Det gick hett till i Gnesta

Årets varmaste dag ägnade jag varken åt att bada eller dricka isvatten i skuggan. Istället ställde jag ut bilder på Gnesta-planket.

Som vanligt blev det många trevliga möten med andra fotointresserade. Gnestaborna verkade mer värmekänsliga än oss fotografer. Jag fick intrycket att det inte var lika många besökare som tidigare år.

Jag åkte till Gnesta tillsammans med Joakim K E Johansson från Karlskrona. Stockholmare in spe. Förutom att Joakim och hans bilder var bilden lastad med en mängd fotoprylar som jag ville få sålt på kameraloppisen.

Joakim K E Johansson sätter upp sina bilder

Joakim visade upp sina (analoga) bilder från hemstaden Karlskrona. Se fler här.

Jag hade valt ut fem A3-bilder och tänkte komplettera med några mindre A4-bilder. Men vilka? Jag shanghajade min vän Göran Segeholm och hans trevliga fru Eva Hedberg som kuratorer för min lilla utställning.

Så här blev urvalet:

Alla bilderna är tagna under en resa till London i maj tillsammans med Joakim K E Johansson. Göran Segeholm intresserade sig för vårt gemensamma resande. Så han började plocka fram mikrofoner ur sina stora Domke-väska.

På onsdag kommer ett nytt avsnitt av Bildradion där ämnet är Gnestaplanket.

Göran intervjuar Gnesta-generalen Bengt Björkbom, som är bekant för de flesta som läser Fotosidans bloggar.

En del fyndade vackra kameror. Jag fick sålt en del av prylarna jag släpat med mig. Konstigt nog ville ingen köpa mina Profoto studioblixtar från 1968 ...

Efter utställningen blev det fika i skuggan hos närmsta kafé.

Vi sitter här och skannar ...

... min far och jag.

Den här kvällen har jag rostat av min pappas kunskaper i att skanna. Han har tagit enorma mängder med bilder sedan slutet av 1950-talet. Så nu är det dags att komma igång ordentligt med digitaliseringen.

Först tränade vi på att skanna påsikt med Epson-skannern. Pappa valde en tecknad bild av sin egen pappa som en släkting skickat till födelsedagen 1976.

Tecknat av Tage Hällström, 1976

Sen tränade vi på att skanna film med Nikon-skannern. Pappa valde ett blekt Ektachrome-dia från bygget av "Skampålen" i Helsingborg 1960, kvarteret Havet. Det är bara starka rostbruna färger kvar, så jag gjorde om bilden till svartvitt.

Foto: Leif Fröderberg 1960, Leica M3

För första gången lyckades inte skannern (en Nikon Coolscan 9000 ED) att hitta skärpan. Jag undrar om det han ha att göra med att filmen är så påverkad av tidens tand. Det är kanske någon som har erfarenhet av detta.

 Här är två andra exponeringar från samma bygge som jag skannat tidigare:

Foto: Leif Fröderberg 1960, Leica M3

Ont om fotografer på Kiviks marknad

Gatufoto blir alltmer populärt, så jag räknade med att stöta på ett flertal fotografer på årets Kiviks marknad. Ett tillfälle där det är lika svårt att fota folk som att "skjuta gäddor i en hink", för att citera en gatufotograf från Blekinge.

Jag har besökt Kiviks marknad många gånger. Kivik ligger bara en knapp mil norr om det ställe där jag tillbringat många sköna somrar. Första året jag hade med kameran var 1991. Då såg jag Lars Tunbjörk fotografera med mellanformat (Plaubel Makina). Jag antar att han höll på med boken "Landet utom sig", men några bilder från Kivik letade sig aldrig in i boken.

I år såg jag i och för sig många som hade med sig en kamera, men bara en som aktivt fotograferade. Nämligen Johan Jehlbo från Stehag. Han kör Bruce Gilden-stil. Så här kan det se ut:

Jag har inte samma sätt att fotografera som Johan. Istället för att fokusera på enskilda individer och belysa dem med blixt så försöker jag hitta intressant händelser eller kombinationer av personer och miljö. Men eftersom ljuset var stenhårt mitt på dagen använde jag också blixt på en del bilder. Till skillnad mot Johan så låter jag inte blixtljuset bli lika uppenbart. För honom är det ett sätt att lyfta fram en person från bakgrunden, för mig är det mer en teknisk lösning.

Bilden överst är tagen med blixt liksom denna:

Blixten kan också vara effektfull för porträtt:

Tomten Wimze vid några renar, fyndigt så det förslår ;)

Jag hade tänkt att mest fotografera med min vanliga gatufotokombination: Canon Eos 6D med EF 35 mm f/2 IS. Men det blev flest bilder med den betydligt tyngre kombinationen 5D Mark III, EF 24-70/2,8L II och blixten 600EX-RT. Som här:

Och här:

Några andra blandade bilder:

Jag gick i nästan 10 timmar på marknaden. Jag ville både vara med på dagen då det är som mest folk och fånga stämningen när mörkret föll.

Till slut var det dags att åka hem:

Jag tog cirka 2000 exponeringar under de tio timmarna. Det tar ännu längre tid att att fixa till alla bilder som jag vill spara. Jag har en del kvar. Förhoppningen är att få ihop en bok om Kiviks marknad med bilder som jag tagit sedan 1991.

Hett uppdrag bland soldater, hundar och knott

Jag började årets sommarsemester med två dagars frilansuppdrag bland soldater, hundar och knott på Marma skjutfält utanför Älvkarleby.

Uppdraget var att dokumentera utbildningen av hundförare och patrullhundar som Svenska brukshundsklubben utför på uppdrag av Försvarsmakten. Hundförarna och deras hundar ingår i Hemvärnets styrkor runt om i landet.

Jag har inte hunnit gå igenom de närmare 4000 exponeringarna jag tog. Jag räknar med att det tar två dagar att välja ut bilder och fixa till två-tre hundra bilder.

Vädret var inte idealiskt. 29 grader varmt och gassande sol. Det innebär hårda kontraster. Inne i skogen är det ett extra stort problem då ljuset ofta är fläckvis. Tack och lov har dagens moderna digitalkameror rätt stort tonomfång.

Spårning

Min Canon på Kanonvägen (med flygfä).

Krigsfotograf för en dag

Att vara frilansfotograf är nog ett av de mer omväxlande jobb som finns. För några veckor sedan blev det extrem omväxling – från slott till koja – i bokstavlig mening.

På torsdagen jobbade på Slottet i Stockholm fram till klockan 18 med att fotografera ett seminarium om ungt värdebaserat ledarskap som anordnades för näringslivet av kungen, Scouterna och Stiftelsen Ungt Ledarskap.

Det är ett återkommande arrangemang som jag fotograferat i mer än 10 år. Första året blev det korniga bilder på pressad färgfilm. Nu hamnade bilderna direkt i bildspel på webben samtidigt som arrangemanget höll på.

Från Slottet åkte jag direkt hem och bytte om till friluftskläder. Hoppade in i bilen och körde raka vägen till vandrarhemmet i Orsa. Tidigt på morgonen därpå var det dags för att fotografera soldater i fält. Mer exakt: hundförare och försvarshundar.

Från slott till (hund)koja alltså. :)

Rätt beväpning för fotouppdraget.

Varje hemvärnspluton har en hund och hundförare som utbildas av Brukshundsklubben på uppdrag av Försvarsmakten. Min uppdragsbeskrivningen var att ta bilder som visar verkligheten för en hundförare. Alltså inget gullande med hundarna.

Till min hjälp utsågs bilförare och Dalaregementets fotograf - den välkände Fotosidan-profilen Peter Engman.

Efter lite strul kom vi till slut iväg och åkte runt till de olika plutonerna.

Det visade sig att dagens hemvärnsmän varken bär vadmalsuniform eller Mauser-gevär.

Hemvärnsmännen var i stort sett uteslutande män, men hundförarna var kvinnor med ett undantag. Den här kvinnan sa "Det är viktigt att inte bilderna visar en massa fluff, fluff. Det ska synas att en hundförare är en soldat".

Övningen gick ut på att skydda ett militärt flygfält. Det fanns jägarsoldater och fallskärmsjägare från Karlsborg som agerade fiender och därför försökte gömma sig i skogen. Tyvärr var jag inte med när någon hundpatrull lyckades nosa upp de gömda fientliga sabotörerna. Det hade ändå varit närapå omöjligt att få bra bilder eftersom jag varit tvungen att inte röja mig. Jag fick nöja mig med att arrangera verklighetstrogna situationer.

Förutom spårningen kunde jag följa andra händelser som de fortlöpte. Exempelvis en trupptransport:

Eller en demonstration:

Just det, hundkoja:

Totalt levererade jag 135 bilder från en dags övning.