TheInvisibleJackal
Öland V - ah, äntligen...
Skogsnycklar.
Naturreservat Lilla Horns löväng var så vackert att man bara ville ta allt i famn och dansa runt av pur glädje. Det var en sån myckenhet orkidéer att det var omtumlande. Precis som vid Södra Greda fanns det anpassade stigar som man fick hålla sig till. Det fanns så mycket orkidéer att jag tror inte att vi gick mer än ett par hundra meter. Hur länge vi stannade vet jag inte. Tiden stod stilla.
Lilla Horn ligger något norr om Södra Greda och är ett av de platser som satt sig lite extra i minnet under vår Ölandsturné.
#2
Skogsnycklar.
#3
Skogsnycklar.
#4
#5
Skogsnycklar.
#6
Ett utsnitt av lövängen. Som synes var det orkidéer överallt.
#7
Skogsnycklar.
#8
Skogsnycklar.
#9
Skogsnycklar.
#10
Skogsnycklar.
#11
Ingen orkidé utan istället - älggräs. Tack så mycket till Susan Hanserkers för hjälp med artbestämningen.
#12
Sotmätare.
Det fanns också en hel del fjärilar vid Lilla Horn. Här är en av dem.
#13
Johannesnycklar.
#14
Ängsnattviol.
#15
Stor blåklocka.
#16
Jag fotade de allra flesta blommor insekter med telezoomen som satt på det ena kamerahuset. På det andra satt en normalzoom. Just den kombinationen tyckte jag var väldigt smidigt att ha. Telezoomen fungerade bra till att fota såväl blommor som insekter.
Hemma i bokhyllan har jag en bok om trollsländor och en om bärfisar, men jag hade ingen om gräshoppor. En brist som jag känner att jag nog får råda bot på. Blomman som gräshoppan sitter på har jag fått fram till att det är - Ögontröst. Gräshoppan däremot vet jag inte vad är för art. Jag antar att det är ett arv efter Linné - att försöka artbestämma det jag ser. Grön ängsgräshoppa kanske?
#17
Rödklint.
#18
Skogsnycklar.
#19
Strimlus.
Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av boken - "Bärfisar i Sverige - en fälthandbok".
#20
Strimlus.
#21
Puktörneblåvinge.
Den här blåvingen satt helt stilla på ett grässtrå. Jag tog flera olika bilder på den under tiden den satt där.
#22
Puktörneblåvinge.
#23
Puktörneblåvinge.
#24
Puktörneblåvinge.
#25
Vet inte vad det är, men jag tilltalades av färg och form.
TheInvisibleJackal
Öland IV - Den första
Backnejlika.
Nu ska man inte tror att det var helt på tomt växtlighet i Södra Greda. Det fanns en hel del, men inte primärt det vi var ute efter. I vår längtan och trängtan efter orkidéer gick vi förbi många arter som säkerligen var intressanta, men som tyvärr kanske förbisågs. Det här är ett fenomen jag känner igen från mina fågelkryssar dagar. Man var så koncentrerad på att få det där krysset att mycket annat försvann ur blickfältet. Har man bara fått det där krysset så lossnar det. Ångesten över att kanske ha missat något klingar av och man blir mer avslappnad och kan ta in mer av det man har runt omkring sig.
Konsten är att stanna upp och ta vara på det man framför ögonen, men det är lättare sagt än gjort även om man är medveten om det. Troligen hört det ihop med de förväntningar man skapat för sig själv. För att infria dessa förväntningar rusar man fram med skygglappar och ser inte naturen man har framför fötterna p g a den föreställning som ligger och skvalpar i ens hjärna.
Trots de här bristerna i mitt seende av naturen i Södra Greda blev det några bilder ändå på lite annat än träd.
#2
Axveronika.
#3
Brudsporre.
Det första orkidén. Den förlösande orkidén. Resan var räddad. Även om det inte kanske inte skulle bli några fler kändes det som om vi nu funnit vad vi kommit för.
#4
Brunört.
Nästa etapp denna dag var Lilla Horns lövängar och det var dit vi ställde den fortsätta färden med en ganska så uppsluppen stämning. Tänk vad en liten blomma kan göra.
TheInvisibleJackal





























