är ren marknadsföring men en sådan grej kan vara kul att ha för egen del också, som en slags dokumentation och ett framtida minne.    

Just det ja - det var ju en sak till. Om jag hinner och lyckas hitta ekonomi så är målet att fotoboken ska bli klar i slutet av nästa år också. Det blir förmodligen den svåraste nöten att knäcka, men antagligen den mest spännande.

Ja, som ni ser kommer 2013 att bli ett händelserikt år ;-)

Allra sist får jag önska alla er fotovänner en riktigt god jul. För det blir inga fler inlägg innan den 24:e för min del. Men kanske kan jag hinna med något i mellandagarna. Vi får se. Annars, gott nytt år också.