Munkängarna - Kinnekulle III

Efter att ha tillbringat morgontimmarna och större del av förmiddagen åt Martorpsfallet styrde vi färden mot Munkaängarna. Vi var där förra gången också, men den gången hade vi parkerat vid en liten sidoingång till ängarna. Den här gången parkerade vi vid huvudentrén till området. Och där började vi med att först ta en tidig lunch för att slippa ha ilsket kurrande magar när vi skulle leta motiv och kompositioner. Ackompanjerade ramslökens doft åt vi vår lunch med välbehag.

#2

Ramslöken är en karaktärsväxt i Munkängarna. Dess doft ligger tung över området och ju längre in man tar sig desto mer och samtidigt mindre märker man av den. Beroende på att ju längre tid man spenderar i området desto mer van blir vid dess doft. Till slut tänker man nästan inte på den.

#3

#4

Med sådana mängder ramslök kan man tro att det fritt fram att plocka lite till husbehov, men så är inte fallet. Den är fredad eftersom Munkängarna är ett naturreservat.

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

I de östra delarna av området kan man se de här klippformationerna. Mina geologiska kunskaper är bristfälliga, men jag tippar på det är någon form av skiffer. 

#14

#15

#16

#17

#18

Givetvis kunde jag inte låta bli att försöka mig ett panorama.

#19

#20

#21

#22

#23

Om man blir luktmässigt avtrubbad efter ett antal timmars vistande i Munkängarna får man ganska snart tillbaka luktsinnet. Hela bilen stinker strax ramslök. Tar man sig därtill sniff på kameraryggsäcken känner man även där en omisskännlig doft av ramslök. Det är det dock värt för Munkängarna är ett fantastiskt område.

TheInvisibleJackal

Kinnekulle III - bland ramslöken

På vägen till växtplatsen för Guckusko körde vi genom Munkängarnas naturreservat. Det lyste vitt mellan träden och en nedvevad bilruta bekräftade att här växte det ramslök så det stod härligt till. Då reservatet låg förhållandevis nära la vi det på minnet för att återvända efter att vi besökt guckuskorna.

#2

Ramslöken växte bland fina gamla träd. Vilket fick mig att istället för närbilder på ramslöken; även om det blev någon det också, att koncentrera mig mer på miljöbilder med träden som huvudinslag. Givetvis ackompanjerade av ramslöken. 

#3

Doften från alla den här ramslöken var bedövande. Skulle jag äta en macka nu skulle den säkert mest smaka ramslök även om den bestod av ost och skinka.

#4

#5

#6

Som små stjärnhopar är ramslökens blomknippen.

#7

Gurkspindel?

En liten grön spindel. Skulle kunna var en s k gurkspindel. Den smälter oavsett  väl in ibland ramslöken.

#8

Man kan tro att vi vandrar vida omkring i reservatet. Det gör vi icke. Min fru som är en hängiven makrofotograf rör sig med samma hastighet i terrängen som en sengångare. Dock med den skillnaden att det inte växer någon mossa på henne. Och eftersom träden inte springer iväg har jag inte heller speciellt brått. Det här gör vår gemensamma fotoutflykter till trivsamma tillställningar i långsamhetens lov. 

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Lukten till trots. Det började suga i tarmen. Lunchdags, men inte här. Vi bestämde oss för att inta den någon annanstans. 

#15

#16

#17

TheInvisibleJackal