Rälla Tall - Öland IV

Grönpyrola

I litteraturen finner man att Linnean är ovanlig på Öland. En av de platser de ska finnas på är Rälla Tall strax söder om Halltorps hage. Således begav vi oss till Rälla Tall. En slingrande lite skogsväg ledde oss till sist fram till en liten parkering. Litteraturen talade på ett ungefär om var linneorna skulle växa. Nu var det bara att försöka hitta dit och hoppas att det inte var för tidigt på året. När vi sakta gick stigen fann vi grönpyrola i en slänt.

#2

Vit skogslilja

Och inte långt därifrån flera exemplar med vit skogslilja. Linnean gäckade oss dock än. Enligt beskrivning var vi mycket nära, men ingen Linnea syntes till.

#3

Linnea

Så fick jag syn på en liten grön fläck. Jag gick närmare för ta mig en titt. Och där var de. Så små. Så sköra och fantastisk vackra. 

Även om jag har bott i förskingringen långt mer än halva mitt liv är jag smålänning av födsel och ohejdad vana.  Trots denna fördel har jag inte förrän nu sett linnean i verkligheten. Detta var för mig något stort. Jag kände mig varm inombords.

#4

Linnea

De små blommorna var väldigt svåra att fotografera. Jag önskade nu att jag hade en kamera med vinklingsbar skärm. Kanske det var vid detta tillfälle som jag på allvar började fundera över en ny kamera. Jag har är mycket nöjd med de jag har, men här fann jag något jag verkligen kunde sakna. Inte bara här vid detta tillfälle utan även vid andra då möjligheten av att kunna vinkla skärmen för att bättre kunna se och komponera en bild, var en stor fördel. 

#5

Rälla tall är precis som namnet antyder en tallskog. En mycket fin sådan. 

#6

#7

TheInvisibleJackal

Ismantorp - Öland III

Vit skogslilja

Att vi begav oss till Öland just den här tiden var att vi gärna ville se orkidéen - vit skogslilja. En av de växtplatser där den finns är vid Ismantorp. Det är en högväxt orkidé och just det förhållandet gjorde att jag tänkte att det inte kunde vara alltför svårt att hitta den. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var rena slumpen; som kanske det ofta är, att vi till sist hittade en. 

#2

#3

#4

Det växer en hel del ekar vid Ismantorp. Det är lite speciellt för en ekpollenallergiker som jag själv. Jag medicinerar visserligen under ekpollenperioden så det brukar gå rätt bra. Är det rejält mycket pollen kan jag känns mig märkbart slö och orkeslös. Jag har alltid med min medicin den här tiden och vet hur mycket jag får ta av den om jag skulle behöva ta mer än den vanliga dosen.

#5

Ismantorp är en av fornborgarna Öland. Den är också en av de största. Det är svårt; i varje fall för en lekman som jag, att föreställa sig hur borgen kan ha sett ut i sina glansdagar. Nu för  tiden består den av ett par meter hög ringmur av stenblock i olika storlekar. Inget som för det otränade ögat inte ser mer utan än en stor stenhög.

#6

Backklöver

I artdatabankens artbeskrivning står det att läsa om backklöver - "Många lokaler är belägna på gravfält som hävdas genom fornminnesvård". Det var kanske just därför jag hittade den här vid Ismantorp.

#7

#8

Vit skogslilja

Återigen stöter jag på ett exemplar av den vita skogsliljan. Ett betydligt vackrare exemplar den här gången.

#9

Inte bara blommor och träd fångar mitt intresse när vi sakta vandrar omkring i området, även buskage gör det. 

#10

Krutbrännare

Även här stöter jag på krutbrännare. Den här tjänstgör som fälla åt någon spindel som spunnit sitt nät runt den och i princip helt kapslat in den i sitt näts klibbiga trådar.

#11

#12

Getväppling

#13

Gul fetknopp

#14

Gul fetknopp

Timmarna vid Ismantorp har väckt hungern i oss och då vi hyr en liten stuga i närheten far vi åter dit för att stilla vår hunger innan det är dags att ge sig kast med försöka finna den lilla späda linnean.

TheInvisibleJackal

Vinterpromenad utan snö

Jag sticker emellan mina inlägg om händelser som timade sig under första halvan av förra året med några relativt nytagna bilder (december 25). Jag hade återigen en ledig efter att ha jobbat i helgen som gick. Det var ett tag sedan jag ute och som många gånger förr föll valet på Tönnersa. Jag gillar området och känner att här finns en hel del, även om jag gärna återkommer till en del motiv. Ni som har sett en del av mina tidigare inlägg från den här miljön känner säkert igen ett och annat träd. Har fått ett favoritträd här, som jag gärna fotograferar både en och två gånger.

#2

De här små björkarna har jag sett varje gång och fotograferat varje gång, men inte riktigt hittat en komposition jag känt fungerat. Den här och nästa två bild är första gången (tror jag) som jag visar bilder på de här björkarna. 

#3

#4

#5

#6

Här är tallen jag känner ett oemotståndligt tvång att fotografera varje gång jag befinner mig i Tönnersa. Min komposition är troligen mycket snarlik från gång till gång.

#7

TheInvisibleJackal

Österplana hed - Kinnekulle V

S:t Pers Nycklar och humleblomster

Även förra gången vi var på Kinnekulle besökte vi Österplana hed. Den gången hittade vi några blommande flugblomster. Denna gång såg vi inga alls. Faktum var att det var väldigt få orkidéer den här gången. Vi har blivit lite bortskämda med både artrikedomen av orkidéer och mängden av dem på Öland. 

#2

Kamgräsfjäril?

Troligen en kamgräsfjäril. Även om den svarta pricken; som annars finns på vingen, inte är direkt synlig utan bara kan anas.

#3

Gräsgrön guldbagge

#4

Då de få örter som fanns på plats inte riktigt lockade mig att krypa ner på knä tog jag istället och såg mig omkring efter andra motiv som kunde vara intressanta. Jag fotograferar gärna träd av olika slag och det var just träden på Österplan hed som kom att fånga mitt intresse.

#5

Naturreservatet ligger uppepå en kalkstenstenplatå - ortocerkalken, vilket innebär ett magert jordtäcke, som i sin tur innebär att orkidéer växer i reservatet. Kalkstenen visar upp intressanta lager där den syns i dagen.

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

TheInvisibleJackal

Munkängarna - Kinnekulle III

Efter att ha tillbringat morgontimmarna och större del av förmiddagen åt Martorpsfallet styrde vi färden mot Munkaängarna. Vi var där förra gången också, men den gången hade vi parkerat vid en liten sidoingång till ängarna. Den här gången parkerade vi vid huvudentrén till området. Och där började vi med att först ta en tidig lunch för att slippa ha ilsket kurrande magar när vi skulle leta motiv och kompositioner. Ackompanjerade ramslökens doft åt vi vår lunch med välbehag.

#2

Ramslöken är en karaktärsväxt i Munkängarna. Dess doft ligger tung över området och ju längre in man tar sig desto mer och samtidigt mindre märker man av den. Beroende på att ju längre tid man spenderar i området desto mer van blir vid dess doft. Till slut tänker man nästan inte på den.

#3

#4

Med sådana mängder ramslök kan man tro att det fritt fram att plocka lite till husbehov, men så är inte fallet. Den är fredad eftersom Munkängarna är ett naturreservat.

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

I de östra delarna av området kan man se de här klippformationerna. Mina geologiska kunskaper är bristfälliga, men jag tippar på det är någon form av skiffer. 

#14

#15

#16

#17

#18

Givetvis kunde jag inte låta bli att försöka mig ett panorama.

#19

#20

#21

#22

#23

Om man blir luktmässigt avtrubbad efter ett antal timmars vistande i Munkängarna får man ganska snart tillbaka luktsinnet. Hela bilen stinker strax ramslök. Tar man sig därtill sniff på kameraryggsäcken känner man även där en omisskännlig doft av ramslök. Det är det dock värt för Munkängarna är ett fantastiskt område.

TheInvisibleJackal