Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

På väg mot midsommaren

Blodnäva (Geranium sanguineum), Salavere, Estland. 19.6.2010. Foto: Håkan Eklund.

Det är som med julafton; plötsligt så är det midsommar! Nästan. Känns nästan så överraskande; redan nu! Årets ljusaste dag har redan passerat, trots att det först nu börjar kännas som sommar. Men ljus har vi ändå tillräckligt här uppe, för långa tider framåt.

Har idag fått det mest brådskande undanstökat, vi fick nästan tidskriftsnumret av Skärgård nr 2/2010 färdigt - men nu tar jag semester. Resten fixas nån dag nästa vecka.

Härlig känsla att ha sommaren framför sig! Och det bästa - allt är oplanerat. Det känns fritt och skönt. Det blir troligen en del nomadliv med bil, båt, fru A, hund, sommarstuga, tält , kamerautrustning och kikare. Och då kan vad som helst hända.

Trevlig midsommar! Det nordiska ljuset väntar.

Publicerad 2010-06-24 17:43 | Läst 6745 ggr 0 Kommentera

I estniska blomstermarker

Laelatu löväng, Läänemaa, Estland 19.6.2010. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet med Artkursen i fantastiska blomstermarker i västra Estland. På bilden ovan (strax innan himlen öppnade sig ... och bevattningsanläggningen kopplades på ...) kollar vi in Laelatu löväng som är en av de bästa i hela Europa. Sammanlagt omfattas lövängsområdet av 153 ha, av det sköts 30-35 ha på traditionellt sätt. Här har man noterat 470 olika kärlväxter, 30 olika mossor och 23 olika orkidéarter. Rekordet är 76 växtarter på en kvadratmeter!

Med vår egen botanist Esko V (och en lokal guide) betade vi av många intressanta växter under två dygn i området. Med vår fjärilsexpert Magnus Ö tillbringade vi en natt vid en ljusfälla för att kolla in nattfjärilar och däremellan loggade vi in (i olika biotoper) tre sjungande sommargyllingar, två mindre skrikörnar, en kärrsångare och en massa trevliga hagmarksfåglar, som t.ex. höksångare. Dessa marker är mycket kalkrika och påminner mycket om Öland och Gotland i Sverige.

Vid Matsaluviken följde vi länge med när två gamla havsörnar turades om att stressa en flock med grågäss med ungar ute i vattnet, men till slut fick örnarna ge sig. Trötta flög de tillbaka till stranden för att vila.

Vädret var bra i början och slutet; under lördag e.m och kväll drog ett ordentligt regnväder över. Vi bodde mycket mysigt och trevligt på Algallika farm långt ute i fina marker vid vägs ände http://www.algallika.ee/?c=introduction&l=en

Publicerad 2010-06-23 18:46 | Läst 7081 ggr 0 Kommentera

En milstolpe - 13 år senare

Mösspåläggning i Solennitetssalen i Åbo, 5 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Det känns inte alltför avlägset när jag hösten 1997 började skjutsa sonen Robert till Cygnaeus förskola inne i Åbo centrum. Småningom under senhösten började han upptäcka bokstäver och siffror, först från bilarnas registerplåtar i kön framför, sen från lysande neonskyltar i höstrusket. Jag minns ännu hur han långsamt stavade till namnet Andelsbanken, från en lysande skylt. År 2001 när han och jag körde upp till Nordnorge för att fågelskåda kunde han 600 fågelnamn utantill, på latin!

Nu under veckoslutet, 13 skolår senare, fick han sitt studentbetyg och sin vita studentmössa under högtidliga former i Gamla Akademihusets solennitetssal i Åbo, som idag fungerar som festsal for Åbo Akademi och Turun Yliopisto.

En första utbildningsetapp är alltså avslutad. Trots att många av de nybakade studenterna till det yttre såg mycket vuxna ut, är det ännu rätt mycket ”barn” i dem ... Och man inser vilken lång process det ändå är att bli vuxen. Vackert så.

Katedralskolan i Åbo är det svenska gymnasiet i Åbo med anor från den medeltida katedralskola som antas ha grundlagts år 1276. Undervisningen är högskoleförberedande och organiserad enligt det årskurslösa systemet. Skolan har i år, läsåret 2009-10, 265 elever och 23 lärare. Av dem skrev 98 sin studentexamen nu i vår.

Publicerad 2010-06-07 19:24 | Läst 7110 ggr 0 Kommentera

Kvällsskönhet

Svarthakedopping (Podiceps auritus), Oravais 29.5.2010. Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett intressant veckoslut i ornitologins tecken hemma i Oravais, Österbotten. Kompisen Johan kom hela vägen från New Jersey, USA, kusin Hilding från Flen i Sverige, jag körde upp från Åbo - sen sammanstrålade vi med Allan som bor i Oravais för att bilda ett lag och tävla i ONK:s Fågelrally (ONK = Oravais Naturvetarklubb). Johan, Hilding och jag är infödda Oravaisbor men bor sedan länge långt borta från orten; Allan som länge bott i Oravais är inflyttad :-) Så kan det gå.

I tävlingen gäller det att under 20 h se eller höra så många fågelarter som möjligt. Ja, det kan låta hur löjligt som helst, men helt onyttigt är det inte. Det är ett bra tillfälle att kolla igenom verksamhetsområdet (som består av ett antal kommuner) och få en uppfattning om fågelfaunan. I år hittade vi inga ugglor (dåligt sorkår), istället fanns det ett antal östliga nattsångare (busksångare, gräshoppssångare, flodsångare) i markerna. Sen brukar jag säga att också sådant som kan te sig mycket onödigt i slutändan ändå kan vara nyttigt för samhället; dvs att sådant som får människor att trivas och må bra (utan att det skadar andra) också är bra för samhället. De behöver ju folk som mår bra!

Kompisen Johan hade i USA skaffat en fin vandringspokal (som han under vintern skickat till Finland), lite i stil med Stanley Cup bucklan - som vinnarlaget sen får hålla fram till nästa tävling.

I år var det inte lika lätt att få ihop en bra artlista pga av uruselt väder under fredagen. Vi startade kl. 18 i lätt regn, som sen ökade i styrka med blåst och kyla. Just inga sjungande fåglar hördes. Vid midnatt hade vi bara fått ihop 72 olika arter, och det var tio färre än i fjol. Sen var det helt ok väder under lördagen, men vi lyckade inte nå vårt mål på 120 arter. Vinnande laget (Bengt F och Stig D) hade 117, vi hade 116 ... Bl.a. missade vi en svarttärna på en lokal som vi besökte, men inte förstod att titta noga på rätt ställe. Ifjol vann vi med 123 olika arter och fick vara nöjda med det.

Men det viktigaste är ju ändå inte att vinna, den sociala samvaron är ännu viktigare samt det stora nöjet att röra sig i fina marker. Och vi som bor i förskingringen träffar ju sällan resten av deltagarna.

I området finns det också en mängd goda fågellokaler, och varje år lär jag mig några nya. I år hade vi ett minnesvärt stopp vid en liten våtmark där en ortolansparv sjöng från en asptopp (som jag inte hört på tio år), en gräshoppssångare sjöng från gräsmarkerna intill, till accompanjemang av en flitigt trummande mindre hackspett. En bit bort ryttlade en tornfalk och en kornknarr "kraxade" på avstånd. Det är sådana gånger som man njuter. Vi besökte också en liten skogstjärn med två vackra smålommar; härliga fåglar.

Kl. 14 på lördag e.m. avslutades tävlingen. Då kunde vi också kolla lokaltidningen (Vasabladet 29.5) som hade gjort ett trevligt reportage om tävlingen.

På kvällen (efter en ordentlig tupplur) åkte jag tillbaka till en lokal där vi sett en liten koloni med svarthakedoppingar. Det småregnade, men jag kunde sitta i bilen med 500 mm på dörrkanten och fotografera. Och bara njuta av stillheten. Det är livskvalitet i all sin enkelhet.

Publicerad 2010-05-31 14:54 | Läst 7366 ggr 0 Kommentera

En natt i skogen

Ormbär (Paris quadrifolia), Fiskars, Västnyland. 22 maj 2010. Foto: Håkan Eklund.

Var ute i markerna under veckoslutet med mina duktiga Artkursister; hade Esko V med som växtspecialist. På förmiddagen gick vi i shorts och svettades, på kvällsidan vadade vi i hageldrivor till ett vindskydd i skogen där vi skulle övernatta! Området hade fått ett ovanligt intensivt åskoväder över sig som slog sönder alla blommande växter ... Denna vackra blomma låg norr om ovädret, och klarade sig.

Kolla in allt pollen på ståndarknapparna! Pistillen i mitten är svart. Senare förvandlas ju frukten i mitten till ett stort blåsvart och mycket giftigt bär. Ormbäret växer på fuktiga och skuggiga ställen, som denna som växte under en skuggig buske. Blommorna utsänder en obehaglig doft som lockar pollinerande flugor till sig.

Trots att vädret ändrade efter ovädret (blev regnigt och svalt ...) var det mycket skönt att sova i fina timrade vindskydd intill en dimhöljd liten insjö. På natten ropade storlommen några gånger, en berguv hoade till en endaste gång och på morgonen var det skönt att från en varm sovsäck lyssna till sjungande trädpiplärka, taltrast, dubbeltrast, trädkrypare, rödhake och en hes gök.

Både under sen kväll och tidig morgon, när vi satt och filosoferade vid lägerelden konstaterade vi att vi hade det mycket lyxigt med en enkelhet som egentligen är mycket exklusiv. Människan mår allra bäst nära naturen. Det är där vi hör hemma.

Publicerad 2010-05-24 19:28 | Läst 7390 ggr 1 Kommentera

Föregående 1 ... 844 845 846 ... 960 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

På väg mot midsommaren

I estniska blomstermarker

En milstolpe - 13 år senare

Kvällsskönhet

En natt i skogen

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv