Stormgevär

Stormgevär, Nylands Brigad, Dragsvik. 19.2.2011. Foto: Håkan Eklund.

I går besökte jag för första gången Nylands Brigad (Dragsvik, Ekenäs) som är Finlands enda svenskspråkiga truppförband. Jag har i tiden studerat tre år i staden, men då hade jag ingen anledning att besöka förläggningen; bättre sent än aldrig.

Nu är sonen Robert inkallad, och igår svor de faneden - därmed är rekryttiden över. Han hade turen att bli vald till redaktör för deras informationstidning "Fanbäraren" (fyllde 70 år i fjol), och har en intressant tid som väntar, där han får lära sig något nyttigt (hans mål är att utbilda sig till journalist).

Själv hade jag också "biljett" till denna brigad, när det begav sig, men jag lyckades få den ändrad till Åbo flottstation som var finskspråkig, för att jag samtidigt skulle lära mig praktisk finska. Gillade också att vara på sjön, och under min sista vecka i det militära träffade jag en ung tjej på ett dansställe för universitetsstuderande; småningom blev hon fru Eklund ... Så kan det gå, dvs. en värnpliktstid kan också medföra riktigt positiva resultat för hela livet.

Eftersom vi i Finland är noga medvetna om att det var vår förssvarsvilja som räddade oss från undergång 1939-45 (Stalin hade redan innan kriget beslutat att sen förflytta alla innevånare bort från landet (Finland), och låta ryssar flytta in ...), så är det inget större motstånd mot allmän värnplikt. När killarna fyller 18 kallas de in för 6 - 12 månader, beroende på uppgifter och skolningsinriktning.

Vid Nylands Brigad utbildas årligen närmare 1500 beväringar och ett antal reservister. Brigaden sysselsätter totalt ca 200 personer av vilka ett drygt trettiotal är civila. Beväringarna kommer från olika delar av landet och Nylands Brigad kan därför med fog kallas för Finlands mest nationella truppförband.

Vapnet ovan som ingår i standardutrustningen kallar vi för stormgevär; detta kan läsas på Wikipedia:

7,62 RK 62 eller 7,62 stormgevär 62 är en automatkarbin som tillverkades i Finland av Valmet och Sako. "RK" står för rynnäkkökivääri (stormgevär) medan 7,62 står för kalibern som är 7,62 x 39 mm. 62 står för årsmodellen 1962. Vapnet tillverkades i ca 350 000 exemplar mellan 1965 och 1995 i många olika varianter.

Det mycket terrängdugliga vapnet är baserat på den sovjetiska konstruktionen AK-47.

Historia

På hösten 1956 anlände ett polskt fartyg från Gdansk till Kotka. Med i lasten fanns en speciell vara, ett handbyggt, onumrerat exemplar av den ryska automatkarbinen AK-47. Den finska armén hade bett Valmet utveckla en egen automatkarbin för dess räkning och den finske ingenjören Lauri Oksanen satte igång med att undersöka det sovjetiska geväret.

I juni 1957 erhölls ytterligare 100 exemplar av vapnet. Man kunde nu på allvar inleda utvecklingen av ett inhemskt vapen. Ett exemplar monterades ner och ihop många gånger och mättes upp eftersom det inte gick att få ritningar från Sovjetunionen. Oksanen fortsatte sedan med att utveckla en förbättrad modell. Många av delarna kopierades rent av, däribland låset.

Man utvärderade också de två stora patrontyperna som då var i användning, den västerländska 7,62 × 51 mm och den patron som användes av öststaterna, 7,62 × 39 mm. Man kom fram till att den senare hade bättre egenskaper för finländska förhållanden där stridsavstånden ofta var korta.

Mellan 1965 och 1995 tillverkades 350 000 exemplar vid Valmets fabrik i Tourula och Sakos fabrik i Riihimäki. Ett flertal varianter tillverkades under årens gång och modellen förbättrades ständigt.

Efter Sovjetunionens fall började de forna kontrahenterna minska sina stora vapenupplag. I mitten på 1990-talet började de forna öststaterna sälja ut sina stora lager av vapen till ytterst billigt pris och den finska försvarsmakten införskaffade då 200 000 automatkarbiner som tillverkats i Östtyskland och Kina. Tillsammans med den kostsamma jaktplansinförskaffningen vid samma tidpunkt kom detta att utgöra slutet för automatkarbintillverkning i stor skala i Finland. Den sista versionen, 7,62 RK 95 TP, tillverkades bara i en serie på några tiotusen gevär. Det har dock varit tal om att fortsättningsvis producera geväret i mindre omfattning för att bibehålla det vapentekniska kunnandet inom landet.

Geväret anses vara en högkvalitativ variant av automatkarbinen AK-47 och utnyttjades bland annat som modell av israelerna när de utvecklade sin automatkarbin Galil som i sin tur användes av sydafrikanerna när de utvecklade sin R4-karbin.

 Egenskaper

• kaliber: 7,62 × 39 mm
• längd: 914 mm
• vikt utan magasin: 3,5 kg
• vikt med ett fulladdat magasin (30 patroner): 4,3 kg
• kulans mynningshastighet: 715 m/s
• största effektiva räckvidd: 300 m
• eldhastighet:
  • 20-30 skott/minut vid enkel, siktad eldgivning
  • teoretisk eldhastighet vid serieldgivning: 700 skott/min
  • eldhastighet med magasinbyte: 120-180 skott/min

 Modeller

• 7,62 RK 60 - första prototypen
• 7,62 RK 62 - den första serieproducerade varianten
• 7,62 RK 76 - en senare variant med lägre vikt och modifierat yttre
• 7,62 RK 90 - en prototyp för 7,62 RK 95
• Sako M92S - civilvariant av 7,62 RK 90
• 7,62 RK 95 TP - Den sista serietillverkade modellen

Suffixet S efter en modell betyder civilvariant, TP står för taittoperä, vilket innebär att vapnets rörkolv är hopfällbar.

 Källor

• Markku Palokangas: Sotilaskäsiaseet Suomessa 1918-1988. Suomen Asehistoriallinen Seura 1991.

Gillar FS-omslaget

Mor och dotter i kyla. Väinö Aaltonens museum, Åbo. Febr. 2011. Foto: Håkan Eklund.

Alltid kul med ny fototidning i postlådan. Som senaste FS Magasin. Och omslagsbilden/layouten är toppenbra! Här i Svenskfinland skulle vi säga pärm/pärmbild, men jag har förstått att det inte är gångbart i Sverige ... (i Finland är det pärmbild som gäller; kanske för att det heter kansikuva på finska, som betyder pärmbild ...).

Hur som helst. FS Magasin har hittills haft imponerade fina omslag, i många fall bättre än de gamla etablerade fotodrakarna. Personligen gillar jag inte när det är för klottrigt med bilder (eller text) på ett omslag - som många kör med; FS har hittat rätta balansen! Lyfter på hatten.

Framförallt har Johan Ahlbom tagit en förbaskat bra bild; vilket härligt ansikte/uttryck! Leve den svartvita bilden!

Hittar ett FS-info som publicerades för ett år sen, där vi kan läsa att hela redaktionen är med och väljer. I slutet har de satt med en lista på kriterier för en bra omslagsbild:

- Stående format
- Tydligt färgtema
- Plats för rubriker och logotype
- Lugn bakgrund
- Positivt budskap
- Drar till sig blickar
- Ej för tydlig genre
- Bilden passar in på något utav tidningens teman

Den vita skammen

Naken i kylan (- 20C), utanför Väinö Aaltonens museum, Åbo. 14.2.2011. Foto: Håkan Eklund.

Egentligen borde Per Wästberg också ha varit fotograf. Då skulle han sitta på en guldgruva av dokumentärt bildmaterial, som komplement till böckerna "Förbjudet område" (1960) och "På svarta listan" (1960) - två böcker som jag fick tag på via internet (Jones Antikvaritat i Valla - var i Sverige det ligger vet jag inte ...).

Samtidigt sänder jag en positiv tanke till alla duktiga antikvariathandlare; de står för en kulturgärning. Jag trodde aldrig att jag kunde få tag i dessa 50 år gamla böcker, dessutom i orginalutgåva, och i superbra skick. Här ligger den tryckta bokens styrka: femtio år senare är det bara att öppna och läsa. Hur mycket av dagens digitala material är lika tillgängligt 2060?

Det är speciellt intressant att läsa dessa böcker nu, med facit i hand över utvecklingen fem decennier senare ...

"Förbjudet område" handlar om Wästbergs första möte med apartheid i Rhodesia (som sen blev Zimbabwe), dit han anlände som ung Rotarystipendiat 1959. Men regimen tålde inte hans avslöjande artiklar om rasförtrycket som han publicerade i tidningar i Sverige; han och hans unga fru  blev utvisade. Istället for de till Sydafrika, där de fortsatte att dokumentera rasförtrycket - som sen blev en ny bok (som jag bara hunnit halvvägs i). De blev väl också utkastade från RSA, men dit har jag ännu inte kommit i boken.

Helt fantastiskt informativa dokument utgör de; jag önskar att jag läst dessa böcker för decennier sen. Inser att jag inte alls insett vilket djävulskt system apartheidlagarna innebar för de infödda; som att vara koncentrationslägerfångar i eget land! En liten minoritet vita höll miljoner svarta som exploaterade, förnedrade pantfångar som fängslades och misshandlades om de bröt mot de otaliga speciallagar - där de förbjöds leva som människor.

Inser också att denna insikt gör att jag tycker allt mindre synd om det som hänt många vita i dessa länder; they asked for it ...

Iväg med slantarna

Envåldshärskaren. Åbo 13.2.2011. Foto: Håkan Eklund.

Kunde inte låta bli att associera denna isskulptur (utanför ett hotell vid Aura å i Åbo) med Mubarak och motsvarande härskartyper som styr/har styrt sina undersåtar med hård hand.

Men att det fortfarande är möjligt att "tömma statskassan" när det börjar bränna under fötterna är aningen överraskande, det låter som sagor från förr.

Det som hände i Tunisien kopierades nu av Mubarak i Egypten, dvs. han har sett till att han får med sig några miljarder ur statskassan när han tvingades iväg. Samtidigt som miljoner landsmän svälter och lider nöd. Skall man respektera sådana ledare? Trots att de säkert också gjort en hel del till nytta för landet/regionen.

Om revolutioner

Stillhet i vitt. Hirvensalo, Åbo, februari 2011. Foto: Håkan Eklund.

Just nu trivs nyhetsfolk, både skrivande och fotograferande. När det är revolutioner på gång skapas nyhets- och analysmaterial i parti och minut. Jag skulle inte förvåna mig om inte årets pressbild i olika länder, när de väljs, kommer från Egypten eller Tunisien.

Och visst är det uppiggande för oss nyhetskonsumenter att i realtid se när envåldshärskare och förtryckare faller. Det som hände/händer i Tunisien och i Egypten är ju alla härskares fasa, att se hur massorna reser sig- som de så länge försökt förtrycka! Den energin, när den väl kommit loss, kan ingen stoppa.

Det som imponerar mest i Egypten är att folket reste sig utan ledare; de flesta revolutioner brukar ju ha en karismatisk ledare, som får folket med sig.

Nu har ju dylika revolutionära ledare ersatts av en bred utbildad massa av ung energi som kan hantera internet och digitala/sociala medier.  Tidigare var det ju relativt lätt för härskareliten att hålla medier i styr, som filtrerar vilken slags information folket skall matas med. Nu när den makten har brutits, och gräsrötterna tagit över rapporteringen - är resultatet genomgripande.

Än kommer många envåldshärskare och förtryckarstrukturer att falla; inget under att länder som Kina börjar bli oroliga ...