Kvalitetsstund med Magasinet

Liten snabelsvärmare (Deilephila porcellus), Fagerö, Pyttis 11.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Strax före midnatt intog jag min favoritposition i soffhörnet, med en sval öl och det nyaste numret av Fotosidan Magasin. En fototidning som jag alltmer börjat gilla. Igen ett strålande omslag, estetiskt mycket tilltalande. Sen började jag beta av innehållet, sida för sida. Och jag njöt storligen.

Gillar blandningen av kända, mindre kända och helt okända fotografer/fotointresserade. Här får alla komma till tals. Det är bilderna och intresset för fotografering som är det viktiga, inte namnen ...

Intressant att också ta del av olika fotografers vardag, som t.ex. artikeln om "sjukhusfotografen" Emelie Nordstrand Lindgren. Likaså gillade jag artikeln "Samla på fotografi", om att samla på fotoböcker och bilder.

Vid Bilal Chebaros magnifika makrobild på sidan 35 (suverän!) var det redan ny dag, och dags för lite sömn. Fortsätter i kväll ...

Grattis FS till en bra produkt!

En annorlunda ulv

Gräsulv (Macrothylacia rubi) på tallstam, Fagerö, Pyttis 11.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet med Artkursister ute på ön Fagerö (Kaunissaari på finska) i Pyttis skärgård. Det vill säga långt i öster med utsikt till ryska Hogland (som de tog av oss under kriget ...). Detta var mitt första besök på denna stora och skogrika ö, drygt en timmes båtresa från hamnstaden Kotka.

Och vädret var tropiskt hett, ibland måste vi bort från stränderna och in i den skuggiga skogen för att komma undan solen; detta i utskärgård! Två sjungande lundsångare och en överflygande mindre skrikörn blev vårt östligaste artsaldo och småskrakmammorna hade stora ungkullar som de vallade i strandvattnet (15 ungar/kull), bland mycket annat i fågelväg.

Magnus Ö riggade varje kväll upp en ljusfälla för fjärilar, och på morgnarna fanns det alltid något att fotografera, som på bilden ovan.

Hittade detta på nätet om spinnaren på bilden:
Gräsulven är en relativt stor, kraftig och rundvingad ädelspinnare.
Vingspann hos hane 41-52 mm respektive hona 50-64 mm. Hanens vingar är kanelbruna, honans gråbruna, de främre hos båda övertvärade av två gråvita, nästan jämn löpande linjer. Vingfransarna är enfärgade. Larverna är sammetssvarta med gula ringar kring lederna, men efter sista hudömsningen försvinner dessa, och ryggsidan blir rödbrun av tätt stående filthår.
Larvens hår lossnar lätt vid beröring och kan orsaka svår klåda eller eksem på händer.
Gräsulv förekommer på olika sorters torra eller friska gräsmarker.
Den lever på olika slags växter, övervintrar och förpuppas på våren.

Värdväxt: Betula, Calluna vulgaris, Fragaria, Geranium, Medicago, Populus, Quercus, Rubus, Salix, Trifolium, Vaccinium, Vicia

Skogsljuset

Puhtulaidskogen, västra Estland. Maj 2011. Foto: Håkan Eklund.

Värmeböljan fortsätter. Efter en lång, kall och snörik vinter känns det lyxigt att gå ut med hunden här på min gröna ö,  i shorts och utan skjorta, längs mina specialstigar bland ekar, lönnar och skogstry. Plus 28 C  andra kvällen i följd. Men ljuset är hårt, den brännande solen gör att kameran helst får bli hemma. I stället använder jag öronen för att kolla in fåglarna: starungar som "väsnas" överallt, matande blåmesar, sjungande rosenfink och så vidare. Och högt i skyn drar tornseglarna skriande fram. De häckar under taket i en byggnad (dagis) nära vårt radhus.

I skogen skall man fotografera i mulet väder, helst när det är "indirekt solljus" genom tunna moln, som när vi (BioFoto Finland) var i Estland i slutet av maj. För många kändes det kanske som tråkigt väder, mulet och blåsigt, inte speciellt varmt - men ett perfekt väder för att fotografera inne i skog. Och i skogen ute på udden Puhtulaid (där Tarttu universitet har sin fältstation) rådde urskogsstämning med massor av stora ekar, tallar, granar - både levande och döda. Från markskicktet doftade ramslöken stark och lyssnade man noga så kunde man inte missa den mindre flugsnapparens karaktäristiska sång.

Jag tillbringade 2-3 h ensam med kamera och stativ inne i den täta skogen, och bara njöt av tillvaron. Skall man fotografera kan man inte röra sig i flock; vi hade vissa tider när vi samlades - däremellan strövade var och en hur de själva ville. Kvalitetstid.

Spillkråka som granne

I väntan på nästa matleverans. Kimo, Oravais 4.6.2011. Foto: Håkan Eklund.

Intressant att ha häckande spillkråka som granne vid fritidshuset uppe i Österbotten. Lärde mig igen lite mera om denna skogsekologiskt viktiga fågel som klarar av att hacka ut bohål ur friska tallar! Det är en prestation i sig. Dessa bohål kommer ju sen en massa andra arter till godo, beroende på placering och latitud. Hit ryms ju knipa, salskrake, skogsduva, hökuggla, pärluggla, sparvuggla etc. Och det är minsann inget överflöd på hålträd i våra renputsade ekonomiskogar.

Angående placering så hade jag ju inte väntat mig att spillkråkan skulle välja att hacka ut sitt bohål i den lilla skogsdunge som ligger granne med vårt sommartorp, det handlar ju om en liten skogsdunge ute i ett odlingslandskap. Och när föräldrarna kommer flaxande från "storskogen" ut över fälten för att mata ungarna, utsätter de sig för en extra risk - dvs. är synliga och  lätta byten för en rovfågel (ex. duvhök).

Den enda orsak jag kan tänka mig är att risken för predation av ex. mård är mindre i en isolerad skogsdunge i odlingslandskapet. Liksom tornfalkar har bättre häckningsresultat i holkar uppsatta på lador ute på fält, än att häcka i skog (som de tidigare gjorde).

Eftersom spillkråkorna var mycket högljudda när de kom för att mata, kunde jag inte låta bli att lägga märke till frekvensen: de matade ungarna ungefär en gång i timmen! Däremellan var det helt tyst. Och det var endast i samband med matningen som ungarna exponerade sig i boöppningen, däremellan kunde man har lurats tro att ingen fanns i boet.

Två gånger fotograferade jag matning, hade gömt mig under en kamoflageduk - och det funkade bra. En gång misstänkte nog ena föräldern något, kom väldigt nära, skrek och trummade vilt, precis som om den ville skrämmas (jag vågade inte svänga på mig och titta var den var). Jag tänkte att om jag får den näbben i huvudet är det kört ...

BioFoto Finland

Vid BFF:s middagsbord i Estland, Algallika 28.5.2011. Foto: Håkan Eklund.

Så har vi då haft vårt första officiella årsmöte för BioFoto Finland; vi valde att arrangera mötet i samband med en fotoexkursion till västra Estlands finaste blomstermarker.

Vi bodde enkelt och trevligt i mysiga B&B Algallika (http://www.algallika.ee/?c=introduction&l=en) som är en ombyggd bondgård med 13 bäddplatser. Utanför sjöng höksångare (2 par) och härmsångare, bland annat. Och vi hade ett mycket trivsamt veckoslut i goda vänners lag.

Senaste år lät vi registrera vår BFF- förening och våra stadgar godkändes av myndigheterna under sommaren. Det  betyder att vi nu är en "juridisk person" med alla rättigheter och skyldigheter som föreningslagen i Finland föreskriver. Vi ser oss som ett komplement till den helfinska föreningen Suomen Luonnonvalokuvaajat (med 3000 medlemmar); vi skall inte konkurrera med dem utan bara ta hand om den kustsvenska delen av landet där vi kan ha svenska som vårt föreningsspråk. Många av oss är ju sen länge tillbaka medlemmar också i den finska storföreningen.

Eftersom vi är svenskspråkiga känner vi oss också som en naturlig del av den skandinaviska BioFoto-familjen, med många lokalföreningar  i Norge och Sverige.

Jag valdes till BFF- ordförande för 2011 och med i styrelsen sitter  ytterligare 3 damer (Tuija, Eva, Heidi)  och 2 herrar (Roger, Krister) + 2 suppleanter (Annika, Jonatan); ett ungt (de flesta) och dynamiskt gäng. Vår första utmaning är att etablera en kommunikativ webbplats, att börja tota ihop till en vandringsutställning med temat "Vår kust" och att värva nya medlemmar. Vår ambition är inte att bli någon stor förening, får vi inom fem år ihop ett par hundra medlemmar är vi mer än nöjda.

Vi har ju egentligen funnits till som förening sen 2008, men all osäkerhet med BioFoto i Norge/Sverige samt tidskriften Naturfotografens vara eller icke vara - gjorde att vi tog  time out för ett tag. 

Nu när BioFoto Sverige har valt att bli en nationell förening såg vi det som naturligt att fortsätta på vår egen inslagna linje, dvs. att registrera oss som en officiell förening i Finland. Nu kör vi alltså igång på riktigt! Det skall bli en kul resa. Trevligt också med kommande nya kontakter västerut!

Under lördagen exkurerade vi bland blommande vårblommor i  Europas största löväng i Laelatu
(http://www.maaturism.ee/index.php?id=kannattaa-katsoa&sid=199), ett växtrike av guds
nåde (guckuskon blommade!). Här finns också massor med intressanta fåglar (sommargylling, lundsångare, mindre flugsnappar etc).