Viltsafari i Esmared

Efter att ha fotograferat vildsvin tidigare på kvällen hade jag fått blodad tand. Jag ville ha mer. Och jag visste en tur som skulle kunna ge mig mer. Kanske inte direkt vildsvin, men mycket väl rådjur och kanske även älg. Jag lämnade således de numera frånvarande vildsvinen på fältet och cyklade hem. Packade in i bilen. Det mesta var packat sedan tidigare. Jag kompletterade med lite fika och handkikaren. Den är bra att med sig på sådan här turer.

#2

Efter de inledande tranorna dök det inte upp någonting förrän jag fick syn på den här haren som satt och gottade sig i kvällssolen.

#3

Jag gjorde även av annan beskärning av bilden på haren. Fast jag tycker nog ändå bättre om den första där haren mer blir en del av miljön.

#4

Strax efter haren kom den första råbocken gående på ett fält. Han lämnade mig inte utan uppsikt.

#5

I skogsbryn stod en råget och följde mina förehavanden. Slutarljudet på kameran låter som om jag använder ett äldre automatvapen även i det så kallade tysta läget.

#6

#7

#8

Alla djur på turen vad dock icke av de vilda slaget. De injagade ändå mer skräck i mig. Som tur var de inhägnade.

#9

När mörkret hade blivit så pass att det började blir svårt att urskilja saker och ting fick jag syn en trio med dovhjortar. En av dem ville ställa upp på bild medan de andra drog till skogs direkt när jag stannade bilen.

#10

När det blir mörkare vågar sig också en älg sig ut ur skogen.

#11

Ett sista rådjur blev den också innan det blev för mörkt.

TheInvisibleJackal

Plötsligt händer det

Jag är ute och kör för att se om jag kan få syn på lite djur att fotografera. Jag krypkör i ca 25- 30 km/h och spanar på de ställen längs vägen där jag misstänker att där kan det kanske stå en älg, ett rådjur. I knät ligger kameran med stora telet, kikaren och en annan kamera med en telezoom ligger i den öppna kameraryggsäcken placerad i passagersätet.  Jag är redo för action.

Ändå ser jag inget. Jag kör min vanliga runda, som  brukar var säker när det gäller att få syn på både ena och det andra, men den här gången vill det sig inte. Jodå, jag ser ett och annat rådjur, ett 70-tal tranor och dussinet sångsvanar, men allt är aningens för långt bort för att det ska vara mödan värt. Tidpunkten är av vikt det vet jag och kanske har jag varit ute någon halvtimme för tidigt.

Två varv kör jag min runda och sen tänker jag att det här går inte. Antingen kör jag ut till stora vägen igen och kör hemåt eller också kör jag sakta på lite andra småvägar hemåt. 

Jag valde det senare alternativet. Krypkörandes med rutan nervevad hör jag ljudet från gruset när bildäcken rullar över det. Ett hemtrevligt ljud. Jag kör så pass sakta att jag kan höra koltrastarnas sång. En morkulla flyger förbi. Plötsligt händer det. En Råbock kliver upp på vägen och stannar där. Tittar och mitt håll. Försiktigt stänger jag av motorn och lägger tyst, tyst i handbromsen. Jag lutar mig sakta ut genom fönstret med telet. Lyckas undvika backspegeln. Väljer ett stående format för att försöka få fram hur ett rådjur både syns och inte syns. 

När bocken gått över vägen kör jag sakta vidare. Det kan kanske bli något ändå den här turen.

#2

Inte långt efter bockens övergång ser jag en råget ligga stilla vid kanten av skogen. I det höga gräset är det inte mycket av henne som syns. Hade jag kört tiotalet kilometer fortare hade jag kanske inte upptäckt henne där hon ligger. Hon känner sig säker där hon ligger med den skyddande skogen strax inpå. 

#3

Jag sitter stilla i bilen och väntar på att rågeten kanske ska resa på sig. Under tiden har en hare kommit fram och sitter nästan bredvid bilen. Jag vinklar sakta och försiktigt telet mot haren. Jag får inte med hela. Då får jag troligen ändra sittställning och vinkla objektivet än mer med risk att den löper iväg. Den lyssnar men sitter alltjämt kvar. Jag har satt kameran i tyst seriebildsläge. Det låter fortfarande, men det är ändå betydande skillnad mot om jag inte skulle använda det tysta läget. Då låter mer som från ett maskingevär om kameran då den rasslar iväg sina 14 bilder/s. 

#4

På en liten upphöjning står en annan råget. Pälsen är ännu vintergrå. Det är som denna långa kalla vår som dragit ut på blomningstider för vitsippor och annat även fått rådjurets grå päls att sitta kvar längre fastan det snart är juni.

#5

Mittemot rågeten på upphöjningen sticker huvudet från en råbock upp. 

#6

Plötsligt reser sig bocken upp gräset och väl hemma vid datorn igen ser jag att jag fångat mer än bara råbocken på bild.

#7

En ung slank råget stiger försiktigt genom gräset. Kanske det är ett fjolårskid som står på egna ben nu. 

#8

På ett nytt ställe kom jag att ha tre råbockar på samma ställe. Ett av dem vände sig om och spanade åt mitt håll.

#9

Ett annat letade efter något ätbart. En råbock som med sin grå vinterpäls kunde tas för en gråsten tänkte jag när jag såg hur han gick där nära en stor gråsten.

#10

Som om bocken kunnat läsa mina tankar reste han huvudet såg nästan överseende åt mitt håll. 

"Om du inte kan skilja på rådjur och gråsten kanske du borde skaffa starkare glasögon." syntes den vilja förmedla en fotograf.

#11

Jag kunde inte få till det att alla tre råbockarna höll sig intill varandra, men två av dem ställde i varje fall upp på en gruppbild. Impalor uppträder i flockar med enbart hannar, s k bachelor heards. Gör rådjur likadant tro eller var det en tillfällighet det här med tre hannar på samma ställe.

#12

Den tredje råbocken höll sig vid sin gran. Avvaktade. Lite osäker på varför jag var där och gick så småningom bortåt skogen.

#13

De andra två var kvar. Jag beslöt mig för att försiktig smyga ur bilen och hukande tog jag fram till bilens bakände. Kikade fram med kameran så stilla och tyst jag kunde. Råbocken slickade sig om munnen. Var det så att skillnaden mellan rådjur och rovdjur inte stort sett var men än fonetisk. Jag drog mig tillbaka in i bilen.

#14

Efter att kört en bit vände jag sedan tillbaka. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara rätt att göra det. På ett fält där det tidigare inte synts till något liv. Stod nu en råget med nästan generation. Vi tittade på varandra en stund innan jag så omärkligt som möjligt rullade vidare. Man vill ju inte störa allt för mycket i maten.

#15

Den sista råbocken jag såg var den här stiliga herrn ute i ett fält. 

The InvisibleJackal

En liten tur på landet

Att köra en liten runda på landet med förhoppning om att kanske kunna fotografera några djur har blivit ett av sätten för mig under Coronan att komma ut i naturen. Den här lilla rundturen ägde rum i skiftet av juni-juli. Semestern var ännu några veckor bort. Den var en vacker sommarkväll mitt i veckan. En kväll som jag andra år många gånger tillbringat några timmar i Gömslet vid Trönninge ängar, men det var inte att tänka på nu. 

Bilen är väl en rätt ok gömsle, men jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara med ett s k tältgömsle. 

Jag vet av erfarenhet att den här tiden inte är den allra bästa om man hoppas på att få till några foton på djur, men som sagt det var en fin kväll och jag tänkte att även om jag inte ser något särskilt kan jag ta det som en rekognoseringstur för lite landskaps- och trädfotografering någon annan gång. 

Nu blev jag inte helt lottlös. Några bilder blev det ändå.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

I gröngräset...

Så här när årets slut är skönjbart, har jag börjat gå igenom vilka bilder det blev i år. En del minns jag rätt väl. Andra har jag glömt och åter andra har jag på något sätt missat. Vissa perioder är jag mer aktiv i mitt fotograferande. Mycket beroende på att det under en tämligen kort period på året händer det rätt mycket i naturen.

I maj var jag ute och körde sakta, sakta på vägarna runt trakterna kring Esmared i Halland. Jag hade varit där tidigare och haft stor tur med älg. Jag närde således förhoppningar om fler bilder på älg. Nu blev inga älgbilder den här gången utan istället blev det rådjur.

#2

Rådjur är vaksamma

#3

och snara att till ta till flykten,

#4

men är samtidigt lite nyfikna på vem det är som är i deras marker med konstiga makapärer i synen.

#5

Jag visste att det fanns vildsvin i området. Jag hade noterat det låga stängslet som fanns vid många av fälten, men eftersom jag också vet att de är tämligen skygga av sig har jag inte heller närt något större tanke åt dem. I en liten öppning mellan en del buskar och träd såg jag först något som jag uppfattade som stenar på avstånd, men jag tyckte att en av dem rörde sig. Jag backade tillbaka till öppningen. Kollade med kikaren. Jodå, det var vildsvin. Två stycken vuxna individer och tre kultingar. Avståndet var rätt långt och jag spanade efter om det fanns något sätt att försöka ta sig lite närmare. Det gick en liten grusväg till vänster om fältet där vildsvinen höll hus. Kruxet var att därifrån hade jag ingen chans att se dem eftersom de befann sig i en liten svacka på fältet. 

#6

Istället för vildsvinsbilder blev lite fler rådjursbilder.

#7

Jag stannade bara helt kort. Bilen var rätt dold bakom träden, men jag ville inte oroa henne alltför mycket. Jag tog två bilder och körde sakta därifrån.

TheInvisibleJackal