Dial, före Diana, Lomo och Holga
När jag vaknade och såg att solen sken tänkte jag direkt: "Canon Dial!". Min gamla halvformatskamera trivs bra i solsken, eller åtminstone på sommarhalvåret då det är lite ljusare ute.
Jag har inte använt kameran på fler år. Men efter att jag återupptagit mitt analoga fotograferande igen kom även lusten att använda Dialen igen. Det har dock känts lite mycket att ha med den tillsammans med Leica-prylarna. Tanken är ju att hålla nere utrustningsvolymen när jag fotograferar analogt, annars blir det inte ett alternativt till mitt vanliga digitala fotograferande.
Idag åkte Dialen ner ena fickan och testkameran för stunden, en Samsung NX200, ner i andra fickan när jag gav mig ut på långpromenad hemmavid.
Jag hade helt glömt vilken film som satt i kameran. Jag gissade på Fuji Press 400 eller Kodak T400 CN. Det visade sig att batterierna var slut till exponeringsmätaren, men en solig dag är det enkelt att räkna ut exponeringen. Jag brukar köra 1/250s bl. 11 vid ISO 400.

Väl hemma tog jag ur filmrullen och det visade sig vara en svartvit Kodak T400 CN. Jag har ingen aning om vad som finns i början på rullen eller om det ens kommer att gå att skanna bilderna. Det får också bli en överraskning.
Eftersom jag ännu inte kan visa några Dial-bilder från dagens promenad kommer här lite gamla bilder som jag tagit med kameran. Jag fick den gratis av en kompis till min pappa som hade köpt den i början på 70-talet eftersom alla skulle ha sådana kameror då. Eller rättare sagt, alla i Sverige.
I resten av världen sålde den märkliga fjäderdrivna halvformataren inte alls. Men i Sverige hade fotografen Walter Hirsch utmanat det rådande skarpa bildidealet med frigjorda bilder bilder på nakna och halvnakna vänner som dansade på midsommarafton. Bilderna var filmiska med sin levande rörlighet. Det gick att ta flera bilder i snabb serie tack vare att en fjäder drar fram filmen. Kopierar man flera negativrutor tillsammans så ser det ur som en remsa ut en smalfilm. Och med 72 bilder på en rulle var det bara att ösa på med bilder.
Debatten om Walter Hirsch bilder rasade. En del tyckte inte om att hans bilder saknade ordentlig skärpa och var slarvigt komponerade. Andra tyckte att bilderna kom som en frisk fläkt och därför blev det en stor trend att skaffa Dial för att ta annorlunda bilder. Ungefär som Diana-, Lomo- och Holga-trender som kom senare.

Klasskamrater på Skurups folkhögskola 1998/99.

En släktning i Örebro, den fd DN- och Expressen-fotografen Rolf Carlsson.

Föga kreativ redaktionsmiljö på tidningen Redo, år 2001.

Min chef 1999-2000.

Bild från 2004 då jag slutade fotograferade fotografera analogt.

Men du har väl en annan halvformatare att leka med? Jag har tappart bort min Minolta ljusmätare :(
Jo, jag har ju en annan halvformatare och även en Minolta-ljusmätare
Jag har en Olympus Pen EES i samlingen, sist jag tog 72 bilder med den var nog sisådär 30 år sedan...
Men efter att ha läst din blogg känner jag ett visst sug att damma av gråingen! =)
Ha en fin kväll /Lasse
Lycka till!
Tycker att de är för plastiga och tar för dåliga bilder helt enkelt.
men det är många ungdomar som älskar denna typ av bilder.
Senast nu i veckan var det en kvinna som skulle fotografera med sin Holga kamera och 120 film.
Men förr fanns det en amerikansk fotograf som sandpapprade på sina negativ just för att få till oreda vid kopieringen så alla har väl skaffat sin egen stil.
mvh
Morgan Larm
Det är just det som är vår styrka att vi är olika och gillar olika saker
Om det hade funnits film till en instamatic, 110 film och 126 film. Frågan är då om dessa kameror skulle vara populärra i dag så som Holgakamerorna är
Vad är kvalitet. Jag kan se flera kvalitéer hos halvformat. Det är smidigt, lekfullt, spontant, ger många bilder på rullen, stort skärpedjup, kul bildpar osv. Men jag väljer andra kameror om jag är ute efter detaljåtergivning. ;)
Plastig? Har du ens provat en dial?
Hej!
Nej, jag har inte provat Canon Dial, men jag tänkte på de andra kamerorna som du nämde. Holga. Jag har aldrig tyckt att Canon Dial har varit trevliga annat än då jag samlade och hade en styck. Denna använde jag mig aldrig av.
mvh
Morgan Larm
Eller en Olympus Pen
alf
mvh
Kjell
Det fanns ett fotoaffär på puckeln på Hornsgatan som servade och sålde Dial. Idag kanske det är LP Foto man ska prata med. De har en servicegubbe.
Den fd canonverstaden på Södra Förstadsgatan i Malmö kanske kan? Intervision i Solna har en man som kan gamla mekaniska Canonkameror, frågan är nog mest vem som kan ha reservdelarna. Men nu är inte Dial så dyra länge att det kanske är billgast att ropa in en på auktion.
OK, tack! Skall kolla upp det, Skulle vara kul att ha en fungerande Dial - kan nog säga att min "fotobana" började med en Canon Dial under mitt fritt valt arbete på högstadiet i början på 70-talet.
Roliga bilder för övrigt.
Ja, man ska inte handla för mycket. Jag har inte använt den här så mycket. Svårt att leka med allt. Men jag fick den i alla fall gratis.
Köpte du någon Leica på LP Foto-auktionen?
Nej, jag tyckte priset drog iväg för mycket. När det översteg vad en M4 kostar på eBay kändes det inte längre intressant.
Klokt. M3:orna verkade gå för vettigare pengar.
Jacob Holdt som nämndes är riktigt intressant.
Det blir inte så valörrikt med små negativt. Få korn för varje tonskiftning. Jag har också dålig på att använda min. Min är i för fint skick för att användas på rätt sätt som slit och släng kamera.
Har man bilder som är starka sig blir inte skillnaden enorm. Analogt kan vara olika saker. Det kan vara lite kornigt och ruffigt. Den känslan kan vara lite klurig att få till med moderna digitala kameror som är så himla bra. Men analogt kan också vara väldigt valörrika bilder med vackra högdagrar och kort skärpedjup, det är lättare att kopiera.