I tallarnas rike

Jag har kört lite söderut till en strandnära skog med lite knotiga tallar den dagen. Jag har åkt hit dels för att miljön tilltalar mig och dels för att testa en nodalskena jag köpt. En nodalskena använder man vid panoramafotografering. Den hjälper en att undvika parallaxfel. Den kräver dock att man tar reda var någonstans på skenans graderade skala man ska använda en specifik brännvid. Jag har har tagit reda var det är för brännviderna 24, 35, 50 och 70mm på mitt 24 - 70 objektiv.  hur man gör den här inställningen såg jag i kurs på moderskeppet, men det finns också flertal videor på Youtube som förklarar hur man ska gå till väga. Det är speciellt krångligt. Man behöver bara hitta eller skapa den rätta miljön för att kunna göra de här inställningarna-

Jag tänkte att det kunde vara ett intressant komplement att ha med sig fotoryggsäck. Precis som lite olika ND-filter och annat.

#2

Mindre guldvinge

Före jag börjar laborera med nodalskenan får jag syn på en mindre guldvinge som flyger runt bland ljungen som alltjämt blommar så smått. Då jag oftast har två kamerahus med mig tar jag fram huset med min 100-400 på och sätter mig och väntar tills guldvingen kommer förbi lite närmare. Det gör det vid ett tillfälle innan den bestämmer sig för att just den här ljungen nog inte har tillräckligt med nektar kvar och drar vidare bort bland tallarna. Vi fick en liten stund tillsammans. Vi sa inte mycket utan satt mest i ett tyst samförstånd över sakernas tillstånd.

#3

Jag prövar de olika brännvidderna i några panoraman. Som ni säkert förstår är ett stativ ett måste vid panoramafotografering. Man sätter kameran i vertikalläge för att därmed få så pixlar som möjligt att jobba med. En L-bracket är också bra att använda sig av. Sedan tar man en serie bilder som överlappar varandra med ca 1/3.

#4

Det är först efteråt när fogat samman de enskilda bilderna i exempelvis Lightroom som man först ser bilden man tog eller skapade. Det går inte att titta på kamerans display direkt efter för att se hur bilden blev. Och det är väl lite av tjusningen med panoramafotografering. Att man inte riktig vet. Det är också utmaningen. Hur komponerar man en bild man inte fullt ut vet hur den kommer att bli förrän man ser den sammanfogad i datorn? Jag vet inte. Nybörjare som jag är på området försöker jag göra kvalificerade uppskattningar. Det är annorlunda och det är spännande. 

Den sammanfogade bildfilen kan bli rejält stor. Med min Canon 5D4 kan filerna bli uppåt 100 MB eller mer. Jag kan tänka mig att med många av  dagens moderna kameror på mellan 45 och 61 megapixel blir filerna än större.

#5

Jag började tänka i panoramafotograferingsbanor för att jag ville fotografera träd och skog på det viset, men givetvis även andra motiv. Den här dynen ovan är också en panoramabild.

TheInvisibleJackal

Arla morgon i skogen

Klockan var strax före 06 när jag parkerade bilen vid den lilla parkering vid Gässlösa Naturreservat någon mil sydost om Varberg. Jag var först och skulle således få ha hela ravinen och skogen för mig själv. Det var med viss förväntan och spänning jag gick ner för den långa trappan till den väntande ravinen. Jag upptäckte tämligen omgående att solljuset inte riktigt hade orkat ta sig ner i ravinen och skogen runt den. Det var ännu lite för tidigt. Jag började gå utmed den lilla bäck som rinner igenom reservatet. Letade lite möjligheter att kunna jobba med långa exponeringstider. Hittade efter ett tag en bild.

#2

Under tiden hade det hunnit ljusna lite så att jag kunde börja leta efter motiv bland det jag egentligen kommit för. Träden.

#3

Jag fick syn på det här lite lätt böjda trädet vid en stor mossbelupen sten. Tittar i sökaren hur jag vill komponera bilden och plockar fram stativet och gör mina förberedelser. Två tidiga morgonvandrare dyker upp på stigen inte långt ifrån mitt motiv. De ser mig inte till en början. Sedan säger mannen i sällskapet:

"Oj, ursäkta! Hoppas vi inte skrämde iväg något för dig.

De förmodade att jag var en fågelskådare som var ute för att fotografera någon sällsynthet. Jag förklarade att det inte var någon fara.

"Jag håller på att fotografera det här trädet och stenen. Ingen av dem lär vara benägna att lägga benen på ryggen i första taget."

De titta en stund på mig som om de hade lyckats snubbla över en tvättäkta galning i skogen på morgonkvisten. Därefter gick de vidare utan veta om de skulle önska lycka till eller inte. 

Jag för min del tog min bild och fortsatte att leta efter motiv ibland träden.

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal