Undan polisen

Ängskovall (Melampyrum pratense), Åbo flygfält 19.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Att gömma sig för polisen kan vara rätt kul, som igår. Det hade arrangerats en spektakulär flyguppvisning i två dagar vid flygfältet i Åbo, och jag var lite nyfiken. Jag körde ut till småvägar nära flygfältet för att upptäcka att polisen patrullerade och jagade iväg folk som uppenbart tittade gratis ...

Jag upptäckte en kulle (med kalhygge) i ändan av startbanan och tänkte att detta är ju som gjort för flygplansskådning. Halvvägs upp dök polisen upp, stannade nere på landsvägen och ropade i högtalarna att det är förbjudet att ta sig upp på kullen. Jag har makroobjektivet på, började helt sonika fotografera i grönskan  - och låtsades inte alls om polisen. De satte till och med de blå blinkljusen på (som är en allvarlig signal ...), men jag bara fortsatte att strunta i dem - just då tog jag denna bild av ängskovall. Jag visste ju att de inte skulle orka komma efter mig bland allt ris och bråte.

Sen körde de vidare och jag installerade mig bakom en sten, under ett kamoflagefärgat regnställ och bröt lite kvistar från sly som placeras som extra insynsskydd ...

Det blev en timme med kikare och halsbrytande akrobattrick med småplan av allehanda slag; piloter som verkligen behärskade flygandets konst. Under åren i Söderhavet tog jag flygcertifikat och vet hur det känns att flyga, men att sätta ett plan i spinn vågade jag aldrig. Dock fick jag känna hur det känns när flygläraren demonstrerade ...

Idag läser jag i tidningen att många besökare (20 000 betalade in sig) satt fast i timmar i bilkö (i hällregnet som kom) ute på leriga åkrar när de skulle hem. Det var det jag inte ville; just då var jag på gymmet (samtidigt med Mikko Koivu, som alla ishockeyfans känner ...).

I klorofyllens värld

Hundfloka (Anthriscus sylvestris), Hirvensalo, Åbo. Juni 2011. Foto: Håkan Eklund.

Detta med motivval går i vågor. Har efter en lång paus plockat fram olika makroobjektiv och finner en stor njutning i detta med att gå nära  - där en helt ny värld öppnar sig.

Det är både svårt och lätt, beroende på vad man jämför med.

Lätt så tillvida att man inte behöver smyga, jaga, sitta i gömsle, resa, stiga upp tidigt etc. I sin enklaste form är det bara att slå sig ner i klorofyllen och börja spana in motiv ...
Svårt så tillvida att det alltid är lika svårt att bestämma sig var skärpan skall ligga, att få till det rätta ljuset, den rätta stämningen, den rätta kompositionen.

Men det är åtminstone kul att försöka. Här hade jag parkerat hunden vid ett träd när jag under kvällspromenaden försökte få till det med några flockblomster vid vägkanten.

Så här säger NatureGate (http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/hundfloka) om hundflokan, eller hundkäx som den också kallas:

Hundfloka

Anthriscus sylvestris

• Synonym: Hundkäx
• Familj: Flockblomstriga växter – Apiaceae (Umbelliferae)
• Växtform: Flerårig ört.
• Höjd: 50–150 cm. Stjälk fårad.
• Blomma: Radiärsymmetrisk, 3–5 mm bred (yttre blommor ofta större och zygomorfa) med 5 vita kronblad. Kronblad urnupna. 5 ståndare. Pistill med 2 stift. Blomställningen en sammansatt flock. Allmänt svepe saknas. Enskilt svepe av 5-7 svepeblad.
• Bladen: Bladskivor trekantiga, 3 ggr. parbladiga. Småblad ovala, stortandade.
• Frukten: Klyvfrukt med 2 delfrukter. Frukten brun, senare svartbrun, 6-10 mm lång, spolformad med spröt.
• Växtplats: Ängar, renar, vallar, lundar, vägkanter.
• Blomningstid: Juni–juli.

Hundflokan är en verkligen allmän växt i bebodda trakter och utgör en väsentlig del av gårdarnas, vägkanternas och ängarnas blomprakt på försommaren. Dess blad är flera gånger parbladiga och sirliga. Även flockblomställningarna är gracila. Många andra flockblomstriga växter kallas i folkmun för hundfloka. Kryddväxten körvel (A. cerefolium) är en nära släkting.

I norra Finland förekommer hundflokan uppenbarligen som ursprunglig i lundar, längs åar och bäckar samt i fjällbjörkskogarna. I södra Finland är det svårare att bedöma ursprungligheten, eftersom människans påverkan säkert har ändrat floran i nämnda habitat.

Om en landskapsmålare

Storrams (Polygonatum multiflorum), Estland i maj 2011. Foto: Håkan Eklund.

Skriver just nu en kort presentation av Kjell Ekströms bok "Victor Westerholm - landskapsmålaren, pedagogen, museimannen" (2011) för tidskriften Skärgård. Westerholm(1860-1919) tillhör en av Finlands mest älskade landskapsmålare som i mångt och mycket var före sin tid. Och boken är den första om Westerholm som utkommit på svenska sedan 1918.

För en nutida konstintresserad ter sig debatten kring Westerholms första impressionistiska experiment ”Björkhage”, en oljemålning med en åländsk björkskogshage bland frodiga ormbunkar från 1888, mycket intressant. Westerholm var hemkommen från Paris där han hade inspirerats och insupit nya intryck, men konstetablissemanget i Finland var inte moget för sådant och målningen sågades obarmhärtigt. På den tiden skulle en målning motsvara det som idag är ett fotografi, återgivet i all sin dokumentära detaljrikedom. Impressionism uppfattades som ”luddigt amatörkludd”. Trots att målningen orsakade en smärre skandal fortsatte Westerholm att utveckla sin nya stil.

Målningen ”Björkhage” hittas idag på Åbo konstmuseum.

Kvalitetsstund med Magasinet

Liten snabelsvärmare (Deilephila porcellus), Fagerö, Pyttis 11.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Strax före midnatt intog jag min favoritposition i soffhörnet, med en sval öl och det nyaste numret av Fotosidan Magasin. En fototidning som jag alltmer börjat gilla. Igen ett strålande omslag, estetiskt mycket tilltalande. Sen började jag beta av innehållet, sida för sida. Och jag njöt storligen.

Gillar blandningen av kända, mindre kända och helt okända fotografer/fotointresserade. Här får alla komma till tals. Det är bilderna och intresset för fotografering som är det viktiga, inte namnen ...

Intressant att också ta del av olika fotografers vardag, som t.ex. artikeln om "sjukhusfotografen" Emelie Nordstrand Lindgren. Likaså gillade jag artikeln "Samla på fotografi", om att samla på fotoböcker och bilder.

Vid Bilal Chebaros magnifika makrobild på sidan 35 (suverän!) var det redan ny dag, och dags för lite sömn. Fortsätter i kväll ...

Grattis FS till en bra produkt!

En annorlunda ulv

Gräsulv (Macrothylacia rubi) på tallstam, Fagerö, Pyttis 11.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet med Artkursister ute på ön Fagerö (Kaunissaari på finska) i Pyttis skärgård. Det vill säga långt i öster med utsikt till ryska Hogland (som de tog av oss under kriget ...). Detta var mitt första besök på denna stora och skogrika ö, drygt en timmes båtresa från hamnstaden Kotka.

Och vädret var tropiskt hett, ibland måste vi bort från stränderna och in i den skuggiga skogen för att komma undan solen; detta i utskärgård! Två sjungande lundsångare och en överflygande mindre skrikörn blev vårt östligaste artsaldo och småskrakmammorna hade stora ungkullar som de vallade i strandvattnet (15 ungar/kull), bland mycket annat i fågelväg.

Magnus Ö riggade varje kväll upp en ljusfälla för fjärilar, och på morgnarna fanns det alltid något att fotografera, som på bilden ovan.

Hittade detta på nätet om spinnaren på bilden:
Gräsulven är en relativt stor, kraftig och rundvingad ädelspinnare.
Vingspann hos hane 41-52 mm respektive hona 50-64 mm. Hanens vingar är kanelbruna, honans gråbruna, de främre hos båda övertvärade av två gråvita, nästan jämn löpande linjer. Vingfransarna är enfärgade. Larverna är sammetssvarta med gula ringar kring lederna, men efter sista hudömsningen försvinner dessa, och ryggsidan blir rödbrun av tätt stående filthår.
Larvens hår lossnar lätt vid beröring och kan orsaka svår klåda eller eksem på händer.
Gräsulv förekommer på olika sorters torra eller friska gräsmarker.
Den lever på olika slags växter, övervintrar och förpuppas på våren.

Värdväxt: Betula, Calluna vulgaris, Fragaria, Geranium, Medicago, Populus, Quercus, Rubus, Salix, Trifolium, Vaccinium, Vicia