SE BILDEN: Funkar Bresson som förebild ännu idag?

Så var det då dags att grotta in sig i ämnet Henri Cartier-Bresson igen. Denna nästan mytiska person och fotoikon som av många påstås vara gatufotografins fader. Inte bara för att han tog enastående bilder utan också för att han formulerade ett speciellt förhållningssätt till den ädla gatufotokonsten. 

Men hur står sig Bressons syn på gatufoto idag – och hur funkar hans typ av bilder jämfört med det som produceras i nuläget? Kan man säga att hans stil fortfarande känns modern, eller har tiden sprungit ifrån honom? Är Bresson helt enkelt en inaktuell förebild numera? 

Nej, det tycker inte den kinesiske gatufotografen Fan Ho som jag läste en intervju med nyligen. Visserligen tillhör knappast 75-årige Fan Ho de unga påläggskalvarna inom gatufotosfären, men han sa ändå en intressant sak; nämligen att Bresson i hans ögon fortfarande är samtida och relevant. 

Personligen kan jag inte annat än hålla med Fan Ho. Bresson känns fortfarande modern och hans förhållningssätt till gatufotografin fungerar ännu. Samtidigt upplever jag att mycket av det som Bresson och andra tidigare fotografer sa och förmedlade kring gatufotografin har glömts bort av många av oss som nu för tiden harvar omkring på gatorna.

Inte minst då den konstnärliga medvetenheten och känslan för finess som fanns hos Bresson. Det handlar om allt från att se i flera lager och att fånga det avgörande ögonblicket till tydliga och starka kompositioner. Alltså den där helheten som Bresson talade om när bildens viktiga beståndsdelar i ett mycket kort ögonblick faller på plats.  

I det här blogginlägget har jag valt ut tre av mina egna bilder där jag har inspirerats av Bresson. Det är svårt, för att inte säga mycket svårt att försöka gå i hans fotspår. Men det är samtidigt extremt lärorikt och roligt. Om man sedan lyckas eller inte är en annan femma.  

Den nionde mars öppnar för övrigt en stor retrospektiv utställning om Henri Carter-Bresson på Fotografiska i Stockholm. I samarbete med bildgruppen Magnum kommer närmre 300 bilder att visas upp. Enligt Fotografiska ska utställningen innehålla både hans mest välkända klassiker liksom ett antal tidigare aldrig visade verk.  

Slutligen - om du är intresserad av gatufoto är du varmt välkommen till min sida på facebook: Joakim K E Johansson Street Photography

2013-01-21 23:48   Anders F. Eriksson

Från osäker gatufotograf till HCB så där bara? Mjovars, du är nog på rätt väg åtminstone ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 08:50

Det gäller att hitta rätt förebilder om man vill komma någonvart ;-)

2013-01-22 00:52   LGS

Och vad gäller det där inte-nu-inte-nu-men-nu-ögonblicket så har Richard Kalvar en del intressant att säga:

http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=CMS3&VF=MAGO31_4&VBID=2K1HZOZPDT02I&IID=2K1HRG717RP1&PN=27

Jag håller nog med.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 08:49

Kloka ord - och jag håller såklart med :-)

Tack för länken.

2013-01-22 07:04   N Thomas Meldert

Den där Fan Ho var ju en intressant bekantskap! Många fina bilder på den länken och en bekräftelse på att Rolleiflex är en bra gatufotokamera =)

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 08:50

Visst är Fan Ho intressant. Många bra bilder :-)

2013-01-22 09:03   Benganbus

André Kertész 1894-1985. Cartier-Bresson himself acknowledged this debt when he said
‘Whatever we have done, Kertész did it first’

Och visst håller Cartier-Bressons bilder än i dag, men bilderna kan komma litet i skymundan då bilder i dag måste pocka på mer uppmärksamhet hos betraktaren. Vi har fått så många bilder att titta på i dag, så för att synas och märkas bland alla dessa bilder så räcker det inte bara med ett subtilt bildinnehåll, utan det måste finnas en del andra intressanta komponenter på, i och runt om bilden för att man skall stanna till ett tag och titta på bilden. Men mycket beror nog även på betraktaren och betraktarens bilderfarenhet.

Så min åsikt är att Cartier-Bressons bilder kanske inte har det där extra som skulle behövas i dag, en spännande bildvinkel, en intressant beskärning och litet extra jobbet via ett bildbehandlingsprogram.
Men som tidsdokument och som gatufoto så överlever Cartier-Bressons bilder ändå det mesta som produceras i dag! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 10:50

Ja, det där uttalandet om André Kertész är ju välkänt.

Jag kan nog tycka att det ofta handlar om effekter numera. I brist på riktig känsla för komposition och innehåll blaffar man på med en blixt, bränner av en serie bilder rätt in i en folksamling eller dra så mycket man kan i spakarna efteråt.

Men det är lite som en actionfilm med dålig manus. Trots häftiga effekter som inledningsvis imponerar blir det snabbt ointressant och inget man känner behov att återkomma till - eller som stannar kvar i minnet.

annika.s 2013-01-22 10:56

Personligen så är jag lite utmattad av allt som till varje pris vill nå fram och synas. Om man tittar på hur tex tvnyheter presenterades innan reklamen och jämför med hur tvnyheter presenteras idag så är det en enorm skillnad. Det går väl snart inte att bli med högljudd visuellt. Jag stänger av. Att viska är kanske en bra metod när alla skriker. //Annika

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 10:58

"Att viska är kanske en bra metod när alla skriker"

Väldigt tänkvärt Annika :-)

2013-01-22 16:24   Mats Alfredsson

Jag har funderat mycket kring det där och ämnet är oerhört intressant. Igår var jag och tittade på en fantastisk utställning med Georg Oddner på Abecita konstmuseum i Borås. Mycket gatufoto och många bilder med en otrolig känsla och fascinerande hantverk. Ändå kan jag inte sluta att fundera över vad det är som gör att jag drunknar i dessa bilder. En del är absolut att de är från förr. Kläderna, hattarna, de gamla skyltarna, slitna gator, veteranbilar m m gör minst sagt sitt till.

Översätter man dem rakt av till nutid är det många av dem som fortfarande skulle vara grymma gatufoton. Men jag skulle inte få den känsla jag får nu, när jag tittar bakåt i tiden och önskar att jag vore där. Undrar om de bilder vi tar i dag kommer att ha samma känsla om 40 år..?

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 16:34

Intressanta reflektioner Mats och jag förstår precis hur du menar. Samtidigt ser jag personligen något annat också förutom tidstypiska miljöer och detaljer. Och det är en slags medveten konstnärlighet - ett genuint kunnande kring hur man bygger upp en bild. Det kan vara en så enkel sak som att jobba med ljust mot mörkt, att använda diagonaler eller att fånga ett verkligt avgörande ögonblick där även kompositionen klaffar.

Det finns vissa fotografer (både gatufotografer och andra) som jobbar så fortfarande och jag tycker nästan alltid att deras bilder höjer sig över resten. Visst, det kan såklart bero på min egen smak i sammanhanget, eller också är alltsammans bara inbillning från min sida.

Mats Alfredsson 2013-01-22 16:56

Visst är det precis som du säger.
Vi har många grymma gatufotografer idag, främst internationellt. Hade Bresson varit verksam idag hade han garanterat varit en bland dem.
Det jag främst pekade på är att det tidstypiska tillför ytterligare en dimension. Vissa av de här bilderna hade i mina ögon varit en i mängden idag om inte just den dimensionen fanns där. Hädar jag?

Anders F. Eriksson 2013-01-22 16:59

Jag tror definitivt att många av dagens gatufoton kommer att ses som bättre om 40 år, just i och med att de blir något slags tidsdokument.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 17:02

Nej, jag tycker inte du hädar. Jag håller med. Så är det såklart också :-)

froderberg 2013-01-22 19:26

Det pratas för lite om att det är gatufotograferna som dokumenterar livet i det offentliga livet. Det räcker med att titta på bilder från 90-talet för att förstå värdet som tidsdokument. De bästa gatubilderna är både tidsdokument och fantastiska fotografier med många andra kvaliteter.

2013-01-22 18:00   Johan Pihl

Bresson som förebild kommer nog att funka förevigt, tror jag ;) Tack länken till Fan Ho, många intressanta bilder.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 18:26

Du tror alltså det? ;-)

2013-01-22 19:24   froderberg

Jag vill gärna göra en jämförelse med musik. HCB låg i framkant på sin tid och har med rätta influerat väldigt många. Men de som säger att han står för den rätta/sanna gatufotografin har nog fått ett och annat om bakfoten.

Viss musik tål inte tidens tand och annan blir evergreens, men gammal musik är gammal musik. Utvecklingen går vidare. Det är inget fel att på att gillar äldre tiders musik, eller bilder, men man ska inte se ner på det som görs idag bara för att man inte tilltalas av det.

Om jag ska leka djävulens advokat så måste jag säga att det kan vara riskabelt att fastna för mycket i HCB. Man kan läsa sig mycket om komposition av honom, men det kan vara bra att blanda upp inspirationen med lite ruffigare fotografer som William Klein. Att digga HCB kan lätt leda till att man anlägger en väldigt estetisk bildstil och missar värdet av innehåll i bilden.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-22 19:47

Jag tror också det är lömskt att ta för mycket intryck av en enda fotograf - även HCB. För att utvecklas behöver man helt enkelt få ett inflöde från olika håll, så där håller jag med dig till 100 procent.

Sedan kan jag tycka att innehåll i all ära, men kombinationen av ett starkt innehåll, en väl fungerande komposition och ett avgörande ögonblick är tre ben som tillsammans blir väldigt starka. Och det är väl det jag är ute efter. Mycket av det som görs idag står bara på ett av dessa tre ben vilket många gånger kan kännas ofärdigt.

Men det är som sagt min personliga smak som speglar detta synsätt. Så jag kan självfallet inte påstå att jag har rätt.

froderberg 2013-01-22 20:18

Min syn på saken: Innehåll utan en fungerande komposition är som att ha något att säga, men inte kunna formulera sig. Ett starkt innehåll kräver inget större formmässigt finlir för att fungera. Det finns värden med ren form utan innehåll (och alla varianter däremellan), men många skulle må bra av att utmana sig själv när det gäller bildens innehåll.

I och med att ren form bara har ett ben att stå på krävs det rätt mycket att fotografen för att bilen ska nå toppklass. Det kräver en fingertoppskänsla som tar tid att jobba fram.

Kort sagt: Jag håller med dig.

2013-01-25 19:58   JanKw

Det ordnar sig med skridskor, bara vi får is. Har man något att berätta fixar man nog fotandet, om man lär sig elementa. Fast det där magiska, det är inte lätt.
En klassiker som H C-B tål att knådas.