SE BILDEN: Svart och vitt är de enda färger jag behöver
"Svart och vitt är fotografins färger". Påståendet kommer från Magnumfotografen Elliott Erwitt som är känd för sina fantastiska svartvita dokumentärbilder. Om svart och vitt nu är några färger, vill säga. Men det är en diskussion för de lärde, så jag hoppar över den.
Oavsett vad så slår Elliott Erwitts uttalande an en sträng hos mig. Hur mycket jag än gillar färgbilder så finns det något i det svartvita som jag inte riktigt kan värja mig emot. Det är som att estetiken, kompositionen, ljuset och innehållet förstärks. Berättandet blir rakare, på något sätt.
Vissa menar att det är enklare att plåta i svartvitt än i färg. Det kan mycket väl vara sant. Men enkelheten behöver inte vara något dålig. Det kan också hjälpa till att skala bort det oväsentliga, det som stör och distraherar. "Gör det så enkelt som möjligt, men inte för enkelt", som Albert Einstein sa.
Men här finns en hake, enligt min egen mening. Och det är att det måste vara analogt. För hur mycket jag än kämpar med mina digitala filer får jag aldrig till den där goa svartvita känslan som jag tycker att en fin svartvit film levererar. Visst, det kan bero på att jag inte är tillräckligt duktig när det kommer till digital bildbearbetning. Men samtidigt vet jag att många håller med.
Därför stolpade jag iväg till en fotobutik efter jobbet i fredags. Så nu har jag svartvit film i kylskåpet, plus några liter filmframkallare och fix i en garderob. Det är med andra ord dags för mig att damma av mina analoga apparater. Förhoppningsvis kan resultatet dyka upp här i bloggen om ett tag.
På tal om Magnum så kan jag tipsa er som har missat saken att deras nya uppdaterade sajt innehåller mängder med fantastisk fotografi.




To me they symbolize the alternatives of hope and despair to which mankind is forever subjected."
(Robert Frank)
/B
Ps. Det där med att svartvitt skall vara analogt, kanske det....
Det där om fotografins färger är nog ett ganska etablerat påstående bland den generationens fotografer :-)
Tack Johan!
Härligt att få medhåll ;-) Det kan vara nostalgi, men det är något speciellt med riktigt korn :-)
/MA
Kan säkert vara så Mats. Själv har jag dock ännu inte sett en enda digital svartvit bild som jag tycker har "det" :-)
Jo mörkrumsarbetet var/är en process som hade lite mysatmosfär i mörker med rödljuset och baden OCH det krävdes handlag för att få det hyfsat bra. Lika mycket prylar som med det digitala egentligen, som också det kräver ett handlag. Men lite nostalgi är det nog, som med gamla bilar. Kanske är hantverket mer påtagligt med analog fotografi. Har själv laddad min gamla analoga med svartvit film men den har legat sedan dess, ett år snart. Sträckan till mål känns för lång, åtminstone än så länge.
Lycka till med det analoga!
/MA
När det gäller detta med att konvertera i bildbehandlingen eller plåta jpg svartvitt direkt i kameran så får man tycka vad man vill. Men en sak som de bästa konverteringsprogramen gör är att använda färginformationen för att få in de olika färgerna och kontrasterna rätt i gråskalan i förhållande till den film man använder som preset (om man väljer att jobba ifrån en preset), även när man lägger på korn så lägger de inte ett brus över bilden som är det vanliga utan i till exempel fallet med Silver EFEX så bygger de om hela pixelstrukturen i bilden och ser dessutom till att kornet syns på samma sätt i låg, mellan och högdagrar som när man jobbar med film.
Jag är säkert bara en gammal analogromantiker som inbillar mig en massa :-) Kanske längtar jag också tillbaka till det där mer eftertänksamma arbetssättet som blir mer naturligt när man plåtar analogt.
Men som sagt, det digitala blir lätt för "vasst". Bilderna sticker i ögonen.
Jo, det var egentligen det mer långsamma som gjorde/gör att jag också tidigare alltid gått tillbaka till det analoga. Jag föredrar ju det långsamma ibland fortfarande, speciellt vid nattfotografering i större format. Men nu har jag kört in mig i det digitala för mindre format och tycker att det ger minst lika bra eller bättre bildresultat och dessutom oändliga möjligheter när jag väl har originalet, raw-filen. Har kommit på att det ofta händer att jag gör en ny "variant" av en gammal bild senare, smak och tycke förändras över tid har jag märkt, dessutom kan det vara kul att experimentera. Men jag höll på i ganska många år och hamnade alltid tillbaks i mina Leicor och svartvitt. Plåtar också mer som en form av dagboksanteckningar idag, sådant som dyker upp utan någon direkt tanke bakom för det mesta. Tog det nog på större allvar för några år sedan och var mer konsekvent i mitt plåtande.
Nu tycker jag också att det är roligt att "leka" med uttrycket i bilderna ibland, förr var jag mer "renlärigt" dokumentär. :)
/Affe
Vill man plåta svartvitt och hämta in en liknande känsla som den svartvita filmen ger (men slippa arbetet), så får man nog se över om man inte ska investera i en ombyggd digitalkamera alt Leicas egna Monochrome modeller... Att emulera svartvitt digitalt (som det typ annars blir) är inte samma sak tyvärr.
Sen kanske inte alla är lika petiga, men ställer man upp två bilder brevid varandra där en är ”emulerad svartvit” och där den andra är plåtad med en dedikerad svartvit sensor så ser de allra flesta en rätt stor skillnad.
Tur att film finns kvar! (För oss som älskar det samt saknar oengar till en monochrome)
En riktig fotoräv på en bodega på Fredsgatan i Sundbyberg sa till mig: Själv fotar jag analogt fortfarande. Det digitala kan inte mäta sig med känslan hos det analoga. Jag tyckte väl då att karln var en bakåtsträvare , men idag förstår jag honom. Jag har själv gått över till analogt bara för att det är roligare.