Borgs ängar - Öland II

Tvåblad

En plats vi alltid besöker under våra öländska fotoäventyr är Borgs ängar vid Gråborg. Att vandra här i den mängd av olika örter som växer här är en ren fröjd. Man behöver gott om tid och vandra sakta. Det lätt att missa örter om man inte ser sig noga omkring. Det tål också att poängteras att det är viktigt att man håller sig på de stigar som finns. Det kan var så att man av misstag annars trampar ner orkidéer som ännu inte kommit att blomma. 

#2

Johannesnycklar

Johannesnycklar upplever jag som en nästintill som en karaktärsart för Borgs ängar under den här tiden på året. 

#3

Brudsporre

Går man som sagt sakta och studerar marken finner man både det ena och det andra. Jag är ingen botanist och kan egentligen bara en bråkdel örter, men jag försöker lägga till lite ny kunskap varje år samtidigt som jag försöker bibehålla den jag har. Jag har en flora liggande i bilen, med det är inte lätt alla gånger att hitta rätt i den. Jag använder också appen - Flora Incognita (Android). Tillsammans med floran är det ett bra sätt tycker jag att kunna artbestämma.  

#4

Korskovall

Jag anser att det är viktigt att kunna göra en artbestämning. Inte bara av nyfikenhet över att få vetskap om vad det är man ser. Har man artbestämt något; oavsett om det rör sig större djur, blommor, fåglar eller insekter etc, tror jag att vetskapen om att man vet vad det är gör att man skapar sig en större känsla för andra levande väsen. Och respekt och aktsamhet. Det är inte bara en blomma, ett kryp, en fågel. Det är något mer. 

#5

Korskovall

#6

Höskallra

#7

#8

Johannesnycklar

#9

Johannesnycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Klasefibbla

#12

Tvåblad

Orkidéen - tvåblad är en av de orkidéer som det är allra lättast att bara gå förbi. Den annonserar inte på långt håll att det finns. Många gånger kan man stå nästan invid den utan att först se den. Sedan upptäcker man plötsligt både två eller tre till.

#13

Smörblomma

#14

#15

Brusdsporre

#16

TheInvisibleJackal

Vickleby alvar - Öland

Krutbrännare

Även detta år (2025); fast vi egentligen halv om halvt sa att vi skulle hoppa över en färd till Öland, kunde vi bara inte låta bli att sätta oss i bilen och köra till Öland. Det är något visst med Öland som det är svårt att inte vilja uppleva.

Då vi har besökt Öland en räcka med år under den här tiden vet jag ganska väl var och hur jag ska hitta krutbrännarna. De är tämligen små och lite oansenliga och tyvärr blir nog många nedtrampade av oaktsamma besökare i markerna. Fick själv be ett litet sällskap att inte sätta sina fötter precis där det växte ett antal plantor. 

#2

Krutbrännare

Jag märkte ganska omgående att det var något som inte stämde när jag skulle börja fotografera dessa små orkidéer. Jag hade fel objektiv på min kamera. Istället för min 100 - 400 som jag brukare använda för att bland annat fotografera växter satt mitt 70 - 200:a på kameran. Inget dåligt objekt så sett, men närgränsen är något sämre och 400 mm är bättre än 200 mm i dessa sammanhang. Jag hade som tur med mig en 1.4 teleconverter. 100 - 400:an sitter i princip alltid på det ena kamerahuset och är lite av ett favoritobjektiv då jag upplever att mycket av det jag fotografera kan fotografer med det här objektivet. Tillsammans med mitt 24 - 70 på det andra kamerahuset upplever jag det som en oslagbar kombination i mitt fotograferande.

#3

Getväppling

#4

För några år sedan hyrde vi ett hus i Vickleby och kom att tillbringa en del tid det närliggande alvaret där. Jag är väldigt förtjust i det öländska alvaret. Att krypa runt några timmar på alvaret och se på allt som växer där är för mig en rent euforisk känsla.

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Skogsknipprot

Det här är bilder från förra sommaren, men då jag av blandande skäl inte ägnat mig så speciellt mycket åt bildbehandlande under en längre period publicerar jag dem nu istället. Har haft en del fysiska problem som hindrat mitt fotograferande i ett drygt halvår och därmed har även inspirationen att sätta mig vid datorn och redigera bilder uteblivet. Jag är dock bättre och känner mig rörligare än på länge. Har visserligen först i april börjat kunnat röra på mig tämligen obehindrat. Håller på att sakta hitta tillbaka till fotografin. Jag har en del obearbetade bilder som ligger som jag tänker försöka ta tag i och göra i ordning. Vem vet, kanske några hittar ut till bloggen. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Bland lite blommor och blad

Backsippa

Jag tittar på de bilder jag hitintills är klar med  och letar i minnet. Dunkelt det är och det kräver idogt vandrande i dess vindlande korridorer. Så faller det på plats. Det är alltjämt vår. Månaden är maj. Sommaren är dock inte långt bort. Den här maj kändes varmare än brukligt. Jag befann i Möllegårds naturreservat för att se om jag kunde få lite bilder på vad växer där. Framförallt kanske något på de backsippor som växer på ett ställe där. Grönsångaren hörs singla sin slant i skogen. Maj är nog den månad jag uppskattar mest under året.

#2

#3

#4

Hägg

Oftast när jag är ute har jag inget speciellt i sikte som jag vill fota. Det finns många gånger föremål eller företeelser  på de platser som jag besöker som jag kan tänka mig att fotografera. En annan sak är om jag sedan verkligen gör det. Backsipporna i det här inlägget var var något som skulle tänka mig att fotografera och även gjorde. Annars trivs jag bäst att låta motiv dyka upp spontant för mina ögon. Det kan vara ett visst ljus, en färgkombination, en struktur, en form eller något annat som får mig att vilja fotografera.

#5

Rödblära

#6

Minns inte exakt vad detta vad var för något. Möjligen kan det ha varit getrams.

#7

Vitsippa

Som sagt maj var varmare än brukligt. Vitsipporna började nicka tidigt.

#8

Fjortonfläckig torrbackspiga

Jag gillar att sitta ner en stund och se vad som kan komma klivande bland växtligheten.

TheInvisibleJackal