- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Vilka är vår tids berättelser?

Jag har skrivit det förr, så ursäkta mig om det blir ännu en upprepning. Men något av det svåraste jag vet är att komma på vad jag ska plåta. Och då menar jag i projektform. Att fotografera gatufoto emellanåt, skjuta lite porträtt ibland och dokumentera familj och vänner är liksom något som sker kontinuerligt hela tiden. Men som sagt, att komma på ett givande fotoprojekt brottas jag ständigt med.

För egen del har jag identifierat framförallt två saker som orsakar detta frustrerande tillstånd. Det ena är brist på tid, det andra är brist på triggande berättelser. Och det är det sistnämnda som egentligen är intressantast. Var finns vår tids storys? Eller ännu mera specifikt, var hittar jag berättelserna som väcker min lust och mitt engagemang?

Frågeställning slår mig när jag tittar på en film om fotografen Mary Ellen Mark. Denna fantastiska fotograf som hela tiden hittade historier att berätta. Om unga människor, prostitution, gängkriminalitet, fattigdom, och så vidare.

Kanske kan orsaken finnas i min svenniga medelklasstillvaro. I detta mätta tillstånd blir det svårt att gå igång ordentligt. Man är liksom för långt ifrån brännpunkten för att känna hettan. Sedan har jag personligen ett problem till, och det är min i vissa fall något osociala läggning. Men det får bli ett annat blogginlägg.  

Inlagt 2018-01-31 14:42 | Läst 2580 ggr. | Permalink
Du är inte ensam om att brottas med samma problem tror jag. Men kan det vara så att vi hittar vår tids berättelser även i den svenniga medelklasstillvon? Gräv där man står liksom?
Tack för länken förresten!

Hälsningar
Eva
Svar från Joakim K E Johansson   2018-01-31 16:14
I grund och botten håller jag med dig Eva, men samtidigt anser jag att detta med "gräv var du står" inte alltid funkar. Allting är helt enkelt inte tillräckligt intressant.

Sedan gäller ju som sagt detta också med att hitta inspirationen och få kicken som skapar drivet att hålla på långsiktigt. Jag har personligen svårt att finna den i min svenniga vardag :-)

Tack för kommentaren! Kul att länken uppskattades.
Tänkte samma som Eva, samt en sak till: varför anses det inte så kulturellt fint att dokumentera något som är/går bra? Som innebär glädje/lycka?
Svar från Joakim K E Johansson   2018-01-31 16:14
Tack för kommentaren Stefan!
Mary Ellen Mark var smart. Hon nosade upp ämnen som skulle bli film och gjorde projekt på det för då visste hon att hon skulle få skjuts för filmen skulle ge henne en extrakick. Sedan jobbade hon ihop med sin man, som är dokumentärfilmare och de jobbade ofta sida vid sida på projekt, men sista gången jag snackade med MEM så var hon inte speciellt nöjd med det dokumentära läget. Hon tyckte det var ohyggligt svårt att hitta något, ännu svårare var det att få det finansierat, så egentligen tror jag ni har samma uppfattning. Att det är mycket svårt att hitta ämnen idag och framför allt, toksvårt att få det finansierat. Det är mycket enklare att göra ett projekt OM man vet att det kommer upp på ett museum tex, då drivs man fram av kravet, men hur lockande är det att lägga ner massor med tid och pengar på något som man kanske inte ens för publicerat, möjligtvis på en liten fotosajt. Sådant skapar ingen energi eller framtidstro som fotograf.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-01-31 16:18
Tack för kommentaren, Micke!

Jag har suttit i några dagar nu och kollat igenom en hög med filmer om Mary Ellen Mark. Och det som slår mig är precis som du skriver att det på många sätt verkade lättare förut. Kanske är många ämnen på sätt och vis uttjatade idag också.
Du får fortsätta att dokumentera din svenniga medelklasstillvaro, Joakim ;) Du gör ju det bra, med sköna bilder. Vilket fint ljus ni verkar ha i er lägenhet.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-01 11:21
Kul att du tycker det, Johan :-)
Det finns massor att berätta idag men kanske inte lika intressanta saker. Som Micke skriver är det ingen som gör det för det går inte få finansierat. Ska det bli något får man göra det på amatörbasis och finansiera själv, med trolig förlust som följd. Då blir det inte mycket gjort. Och dom där traditionella svartvita berättelserna som så många pysslade med tidigare, hur intressant är det att göra samma sak på nytt? Sen sitter väl de flesta hemma framför datorn och umgås idag. Inte så mycket att fota sånt kanske? Var lättare före datorn och mobilen då alla rörde sig ute eller i olika sammanhang och umgicks fysiskt mera än idag.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-01 11:45
Det finns säkert massor att berätta, men vad är det?

Jag tror det finns många skäl till att det blivit svårare. En sak är förmodligen att folk överlag är mer skeptiska till fotografer. Det är heller inte lika lätt längre att få tillgång till olika miljöer, misstänker jag.

Sedan ligger det säkert något i det du säger att folk verkar inte umgås på samma sätt längre. I alla fall inte i västvärlden.

Dock finns det ju fotografer som lyckas väl med svartvitt. Matt Black, exempelvis: http://www.mattblack.com/
mickeberg   2018-02-01 17:30
Anders Petersen gör idag ett jättejobb som pågått under flera år om Stockholm. Det är finansierat av Liljevalchs o kommer upp på vägg till hösten om jag inte minns fel. Det är ett enormt arbete, men annars saknar jag sådana projekt där det är styrt mot en mottagare och finansierat.
Nils Bergqvist   2018-02-01 19:40
Den utställningen får man se fram emot!
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 13:17
Låter som sagt som ett riktigt intressant projekt. Ska bli spännande att se.
PMD   2018-02-02 21:45
Jag tror att du har rätt i att folk är mer skeptiska mot fotografer idag. Men inte om fotografen använder en mobiltelefon.
Bara ett litet tips, alltså. :-)
Nils Bergqvist   2018-02-02 22:08
Tror faktiskt också att mobilteleforn är ett ganska bra redskap i det här sammanhanget. Bildfilerna är inte alls så dåliga, och går även redigera en hel del om det skulle behövas.
Att komma på projekt att fotografera brottas vi nog med alla.
Fortsätt med din vardag så kommer det i bästa fall något som intresserar dig tillräckligt för att du skall ta tag i det.
Att kolla på alla fotografer som redan gjort det mesta de som hade fördelen att leva i en gyllene tid då allt fanns att berätta kan ju inspirera samt ge uppslag.
Själv fotograferar jag för nöjes skull och det tror jag d flesta gör, kommer det en ide så är det bonus.
Hälsningar
Göran
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 13:19
Tack för kommentaren, Göran!
Den "svenniga medelklasstillvarons mätta tillstånd" går i vart fall jag igång på! Sedan ska man kanske inte förvänta sig att någon vill gå in och finansiera de projekt man själv gått igång på, och går man själv inte igång finns det definitivt inte några pengar som skramlar in. Att fotografera som amatör är rätt skönt. Då gör man vad man vill och gör man vad man vill och går igång på kan det ju bli bra nog för att någon vill betala. Och vet du...jag går igång på dina subtila vardagsbilder. Gillar dem. Verkligen!
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 13:19
Kul att du går igång på min svenniga tillvaro, Conny :-)

Tack för kommentaren!
Kan inte låta bli att skratta, tycker hela frågeställningen är komisk. Antingen har man något att säga eller så har man inte, sälj kameran och använd mobilen till att ta minnesbilder på dina nära och kära. Eller hur var det Wittgenstein sa, om det man inte kan tala om skall man inte heller tala om
pic-tor   2018-02-02 13:07
I ditt liv verkar det inte finnas några nyanser. Allting är antingen svart eller vitt.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 13:35
Enligt min mening letar alla framgångsrika fotografer efter de där situationerna, miljöerna och människorna som blir bra ingredienser i en fotografisk berättelse. Det behöver helt enkelt finnas ett antal byggstenar på plats. Men dessa bör såklart också bottna i vem fotografen är och fungera utifrån dennas temperament och stil.

Alltså precis som när journalister söker efter en bra story. Med andra ord är det inte så enkelt som att ha eller inte ha något att berätta. Ibland måste man helt enkelt söka efter storyn. Nosa upp den och sedan fråga sig själv: kan jag förmedla detta på ett bra sätt?
Alf-Magnus   2018-02-02 14:36
Tja en analog med författare en del skriver en roman och sedan har de berättat allt medans andra är en outsinlig källa till berättelser. Men vist det är svårt att sadla om så det gäller att ge en illusion av skapande det finns det flera exempel på. Att försöka överträffa sig själv medan publiken applåderar utan att fundera på innehållet. Varför bara inse att det inte finns något mera jag vill säga. Sen har media förändrats men har fotograferna gjort det, ser många bra multimedia projekt på nättet där man går i från den klassiska bild/dokumentärfotografin till att genomlysa ämnet med nya grepp.
froderberg   2018-02-02 14:57
Din beskrivning av författarlivet stämmer helt enkelt inte. Jag har levt med en författare och dramatiker och det var ett ständigt sökande efter allmänmänskliga eller aktuella ämnen att skriva om. En ständig process. Ty alla konstnärer är ju inte inåtblickande, och det är väl tur att en del vill skriva om mer än sig själva.
Anders R Östlund   2018-02-02 18:14
Ta en stund och tänk på vad som är viktigt för dig.
Det tråkiga är att vardagsbilder ofta inte blir intressanta förrän om något 20-tal år eller när miljöerna förändrats. Det som idag är tråkig vardag blir intressanta tidsdokument i framtiden. Jag skannar just nu mina negativ från 80-talet och önskar att jag tagit ännu fler bilder. Inte minst på människor i situationer och miljöer som inte längre finns. Och att genomsnittet på bildkvalitén varit högre. :)
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 13:39
Så är det verkligen Hans Erik, jag känner igen det. Jag hittade exempelvis några bilder från min värnplikt i början av 90-talet och önskar verkligen att jag hade tagit många fler.
Hur går det med ditt förortsprojekt? Jag tyckte att det var en utmärkt inriktning. Det såg mycket intressant ut. Jag tycker att du skall fortsätta med det. Det är är inte roligt och inspirerande att fotografera alltid. Det som behövs är disciplin, envishet och uthållighet. Det gäller att hålla på även när den kyliga motvinden blåser!

På flera sätt är det rent tekniskt lättare och billigare att fotografera idag. Och det är även lättare att visa sina bilder för en publik på webben. Och nu har du fått 479 visningar på Fotosidan.

Jag har tyvärr lite svårt att förstå ditt problem. Jag tycker att det finns massor att fotografera, men för mig så lockas jag av de tidlösa kustlandskapen och naturen. Jag fann mitt fototema för 30 år sedan och fortsätter fortfarande.

Lycka till!

Hälsningar
Mats
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 15:23
Jag håller på med det fortfarande. Dock ganska lågfrekvent just nu. Men bilderna ovan ingår i det projektet och jag har planer på att fota mer.

Kul att du tyckte det verkade intressant, Mats!
Det är nästan omöjligt att tänka sig fram till sina projekt. De kommer, men det krävs idogt plåtande som ibland kan kännas meningslöst i stunden. Tänk inte så långt framåt. Plåta det som attraherar ögat för tillfället. Skriv ut, analysera, se vad bilderna innehåller. Men börja inte tänka formgivning av bok innan det finns något. Jag fastnar i den fällan ibland, och då lägger jag av.

Mitt trick är att göra fotograferandet praktiskt enkelt. Jag har en bra kompakt och tre batterier i fickan ständigt. Märker att jag dras till risiga kommersiella byggnader. Har siktet inställt, är redo att stanna när jag ser något som fångar ögat. Lägger bilderna i mappar att kolla på med jämna mellanrum. Arbetet framåt går liksom av sig självt om man låter det.

Den medelklassiga tillvaron du beskriver är ett utmärkt ämne.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-02 15:24
Tack för kommentaren, Mattias! Medelklasstillvaron kanske har något intressant, trots allt :-)
MattiasL   2018-02-03 14:30
Absolut! Tänk på vad som utgör den tillvaron, vilka markörer som finns, och plåta på utav helskotta. Jag vill gärna följa ett sånt projekt. Skulle berätta massor om vår tid.
Plåta din medelklass ! Där måste du väl känna dig hemma. kanske alltör hemma?
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-05 13:06
Nej, egentligen inte eftersom jag är uppväxt i arbetarklass och har det med mig. Men visst börjar jag bli van :-)
Den här kanske kan inspirera? Raghu Rai har fotograferat landet i 50 år och fångat många av de stora händelserna i Indiens historia, från politiska konflikter till invånarnas vardag.
Tänkte jag ska se den nu kl 20:00 på svt2. Men om man hellre vill se PÅ spåret på andra kanalen, så finns den på svtplay en hel månad ;)
https://www.svtplay.se/video/16724089/raghu-rai--masterfotograf-i-indien/raghu-rai-masterfotograf-i-indien
Nils Bergqvist   2018-02-03 13:08
Fint tips! Såg den igårkväll, var en fin skildring hans dotter gjort. Utöver hans fina känsla som han förmedlade så bra tips om hur han går tillväga för att få fram i bilderna (hur han gick upp i motivet så intensivt), förundrades jag över hur hans (uppenbarligen) digitalt fotograferade senare svartvita bilder, även dom såg väldigt "råa" och analoga ut i karaktären. Hur gör karln, han måste ha något knep som ingen annan kommit på? Har själv försökt få till den här råa småbilds 400 ASA karaktären på mina digitala svartvita bilder, och har kommit en bit på vägen mot det jag vill få fram, men han verkar ha något extra som gör att den råa känslan finns kvar på ett häpnadsväckande sätt?
Johan Pihl   2018-02-03 18:09
Ja, jag såg också den igår. Jättebra film! Jag vet inte hur han går tillväga med de sv/v bilderna. Men, som du skriver, så ser de ju analoga ut. Många av dem var ju analoga, då de var äldre bilder som också visades, men de senare, vet jag inte. Fina bilder iaf, och en fin dokumentär.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-05 13:07
Tack för tipset Johan. Jag kollade på halva. Ska se klart resten i veckan. Den var bra.
Den som ser ett formproblem, ett budskap, hittar en omvänd fråga, vill förmedla en övertygelse eller uppfattning och tänker använda bild som verktyg - den personen har alltid motiv!
Då finns det mycket att fotografera! Du måste själv se och känna för vad du gör och att du kan omsätta i bild och visa vad du tänker.
Sedan är det inte självklart att omvärlden blir övertygad och ger bekräftelse, att du når ut - ändå!
Om du fotograferar och tar bilder som ingen förstår att de ’behöver’ eller har ’saknat’ tidigare, utan tar bilder som har tagits många gånger förut - då måste du inse och nöja dig med att fotografera bara för eget nöjes skull. Att inse egen talang och förmåga - att vara ödmjuk inför vad idé, utmaning och krav innebär är nog de viktigaste utgångspunkterna inför jakten på motiv.
Hälsar Gunilla
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-05 13:15
Tack för kommentaren Gunilla! Vet inte om jag hänger med i hela ditt resonemang, men att vara ödmjuk är viktigt, det håller jag med om.
Jag tror att alla fotografer känner något liknande ibland. Vad vi än ser i vår vardag så blir det till sist uttjatat - även för de som lever liv som för oss ter sig spännande och exotiska!

Så vad finns det att fotografera i vår relativa närhet idag?

Döende bruksorter. Hoppet om ett nytt liv i en ny stad. Människor som sover på gatorna i världens rikaste land. Barn och ungdomar som sitter bredvid varandra och chattar istället för att prata. Överbefolkade storstäder. En konsumtionskultur där vi försöker köpa minimalism och autenticitet. Ensamheten i världens singeltätaste land. Kroniskt sjuka människor som får sin sjukskrivning förlängd några veckor i taget. Misstänksamhet mot de som är annorlunda. Generationer som glider längre och längre i från varandra. Människor som inte har några gemensamma nämnare men som ändå hittar varandra i kaoset. De desperate försöken att hitta lycka genom ett nytt kök med högglansiga skåpluckor. Hoppet om att allt kommer ordna sig, och rädslan för att det inte gör det.

Är vi mer misstänksamma mot fotografer idag? Jag vet inte, jag börjar tro att det bara är en ursäkt vi använder. De fotografer som har lyckats fånga intressanta historier i vardagen har antingen varit duktiga på att närma sig sina motiv och bygga en relation till dem (Mary Ellen Mark), subtila (Vivian Maier) eller helt hänsynslösa i sitt fotograferande (Bruce Gilden). Tanken att man en gång i tiden kunde gå omkring med en systemkamera och fotografera som man önskade är nog i mångt och mycket selektivt minne.
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-05 13:14
Tack för intressanta reflektioner, Sam! Många bra tips där som absolut tål att tänkas på.

Jag tror folk överlag är mer misstänksamma än för låt säga 50 år sedan. Något som förmodligen delvis kan bero på internet och att bilder kan spridas så lätt numera och användas i skumma syften. Folk är mera på sin vakt. Inte minst när det gäller barn.

Både Mary Ellen Mark och Bruce Gilden har för övrigt varit inne på det resonemanget, liksom många andra kända fotografer. Men visst går det om du har rätt inställning.
Flyttade filer från några gamla diskar till en ny häromdagen och kollade samtidigt vad som fanns på den, 90% skit som jag skulle kunna slänga direkt.
så denna fråga ställer jag mig varje dag, vill så gärna dokumentera nått.
Testade att göra en liten serie bilder under en hockeycup grabbarna var på innan jul, det var spännande o lite kul, men så är det vardag igen och man kollar FB igen o ser alla andra göra SÅ mycket roliga fotografering.
Men är det så? gör alla andra SÅ roliga fotograferingar?
Svar från Joakim K E Johansson   2018-02-06 09:35
Alla gör inte det, men visst finns det fotografer som är duktiga på att nosa upp och genomföra spännande projekt. Men de flesta känner nog ingen sig i din och min beskrivning.