Österplana hed - Kinnekulle V

S:t Pers Nycklar och humleblomster

Även förra gången vi var på Kinnekulle besökte vi Österplana hed. Den gången hittade vi några blommande flugblomster. Denna gång såg vi inga alls. Faktum var att det var väldigt få orkidéer den här gången. Vi har blivit lite bortskämda med både artrikedomen av orkidéer och mängden av dem på Öland. 

#2

Kamgräsfjäril?

Troligen en kamgräsfjäril. Även om den svarta pricken; som annars finns på vingen, inte är direkt synlig utan bara kan anas.

#3

Gräsgrön guldbagge

#4

Då de få örter som fanns på plats inte riktigt lockade mig att krypa ner på knä tog jag istället och såg mig omkring efter andra motiv som kunde vara intressanta. Jag fotograferar gärna träd av olika slag och det var just träden på Österplan hed som kom att fånga mitt intresse.

#5

Naturreservatet ligger uppepå en kalkstenstenplatå - ortocerkalken, vilket innebär ett magert jordtäcke, som i sin tur innebär att orkidéer växer i reservatet. Kalkstenen visar upp intressanta lager där den syns i dagen.

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Munkängarna - Kinnekulle III

Efter att ha tillbringat morgontimmarna och större del av förmiddagen åt Martorpsfallet styrde vi färden mot Munkaängarna. Vi var där förra gången också, men den gången hade vi parkerat vid en liten sidoingång till ängarna. Den här gången parkerade vi vid huvudentrén till området. Och där började vi med att först ta en tidig lunch för att slippa ha ilsket kurrande magar när vi skulle leta motiv och kompositioner. Ackompanjerade ramslökens doft åt vi vår lunch med välbehag.

#2

Ramslöken är en karaktärsväxt i Munkängarna. Dess doft ligger tung över området och ju längre in man tar sig desto mer och samtidigt mindre märker man av den. Beroende på att ju längre tid man spenderar i området desto mer van blir vid dess doft. Till slut tänker man nästan inte på den.

#3

#4

Med sådana mängder ramslök kan man tro att det fritt fram att plocka lite till husbehov, men så är inte fallet. Den är fredad eftersom Munkängarna är ett naturreservat.

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

I de östra delarna av området kan man se de här klippformationerna. Mina geologiska kunskaper är bristfälliga, men jag tippar på det är någon form av skiffer. 

#14

#15

#16

#17

#18

Givetvis kunde jag inte låta bli att försöka mig ett panorama.

#19

#20

#21

#22

#23

Om man blir luktmässigt avtrubbad efter ett antal timmars vistande i Munkängarna får man ganska snart tillbaka luktsinnet. Hela bilen stinker strax ramslök. Tar man sig därtill sniff på kameraryggsäcken känner man även där en omisskännlig doft av ramslök. Det är det dock värt för Munkängarna är ett fantastiskt område.

TheInvisibleJackal

Kinnekulle II - Martorpsfallet

Denna dag, denna morgon, den andra av våra dagar på Kinnekulle hade vi siktet inställt på att finna Martorpsfallet. Såsom varande starkt lockad alla former av vatten i rörelse och speciellt vattenfall hade jag givetvis sett flertalet bilder på det här fallet och av bildmaterialet att döma var det av nöden att jag själv med mina egna ögon fick beskåda det här vattenfallet. Efter lite plan- och lätt håglöst vandrande hittade vi det till sist. Skyltningen till fallet var inte av det fullödigaste slaget.

Ja, vad ska man säga. Jag visste att det inte fullt ut var årstiden för vattenfallets bästa sida, men jag hade nog förväntat mig lite mer än liten rännil. Maj är dock ingen bra tid att besöka vattenfall. Om jag; vilket jag är lite tveksam till, skulle besöka  det på nytt någon gång skulle jag nog förlägga ett besök i mars, kanske början av april. Jag är dock tveksam som sagt, emedan det inte fanns speciellt många tänkbara kompositioner samt att det trots allt är en bit att köra. 

#2

Oavsett vattenfallets eventuella flöde var det en intressant plats.

#3

Vi hittade en stig som ledde oss upp ovanför fallet och därifrån hittade vi en stig som ledde oss till bilen, som skulle föra oss mot nästa mål på vår Kinnekulletripp. 

TheInvisibleJackal

Stora stenbrottet - Kinnekulle

Min fru och jag bestämde oss för en kortare semestertripp till Kinnekulle. Vi var har för några år sedan. Den gången endast en dag. Det besöket väckte dock lusten att se mer av Kinnekulle. Den här gången valde vi därför att tillbringa en långhelg på Kinnekulle. 

Efter att letat oss fram till vårt boende, besökte vi den första platsen vi var nyfikna på - nämligen Kinnekulle stora stenbrott.

#2

Genom en vandringsled var det möjligt att gå längs med stenbrottets klippvägg upp till toppen. Min vana trogen kom jag tämligen omgående att rikta mitt intresse mot klippväggen med dessa intressanta struktur och sprickbildning samt de träd som funnit ett sätt att slå rot i denna miljö.

#3

#4

#5

'#6

#7

#8

#9

Uppe på stenbrottets topp fick vi en överblick över stenbrottets popularitet som ställplats för husbilar. Personligen hade jag hellre fått en bild på den här vyn utan husbilar, men man kan inte få allt. Ställplatsavgiften hjälper dessutom till att bevara den här platsen.

#10

Här ser man lite av den led som vi vandrade upp. En rätt bred led som synes. En mindre bil hade säkert kunna köra upp med lite knixande i vissa rätt skarpa kurvor. En hel del unga björkar har börjat sprida ut sig över området. Jag skulle tro att inom ett alltför långt tidsspann skulle björkarna kunna ta över på området. Det är mycket möjligt att man avverkar för att hålla området öppet eller så låter man naturen ha sin gång. Som det är skapar björkarnas grönska ett intressant mönster i landskapet.

#11

TheInvisibleJackal