Livsfarligt

Elefanter i trafiken, Kasane-Nata, Botswana. 25.12.2010. Foto: Håkan Eklund. 

Botswana har Afrikas största elefantpopulation och det märks också i trafiken i norra delen av landet. Det gäller att ha respekt för dessa stora djur, till och med i en stadig 4WD är man inte trygg. En sån kan de vippa över hur enkelt som helst (och det har hänt mer än en gång).

Här är det möte på gång på huvudvägen (!!) mellan Kasane och Nata, långt borta från nationalparker och reservat. När vi passerade elefanten till vänster saktade jag in för att kunna ta en närbild med normalobjektivet, men det gillade inte elefanten utan gjorde ett utfall mot bilen med fladdrande öron och ilsket trumpetande! Den var förstås en s.k. "mock charging", ett skenfanfall, som är första varningen. Och det är alltid bäst att respektera elefanten; vi körde iväg.

Ändå är det inte elefanterna som är de farligaste i trafiken i Botswana. Faran ligger hos medbilisterna.

En timme framåt från detta ställe, där vägen var jämnare och hastigheterna högre (man får köra 120 km/h) mötte vi tre tankbilar i rad, och en 4WD som försökte köra förbi dem men klarade inte av det innan vi mötte. Alltså: med 110 km/h möter vi en armada med bilar som fyller hela vägen, den omkörande har tagit vår körfil och de kör troligen ännu fortare än oss. Enda chansen för mig är att i denna höga hastighet styra bilen ut på vägkanten och där möta ...!! Allt var över på några sekunder, men kunde ha tagit oss in i evigheten. Som tur var vägslänten jämn och gräsbevuxen, och den var torr, och jag lyckade hålla "tungan rätt i mun och huvudet kallt". Vid regn är dessa lateritjordar hala som lera. Och en hastig tvär rörelse med ratten kunde med lätthet ha fått vår bil att välta ...

När vi några dagar innan hade kört samma väg norrut hade vi redan sett resultatet av en dylik situation: i diket låg en 4WD med "blood all over", på vägkanten stod två långtradare parkerade, och ett tiotal poliser hade anlänt till slaktplatsen. Mera än så ville vi inte se, utan körde vidare. Vi kunde bara gissa vad som hade skett och vad som hänt med dem inne i bilen ...

Alltså: i u-länder lurar inte de största farorna i naturen (ormar, skorpioner, sjukdomar, överfall), utan i trafiken.  Dett är en av de få saker som jag ännu minns från FINNIDAS prepkurs i H.fors innan vi åkte ut på första biståndsuppdraget 1984. (Det andra som jag minns är att kulturchocken inte möter i det nya landet, utan när man kommer hem igen ...!! - som också visade sig stämma).

På bilden ovan är det hett, minst + 35 C (i skugga ...), därav värmedallret i bilden.

Världens största

Elefanter vid Chobefloden, 24.12.2010. Foto: Håkan Eklund.

Vilda djur i Afrika blir man aldrig trötta på, speciellt om man får studera dem i fin natur. Som här på Chobeflodens strand i norra Botswana. Bilden är tagen från en flodbåt i brandrök från en stor gräsbrand i Namibia som vinden förde in över gränsfloden.

Den afrikanska elefanten (Loxodonta africana) är världens största landlevande däggdjur och kan väga upp till 6000 kg. Det är främst honorna som är flockdjur och flocken leds av den äldsta i gruppen. Relationen mor-dotter är mycket stark bland elefanterna och kan hålla i 50 år! Hannarna lämnar flocken när de är 12 år.

Afrikafåglar

Mindre flamingo, Nata, Botswana 22.12.2010. Foto. Håkan Eklund.

Just nu är det regnsäsong i södra Afrika och det var grönt överallt i Botswana under våra 11 dagar där. Och gott om ytvatten. Vi gjorde en kort tur med vår 4WD till kanten av Makgadikgadi Pans och lyckades fotografera en stor flock med flamingo som sen landade i en liten vattenfylld "saltsjö". I mina anteckningar har jag noterat ca 300 mindre flamingo och ett tiotal av den större arten.

Nu när jag kollar bilden inser jag att antalet är i underkant, på bilden finns det säkert minst 500 flamingofåglar, kanske ännu fler. Det är alltid svårt att bedöma antalet individer i täta flockar. Och stora fåglar tenderar man att underskatta antalet på. Hur som helst, en vackrare flock med fåglar får man leta efter.

Lake Makgadikgadi var i tiden en jättestor sjö, ca 80 000 km2 stor, som sen torkat ut under de senaste 10 000 åren och blivit en stor "saltpan" som endast har ytvatten under år med rikliga regn. När vi bodde i Botswana i början av 1990-talet körde vi tvärsöver området med våra svenska vänner, det tog oss två dagar - med tältövernattning någonstans mitt ute i ingenstans. Att köra på en saltpan har sina risker, det är lite som att köra på is, det kan finns vatten under den torra ytan ...

Alltså gäller det att köra i andras hjulspår, och lita på att det är ok.

Vid Chobefloden i Botswana

Julafton vid Chobefloden, 24.12.2010. Robert serverar vin.  Foto: Håkan Eklund.

Jul vid Chobefloden i Botswana är aldrig fel. Speciellt om det gäller ett land som man delvis förlorat sitt hjärta till ... vi bodde i landet 1992-94. Fru Anita har inte besökt landet sedan dess, och sonen Robert som var 1,5-3,5 år gammal minns ju inget. Denna resa var främst för honom (= studentgåva), och nu vet han hur delar av landet ser ut (åtminstone längs 2600 km väg ...). Jag gjorde ett veckobesök i Botswana 2006, men då hann jag inte ända upp till Chobefloden (1000 km från huvudstaden Gaborone).

Trots att landet kanske inte faller alla i smaken (ett u-land kräver en viss attityd för att trivas ...) så gillade vi våra 11 dagar till max. Härliga människor, gott om utrymme, massor med vilt och framförallt grönt och varm nu i sommar/-regntid.

Här har sonen Robert (20) lyckats föreviga sina föräldrar med lång slutartid och högt ISO-tal (2500) strax innan mörkret lägger sig över floden och Caprivi Strip (Namibia) i fonden. Det är ännu plus 30 C och ljudlandskapet är fyllt med intressanta läten.

Robert och jag lyckades artbestämma 219 fågelarter (ett 10-tal blev obestämda) och förstås såg vi massor med elefanter, giraffer, zebror, antiloparter, flodhästar, krokodiler etc.

Hit åker jag närsomhelst på nytt bara för att tälta i bushen och fotografera vilda djur!

Patrik L i Brusaby

Patrik Larsson leder LR-klass för biologer. Kimitoön 12.12.2010. Foto: Håkan Eklund.

Igen ett intensivt kursveckoslut med LR3 och utskrivning av bilder med suveräna Patrik Larsson som kursledare. Vilken pedagogisk naturbegåvning killen är, som med tålamod lotsar kursisterna igenom de  mest kluriga bakvatten. Och vilken befrielse att ha en resursperson som i princip kan svara på alla frågor som ställs!

Nästan  alla på bilden ovan är biologer, som övar artkännedom i fält via en kurs som YI Axxell arrangerar, och som jag håller i trådarna för. Dagens naturaliesamlingar är ju virtuella, och då är det bra att kunna fotografera/arkivera och förädla sina bilder via bildbehandling/utskrivning, bland annat. Och sånt sysslar vi med vintertid.

Hann bara leverera Patrik till Sverigebåten i vinterkylan när Camera Natura dyker upp i postlådan, och får njuta av hans fina bildportfolio om "intima landskap". Sanna mina ord: den här killen kommer att gå långt!

Ännu en natt med tidskriftsjobb, julbrev och en tidningsartikel - sen bär det iväg till vildmarken i Botswana. Något att verkligen se fram emot. Samtidigt vet jag att jag under de senaste veckorna kommit ur balans med tiden pga allt för mycket jobb, och glömt en massa födelsedagsfirare - som får vänta på julbrevet ...