Ruska

Blåbärsblad, Hirvensalo. 14.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Det är bara så vackert i naturen just nu. En helt underbar höst. För en naturfotograf är ju hösten minst lika spännande som våren, om inte mera spännande.

Nu är det ju inte längre blommorna som gäller, utan andra delar av växten - som bladen. Att också ett helt vanligt blåbärsblad kan vara så vackert känns bra. De flesta av oss tittar sällan tillräckligt "djupt i riset" för att se detaljerna. Oftast nöjer man sig med att notera att markvegetationen bytt färg. På finska finns det ett speciellt ord för denna färgprakt, nämligen "ruska". Oftast förknippar man "ruska" med Lappland, men visst har vi "ruskatid" i södra delen av landet också.

Nu på hösten, när dagsljuset minskar och kylan tränger på, slutar bladen sitt näringssamlande arbete och den gröna klorofyllen bryts ner. Då kommer de andra färgämnena fram. De flesta andra färgämnena göms under sommaren i den dominerande gröna klorofyllen och syns då inte.

Capas Out of Focus

Svartbräken (Asplenium trichomanes), Trollshovda, Ekenäs. 12.10.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Har igen haft en helt fantastisk Robert Capa session i kväll; jag kan inte erinra mig att jag njutit mera av någon fotografs berättelser än Capa i boken "Slightly Out of Focus". Det är som att uppleva striderna i Nordafrika, Italien, landstigningen i Normandie (6.6.1944), befrielsen av Paris etc. från en helt ny vinkel; Capas. Och då får man skratta i all bedrövelse. Mellan verserna är det vin kvinnor och sång för hela slanten, med Ernest Hemingway som best buddy etc.

Mycket är säkert överdrivet och tillrättalagt, men en sak är säker - Robert Capa kunde skriva lika bra som han fotograferade. Om inte bättre ... Han skulle ha blivit en fin romanförfattare, och det var egentligen det som han också hade velat bli.

Annars: idag söndag en härlig solig och varm höstdag i fält. Tillbringade hela dagen med Artkursen i ett spännande bergsområde med klyftor, raviner, stup, urskog, skogskärr i kanten av en fin skärgård. Det blev många nya arter, mest mossor och lavar, men också några kärlväxter, bl.a. svedjenäva och svartbräken som är avbildad ovan. Den senare växte på en bergsvägg i halvmörker, men digitalt går allt att ordna, också utan blixt (ISO 1600, f 5,6 och 1/80 s).

Vid Antskogs bruk

Klibbalslöv, Antskogs bruk, Pojo. 11.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Igen kursveckoslut med Artkännedomskursen som jag koordinerar. Igen vandringar i Västnyland med naturexperten Esko V. Igen mossor och lavar som huvudtema. Igen lärorikt och kul. Trots att det regnade hela dagen och var vått och blött överallt. Dessutom ett mycket dåligt ljus. För första gången på länge tog jag inte ens kameran ur bilen; kan inte erinra mig när det  senast skett?

Det var endast under fältlunchen vid Antskogs bruk i Pojo som jag tog kameran med. För säkerhets skull. Vi satte oss vid åstranden under några stora granar och njöt av höststämningen. Vacker bruksmiljö. Ser på nätet att Antskogs bruk är det äldsta brukssamhället i Finland. Här anlades ett järnbruk 1630; bland ägarna hittas också Stockholmare. På den tiden var Sthlm den östra rikshalvans (Finlands) viktigaste stad. Här på bruket fanns det smeder från Forsmarks bruk i Uppland, en del av malmen kom från Dannemora.

Samtidigt som jag avnjöt min enkla smörgåslunch får jag syn på några löv flytande i strandvattnet, i skuggan under granarna. Ser en bildmöjlighet - svårare än så är det inte att vara naturfotograf. 100 mm (makro), ISO 800, f 6.3, 1/60 s.

Och nu tror jag att jag ensam kan artbestämma granlav, gällav, näverlav, brämlav, stocklav, vedlav, praktstjärnmossa, praktvitmossa, palmmossa och ett 20-tal till; åtminstone kunde jag det tidigare idag. I morgon får vi väl börja från början igen ...

Fascinerad av Capa

Polygonatum odoratum (Getrams) - giftbär. Hirvensalo 10.10.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Läser just nu Robert Capas bok "Slightly Out of Focus" och är imponerad! Inte av bilderna, de flesta av dem har jag ju sett tidigare - men av hans skrivtalang! Vilken stilist! Vilken naturbegåvning! Jag visste inte ens att han kunde skriva ... Vilken begåvning som världen gick miste om; han trampade ju på en landmina  redan 1954 i Indokina. Jag gillar hans stil att skriva, med glimten i ögat.

Blev så inspirerad att jag gick in på nätet och bums beställde biografin "Blood and champagne: The life and times of Robert Capa" skriven av Alex Kershaw.

Annars: igår hällregn, idag strålande sol med massor av flyttande trastar och tranor. Mitt på dan kretsade 300 tranor rakt ovanför huset, ljudligt trumpetande, sen tog de kurs mot S och Estland. Där brukar de proviantera i veckor i tiotusental just den här tiden.

Under hundvandringen på e.m. gick jag och kollade ett ställe där jag tidigare fotograferat blommande getrams. Kom på att jag aldrig fotograferat deras giftiga bär. Hittade några som villigt poserade.

Fototidnings reflektioner

Morgondimman lättar runt Uggleskogen, Hirvensalo. 9.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Det mest positiva med Fotosidan Magasin är grundfilosofin. Att megapixlar och faktatabeller sida upp och sida ner, som enligt ledaren fyller Sveriges fototidningar, inte är det viktigaste. Det håller jag med om. Dylikt faktamaterial kan man lika bra kolla in från nätet. FS-magasinet skriver att det viktigaste är tänkandet bakom bilden, förarbetet och magkänslan. Visst. Det håller jag med om.

Det är också värdefullt att FS-medlemmar via en "egen" tidskrift kan nå ut, bli publicerade. Det är bra för inspirationen och självkänslan. Det kan hjälpa många att bli "upptäckta"; det är ju inte lätt för en okänd amatörfotograf (eller halvproffs för den delen) att få in bild- eller textmaterial i en fototidskrift. Här har FS-magasinet en viktig uppgift att jobba vidare med.

Men "jobba vidare" är nyckelordet. Det får inte bli fler "postkortsalbum" om magasinet skall överleva den hårda tidskriftsbranschen! Jag vet inte vem samarbetspartnern "Sveriges tyngsta fototidning Proffsfoto" är, men slutresultatet i nr 1 är inget att vara stolt över. Tyvärr.

Det skulle ha räckt bra med ett avsnitt "Så tar du bättre bilder", nu blev det upprepningar till döds. Tänk om vi hade fått se sida upp och sida ner med fantastiska kreationer som t.ex. hittas i Galleri FS! Med lite fakta kring bilden och fotografen, kanske också lite bildkritik. Det är ju BILDEN som skall dominera, inte texten. Och de skall slås ut över hela sidor och uppslag, med stil och känsla.

Här kan man kanske överföra filosofin från ledaren till att säga: det viktigaste med tidskriftsproduktion är inte tekniken, det viktigaste är tänkandet bakom bildpresentationerna och layouten, förarbetet och magkänslan!

Hoppas att nästa nummer bär spår av det.