Canon EOS-1D X och Nikon D4 testade sida vid sida

Till nummer 2/2012 av Proffsfoto testar vi bland annat Canon EOS-1D X och Nikon D4. För att se vad kamerorna går för har vi tagit testbilder i IDG:s studio, men det räcker naturligtvis inte långt. Martin Agfors och jag åkte till SM-finalen i Amerikansk fotboll som hölls idag på Studenternas IP i Uppsala för att se hur kamerorna presterar i verkligheten.

Canon EOS-1D X lyckades ta en serie på 30 bilder av den här killen där var och en är knivskarp. Det är tveksamt om föregångaren Mark IV skulle lyckas med det. (500 mm, 1/2000 sek,  f/4,  ISO 400)

Martin har god erfarenhet av sportfoto med Nikon D3 och D3s. Jag har fotograferat en hel del sport med Canon EOS-1D Mark IV, men även med Nikon D3s. Dagens tävling är bara starten på ett test där vi ska försöka lära känna kamerorna autofokus. Martin kommer att fotografera mer repetitiva sporter där det år att utvärdera olika inställningar hos autofokusen. Det blir inte löpning – det är för lätt för kamerorna.

Autofokusen i Nikon D4 är lik den i D3 och D3s men presterar bättre. Nu går det att fokusera med objektivkombinationer som har ljusstyrka f/8. Martin rapporterar att han upplever att autofokusen också klarar av sätta skärpan snabbare på den första bilden i en serie. (initialfokus).

(Nikon D4, 420 mm, f/4,5, 1/3200 sek, ISO 800)

För Martin som oftast fotograferar med 2 st Nikon D3 innebar D4-fotograferingen ett angenämt problem:
– Nu har jag så stor buffert, i praktiken obegränsad, att jag måste komma ihåg att jag inte behöver släppa upp avtryckaren lika snabbt som vanligt.
Martin uppskattar även det bättre greppet och en mängd små förbättringar.

(Nikon D4, 420 mm, 1/2000 sek, f/5,0, ISO 1600)

Eftersom jag och Martin stod bredvid varandra med liknande utrustning blev flera av bilderna ganska lika.

(Canon EOS-1D X, 500 mm, f/4, 1/2000 sek, ISO 1600)

Som synes har har vi inte synkat våra exponerings- och framkallningsinställningar. Det kan vi göra, men i det här fallet handlar det mer om att hitta styrkor och svagheter i autofokusen.

Fler "tvillingar":

(Nikon D4, 420 mm, 1/1250 sek, f/5, ISO 1600, beskuren)

(Canon EOS-1D X, 500 mm, 1/2000 sek, f/4, ISO 1000, beskuren)

(Nikon D4, 420 mm, 1/1600 sek, f/5, ISO 1600)

(Canon EOS-1D X, 500 mm, 1/2000 sek, f/4, ISO 1250)

EOS-1D X är omgjord på alla punkter jämfört 1D Mark IV. Listan över förbättringar är lång. Alla förbättringar har gjort att 1D X känns rätt lik Nikon D4 även om själva hanteringen är lik Mark IV.

De två viktigaste förbättringarna rör bildkvalitet och autofokus. 1D X har samma autofokusmodul som 5D Mark III och skillnaderna är små. Med hjälp av den färgkänsliga ljusmätaren kan 1D X följa ett motivs rörelser över bilden och automatiskt byta autofokuspunkt (motsvarar Nikons 3D-fokus). Jag provade den här funktionen idag. Med 1D X blev möjligt att följa ett motiv med en bättre komposition eftersom man inte längre är låst av att hålla sig till en vald autofokuspunkt. Jag tycker att den här funktionen ger bättre kontroll över hur bilden blir i slutändan. Det blir också fler skarpa bilder.

Autofokusen i EOS-1D Mark IV är inte dålig i normalt ljus, men 1D X är ändå en klass bättre. Den snabbheten och säkerheten som upplevde i 5D Mark III finns även i 1D X trots att spegeln fladdrar dubbelt så mycket.

Martin och jag har mycket testande kvar att göra. Amerikansk fotboll visade sig vara en (för) enkel match för de här två kamerorna. :)

Lite fler av mina bilder från matchen.

(Canon EOS-1D Mark IV, 70-200/2,8L IS II USM)

(Canon EOS-1D Mark IV, 70-200/2,8L IS II USM)

(Canon EOS 5D Mark III, Tamron 24-70/2,8)

Hur fick det då i matchen? Jo, Carlstad Crusaders vann med 24–0 mot Tyresö.

Mina gamla reportagebilder återfunna!

2002 var jag på reportageresa i El Salvador. De flesta bilderna har varit på avvägar trots att jag kommer ihåg att jag brände ut dem på dubbla DVD:er. Igår städade jag förrådet inför fotoloppisen den 28 juli i Gnesta. Till min förvåning och glädje låg DVD:erna tillsammans med trådutlösare, objektivlock och framkallningsdosor.

Jag hittade även några skivor med bilder från en reportageresa 2003 och från en tidning som hette Why. Mer om det en annan gång.

För 10 år sedan var jag informationsansvarig för KFUM i Sverige. Då hette det KFUK-KFUM. I jobbet ingick bland annat att vara redaktör tidningen Why. Det var ett kul jobb som tog mig runt på kollon, fritidsgårdar, idrottsklubbar och scoutläger runt om i Sverige.

KFUM (YMCA) och KFUK (YWCA) är världens största ungdomorganisationer med 50 miljoner medlemmar över hela världen. Svenska KFUM arbetar med bistånd till några länder genom de nationella KFUK- och KFUM-organisationerna. Ett av dessa länder har varit El Salvador.

2002 följde jag med när föreningen i Gävle skulle ner på en studieresa och se på vad som görs där nere. Det var rörande och se vilka fantastiska projekt som genomförs. Bland annat jobbade YWCA med att lära flickor sig sina rättigheter, hjälpa dem anmäla övergrepp och få en vettig fritid efter skolan med lek och läxläsning. Flickorna från grannorterna hämtades med minibuss eftersom föräldrarna inte hade råd med att betala 50 öre för en bussbiljett.

En annat projekt var att ge unga flickor en yrkesutbildning så att de kunde försörja sig. Kvinnornas ställning i El Salvador var svag eftersom det gick sex kvinnor per man efter inbördeskriget. Männen bytte ofta kvinnor och då gällde det för kvinnorna att kunna försörja sig.

Några år tidigare hade El Salvador drabbats av jordbävning och svåra jordskred. Tusentals blev utan bostad. Flera hjälporganisationer hjälpte till att bygga nya enkla bostäder. KFUM hjälpte till att få livet i de nya områdena att fungera. Bland annat med meningsfull sysselsättning för barn och ungdomar.

Jag fick se mycket mer än vad som får plats att skriva om här. Men jag lärde mig också att det krävs tid för att ta bra bilder. Vi gjorde många besök som innebar långa samtal med ansvariga och sedan en kort runda runt för att se. Det funkar inte för en fotograf. Jag behöver komma nära, få kontakt och vänta in när det händer saker.

Bilderna är tagna på diafilm. Att plåta allt på ISO 100 är också en utmaning.

Dags att ställa ut - och kränga gamla fotoprylar

Idag var jag på Ikea och handlade ramar. Ännu ingen soloutställning från min sida, men väl några bilder som ska ställas ut på Gnesta Planket den 28 juli (klockan 11-16).

Nu är urvalet gjort och ramarna köpta. Ska bara skicka bilderna till labbet så är jag redo.

Nyhet!
I samband med Gnesta-Planket kommer det att anordnas en prylloppis. Jag har under en tid letat efter en lämplig plats. Det visade sig att Bengt Björkbom fixade det praktiska på nolltid när jag kom på att jag kunde be honom om hjälp.

Även om bilderna ska stå i fokus på Planket så tror jag att det kan vara ett bra tillfälle att få rensa lite i kameraskåpet.

Det kommer att finnas 18 platser på lastkajen för sen som vill kränga av lite fotoprylar. Mejla mig på [email protected] om du vill ha en plats.

Och för dig som inte har möjlighet att komma: Varför inte anordna ett eget plank och en fotoloppis i dina trakter?

Skolavslutning då och nu

Idag var min son Ossian med om sin första skoavslutning. Han har gått ett år i nollan och till hösten börjar han ettan.

Jag började ettan 1982 och minns min första skolavslutning. Skolan hade släpat ut en tramporgel och vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i blåsten utanför Backaskolan i Lund. Min mamma spelade in framförandet på en kassettbandspelare, men man hör mest blåsten. Tyvärr hade hon ingen kamera med sig.

Jag provade att filma lite när barnen sjöng ute idag, men det hörs knappt något. Tur att jag kunde ta stillbilder.

Den första skolavslutningen jag själv fotograferade är när jag slutade åttan 1990. Vi som gick i högstadiet fick inte gå ner till den lilla kyrkan i Dalby utan höll till i skolans aula dit kontraktsprosten kom och höll tal. Detta var på den tiden då folk ännu inte var rädda för kyrkan.

Jag kommer särskilt ihåg denna skolavslutning eftersom jag fyllde år och hade fått ett Gitzo enbensstativ i present på morgonen. Det var kanske inte helt nödvändigt till min 135:a, men jag tyckte det kändes proffsigt spänna på det på min Nikon Pro bag.

Jag minns hellre fotbolls-EM 1992

1992 spelades fotbolls-EM i Sverige. Jag tog bussen in till Malmö för att fotografera alla fans. På Stortorget fanns stora öltält. Och poliser som skulle hålla ordning.

Danmark skulle möta Frankrike på Malmö Stadion och jag fotograferade fansen före matchen. När matchen väl började var filmen slut och jag satte mig utanför stadion för att vänta på bussen. Ut från biljettkontoret kom en kvinna med en biljett. Jag minns inget av själva matchen utan var helt fascinerad av livet på läktarna. Ena kortsidan var helt röd av danskar i röda tröjor och med tända bengaliska eldar.

Det är den enda fotbollsmatch jag sett live som åskådare. Det har blivit några som fotograf.

2006 gick det blev det folkfest på Sergels torg när jag Sverige slog Paraguay. Jag jobbade som fotograf på tidningen Sändaren då och fotograferade när folk såg matchen på storbilds-TV i en kyrka.

Efter att ha gjort klart bilderna på redaktionen gick jag ner till Sergels torg för att se om det var något liv på gatorna. Vid fontänen firade några hundra personer.

Mitt i skaran av glada svenskar fanns kulturministern Leif Pagrotsky. Han lät sig villigt fotograferas tillsammans med andra glada. När jag kom hem skickade jag in några bilder på Paggan till Aftonbladet. De köpte den här bilden och publicerade den flera gånger.

Kort därefter mejlade bildchefen på Aftonbladet och bad mig komma upp på ett möte. De ville ha mig som frilansare och jag sa givetvis ja. Det blev några jobb under sommaren och sedan ville de att jag skulle börja jobba hela dagspass, Jag fick tyvärr tacka nej eftersom jag fått jobb som chefredaktör på Kamera & Bild.