Råbäcks hamn i svart och vitt - Kinnekulle

Självklart kunde jag inte låta bli att konvertera bilderna från Råbäcks hamn till svartvitt.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Råbäcks hamn - Kinnekulle VI

Eftermiddagen den här dagen spenderade vi en stund vid Råbäcks hamn. Vi hade sett att den låg ganska nära vårt boende och tänkte att det kunde vara intressant att sig ner till vattnet (Vänern) för att se lite hur det såg ut där. Då vi bor på västkusten har vi upplevt och sett en antal små hamnar och Råbäcks hamn skiljde sig inte nämnvärt från de vi sett tidigare ur det hänseendet. Läste på en skylt att man här brukade skeppa ut kalk härifrån.

Nej, det jag kom fastna för var det minimalistiska landskapet som uppenbarade sig om man gick lite norr om själva hamnen. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Österplana hed - Kinnekulle V

S:t Pers Nycklar och humleblomster

Även förra gången vi var på Kinnekulle besökte vi Österplana hed. Den gången hittade vi några blommande flugblomster. Denna gång såg vi inga alls. Faktum var att det var väldigt få orkidéer den här gången. Vi har blivit lite bortskämda med både artrikedomen av orkidéer och mängden av dem på Öland. 

#2

Kamgräsfjäril?

Troligen en kamgräsfjäril. Även om den svarta pricken; som annars finns på vingen, inte är direkt synlig utan bara kan anas.

#3

Gräsgrön guldbagge

#4

Då de få örter som fanns på plats inte riktigt lockade mig att krypa ner på knä tog jag istället och såg mig omkring efter andra motiv som kunde vara intressanta. Jag fotograferar gärna träd av olika slag och det var just träden på Österplan hed som kom att fånga mitt intresse.

#5

Naturreservatet ligger uppepå en kalkstenstenplatå - ortocerkalken, vilket innebär ett magert jordtäcke, som i sin tur innebär att orkidéer växer i reservatet. Kalkstenen visar upp intressanta lager där den syns i dagen.

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Munkängarna - Kinnekulle III

Efter att ha tillbringat morgontimmarna och större del av förmiddagen åt Martorpsfallet styrde vi färden mot Munkaängarna. Vi var där förra gången också, men den gången hade vi parkerat vid en liten sidoingång till ängarna. Den här gången parkerade vi vid huvudentrén till området. Och där började vi med att först ta en tidig lunch för att slippa ha ilsket kurrande magar när vi skulle leta motiv och kompositioner. Ackompanjerade ramslökens doft åt vi vår lunch med välbehag.

#2

Ramslöken är en karaktärsväxt i Munkängarna. Dess doft ligger tung över området och ju längre in man tar sig desto mer och samtidigt mindre märker man av den. Beroende på att ju längre tid man spenderar i området desto mer van blir vid dess doft. Till slut tänker man nästan inte på den.

#3

#4

Med sådana mängder ramslök kan man tro att det fritt fram att plocka lite till husbehov, men så är inte fallet. Den är fredad eftersom Munkängarna är ett naturreservat.

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

I de östra delarna av området kan man se de här klippformationerna. Mina geologiska kunskaper är bristfälliga, men jag tippar på det är någon form av skiffer. 

#14

#15

#16

#17

#18

Givetvis kunde jag inte låta bli att försöka mig ett panorama.

#19

#20

#21

#22

#23

Om man blir luktmässigt avtrubbad efter ett antal timmars vistande i Munkängarna får man ganska snart tillbaka luktsinnet. Hela bilen stinker strax ramslök. Tar man sig därtill sniff på kameraryggsäcken känner man även där en omisskännlig doft av ramslök. Det är det dock värt för Munkängarna är ett fantastiskt område.

TheInvisibleJackal