Borgs ängar - Öland II

Tvåblad

En plats vi alltid besöker under våra öländska fotoäventyr är Borgs ängar vid Gråborg. Att vandra här i den mängd av olika örter som växer här är en ren fröjd. Man behöver gott om tid och vandra sakta. Det lätt att missa örter om man inte ser sig noga omkring. Det tål också att poängteras att det är viktigt att man håller sig på de stigar som finns. Det kan var så att man av misstag annars trampar ner orkidéer som ännu inte kommit att blomma. 

#2

Johannesnycklar

Johannesnycklar upplever jag som en nästintill som en karaktärsart för Borgs ängar under den här tiden på året. 

#3

Brudsporre

Går man som sagt sakta och studerar marken finner man både det ena och det andra. Jag är ingen botanist och kan egentligen bara en bråkdel örter, men jag försöker lägga till lite ny kunskap varje år samtidigt som jag försöker bibehålla den jag har. Jag har en flora liggande i bilen, med det är inte lätt alla gånger att hitta rätt i den. Jag använder också appen - Flora Incognita (Android). Tillsammans med floran är det ett bra sätt tycker jag att kunna artbestämma.  

#4

Korskovall

Jag anser att det är viktigt att kunna göra en artbestämning. Inte bara av nyfikenhet över att få vetskap om vad det är man ser. Har man artbestämt något; oavsett om det rör sig större djur, blommor, fåglar eller insekter etc, tror jag att vetskapen om att man vet vad det är gör att man skapar sig en större känsla för andra levande väsen. Och respekt och aktsamhet. Det är inte bara en blomma, ett kryp, en fågel. Det är något mer. 

#5

Korskovall

#6

Höskallra

#7

#8

Johannesnycklar

#9

Johannesnycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Klasefibbla

#12

Tvåblad

Orkidéen - tvåblad är en av de orkidéer som det är allra lättast att bara gå förbi. Den annonserar inte på långt håll att det finns. Många gånger kan man stå nästan invid den utan att först se den. Sedan upptäcker man plötsligt både två eller tre till.

#13

Smörblomma

#14

#15

Brusdsporre

#16

TheInvisibleJackal

Vickleby alvar - Öland

Krutbrännare

Även detta år (2025); fast vi egentligen halv om halvt sa att vi skulle hoppa över en färd till Öland, kunde vi bara inte låta bli att sätta oss i bilen och köra till Öland. Det är något visst med Öland som det är svårt att inte vilja uppleva.

Då vi har besökt Öland en räcka med år under den här tiden vet jag ganska väl var och hur jag ska hitta krutbrännarna. De är tämligen små och lite oansenliga och tyvärr blir nog många nedtrampade av oaktsamma besökare i markerna. Fick själv be ett litet sällskap att inte sätta sina fötter precis där det växte ett antal plantor. 

#2

Krutbrännare

Jag märkte ganska omgående att det var något som inte stämde när jag skulle börja fotografera dessa små orkidéer. Jag hade fel objektiv på min kamera. Istället för min 100 - 400 som jag brukare använda för att bland annat fotografera växter satt mitt 70 - 200:a på kameran. Inget dåligt objekt så sett, men närgränsen är något sämre och 400 mm är bättre än 200 mm i dessa sammanhang. Jag hade som tur med mig en 1.4 teleconverter. 100 - 400:an sitter i princip alltid på det ena kamerahuset och är lite av ett favoritobjektiv då jag upplever att mycket av det jag fotografera kan fotografer med det här objektivet. Tillsammans med mitt 24 - 70 på det andra kamerahuset upplever jag det som en oslagbar kombination i mitt fotograferande.

#3

Getväppling

#4

För några år sedan hyrde vi ett hus i Vickleby och kom att tillbringa en del tid det närliggande alvaret där. Jag är väldigt förtjust i det öländska alvaret. Att krypa runt några timmar på alvaret och se på allt som växer där är för mig en rent euforisk känsla.

TheInvisibleJackal

Guckusko - Kinnekulle IV

Vår resas huvudmål var att återigen fotografera guckuskorna som växer på Kinnekulle. Parkeringsmöjligheterna där är tämligen begränsande. Möjligen kan det få rum tre bilar, men absolut inte fler på den lilla parkeringsplatsen en bit ifrån växtplatsen. Vi steg därför denna morgon upp bra mycket tidigare än de andra dagarna för att få just inte bara en parkeringsplats utan även möjligheten att kunna få ha området med guckusko för oss själva. Andra fotografer är givetvis välkomna att också vara där och fotografera dessa synnerligen speciella blommor. Det är dock skönt att kunna ha ett område helt för sig själv. Det därför jag alltid har med mig en gorillakostym i bagaget. Ville egentligen ha en brunbjörnsdito, men de hade inte min storlek inne så det fick bli en gorilla istället. Bättre än lejon i alla fall. Det ska fan till att krypa runt på alla fyra vid 60+.

#2

När man gått de hundratalet meter från parkeringen och kommer fram till guckuskornas växtplats är det som om hela himmeln ler mot en. 

#3

Det finns en stig man ska hålla sig på och det finns ett långt staket längs stigen. Staketet  är till för att skydda guckuskon från tramp emedan dess rötter är känsliga härvid. Trots skyltar och förklaring synd det ändå spår av man har gått innanför staketet. Jag hoppas att det inte är andra fotografer som gjort det för att få en bättre bild än vad de kunde få utanför staketet. Staketet är bara ett rep fäst mellan stolpar i jämna mellanrum. Staketet i sig är därför inget större fotografiskt hinder. Det går att rätt smidigt att arbeta runt det.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

Att fotografera dessa ståtliga blommor är en fröjd. Jag fotar gärna olika växter och då gärna olika orkidéer. Min dröm är att någon gång få chansen att fotografera nornan.

#11

#12

#13

#14

Även om det är svårt, fick vi till sist ta och slita oss loss ifrån guckuskorna och vandra tillbaka till bilen.

TheInvisibleJackal

Vitsippor

Huru märkligt är det icke att sitta med bilder från en vår som passerats. Att sitta och titta på vitsipporna och dess gröna mattor i naturen och samtidigt se ett väder utanför fönstret som säger att än är långt kvar till den här våren. 

#2

Oftast blir det att jag fotograferar sipporna med min 100-400mm och lite miljöbilder med min 24-70.

#3

#4

Den här gången tog jag med min 16-25:a för att se vad det kunde ge för bilder. 

#5

TheInvisibleJackal

Öland IX - Seby läge

Efter att ha intagit lunch i Södra Lunden vid Ottenby ställde vi färden åter mot norr. Vi stannade till vid Seby läge, som ligger på Ölands västsida. Vi hade varit där ett tidigare år och tyckte att det var en trevlig plats och tänkte att det kunde nog vara trevligt att göra ett återbesök.

Vi märkte nästan omgående att det var fler än vi som hade målet inställt på Seby. Den lilla parkeringen var inte full, men det var inte långt ifrån. Det visade sig att Seby var en fin plats för rastande vadare. Något jag inte alls kände till. Där av kom det sig att det var många skådare, men även en och annan fotograf på plats.

Vid sådana här platser ser man ibland par. Där man oftast ser en manlig part som intensivt utövar sitt skådande medan frun/flickvännen står bredvid och antingen tittar beundrande eller lite mer så där lite lagom uttråkat funderande på när de ska åka till den där lilla mysiga restaurangen de såg tidigare.

"Så många svanar det är Arne."

"Knölsvan."

"De är fina tycker jag"

"Hm."

"Kan jag få titta på dem kikaren?"

"Va!? Nej, det går inte. Inte just nu iallafall. Det är kustsnäppor där ute och..."

Jag märker att jag dras med i de andra fotografernas strävan att försöka fånga de flygande vadarna som drar tätt över vattenytan precis vid strandlinjen. Jag har inte telet med till Öland utan "bara" mitt 70 - 200, men avståndet är för långt för att det ska kunna bli några intressanta bilder. Jag lägger ganska snabbt ner tanken på att kunna ta några intressanta bilder på vadarna, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk utan istället vänder jag objektivet ner mot det närmaste jag har framför framför mina fötter. Hittar mina motiv där.

#2

#3

#4

#5

#6

De riktiga rävarna vet dock hur man skådar behagligt. Det enda jag undrar över är varför han har kameran så långt bort? Vad är det löna med det?

TheInvisibleJackal