Iskonst

Isskulpturer i skogen, Hirvensalo 25 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.

Måste slita mig några timmar från Vilhelm Moberg, gjorde en eftermiddagstur för att söka motiv i grannskapet. Mulen och kontrastlös dag. Blidväder, takdropp och sjungande talgoxar.

Hittade mäktiga istapper i en bergsbrant som jag försökte komma till tals med. De hade färgats av vattnet som sipprat ner från skogsmarken ovan. Vackra. Tänk vilka konstverk som naturen bildar utan att just någon ens märker det. Eftersom det inte fanns några spår i snön i närheten, hade inte en enda själ ens passerat denna konstutställning.

Idag läste jag ut Mobergs "Nybyggarna" och har bara den fjärde och sista boken kvar av hans emigrantepos ("Sista brevet till Sverige"). Är fullkomligt imponerad av hans mästerverk. Ingen kunde skriva dessa böcker på samma sätt idag; det är en sak att känna till historien som sådan, en annan sak att in i minsta detalj kunna beskriva alla de ålderdomliga arbetsredskap och -metoder som bönderna och nybyggarna använde i mitten av 1850-talet, och på ett trovärdig språk. Jag får ibland plocka fram Svenska Akademins ordlista för att lära nya ord som inte längre används, som t.ex. "tya" (orka), "skräpp" (skryt), "söcken" (vardag). Intressant. Skulle vara kul att veta om dessa ord ännu används i Småland?

Gillar

Snöyra i skogen, Hirvensalo, Åbo. 24.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Jag vet inte varför, men snöyra har jag alltid gillat. Ju värre dess bättre. Kanske ligger det något urtidsmässigt i det hela, att tvingas till respekt för naturkrafterna. Vi människor har ju tämjt och lagt hela naturen under våra fötter; i ett oväder ger den tillbaka ...

Tyvärr har vi sällan oväder här i Åbotrakten, och snöyran i skogen under förmiddagsutflykten med hunden var ju ingen snöstorm, bra kraftiga vindbyar som blåste snö ur träden. Men det kändes härligt med snö som blåste i ansiktet. Kamerorna skyddade jag med mina tunna packpåsar som jag alltid har till hands. Är man rätt klädd och utrustad mår man ju inte dåligt av lite yrväder.

Kontrast

Från andra sidan ön, Hirvensalo. 23.1.2009. Foto: Håkan Eklund.

Ja, det är en viss kontrast att köra tvärs över ön och spana in västerhimlen. Också här öppet vatten, i förrgår is.
Solen hade gått ner bakom en molnbank vid horisonten, men lyste indirekt upp landskapet via moln, det skapar ett trevligt ljus. Tog också en massa skogsbilder i samma mjuka stämningsljus.

På något sätt känns det vårlikt i luften trots att vi först nu har första riktiga snön. Det är förstås det tilltagande ljuset, som våra stannfåglar också reagerar på. Igår hörde jag första sjungande blåmes och talgoxe, och de fortsatte idag. Hade också en mindre korsnäbb i toppen av en prydnadsgran nära dörren, satt lungt och gnolade på en lågmäld och omväxlande sång när jag hämtade in posten. Den bara tittade på mig, och fortsatte. Länge sen jag hört en sådan sjunga. En härlig nomadisk taigafågel.

Ok, nu skall jag fortsätta med Mobergs "Nybyggarna". Sen en massa år tillbaka har "Utvandrarna", "Invandrarna" och "Sista brevet till Sverige" stått i min bokhylla och väntat. Nu i vinter gjorde jag slag i saken, och är imponerad! Sen blev det stopp när jag varken i bokhandel eller stadsbibliotek kunde hitta "Nybyggarna"; men se - skam den som ger sig. Besökte en mindre bokhandel som råkade ha ett enda stackars exemplar, det räckte för mig. Vilhelm Mobergs romanserie är förutom det fina språket, en bra historierepetition, både beträffande förhållandena i Sverige (var likadant i Finland) under mitten av 1850-talet, och hur det var att starta på nytt i ett främmande land.

Märkligt

Utsikt från Hirvensalo, Åbo 22.2.2009. Foto: Håkan Eklund.

Igår kväll kom snön, riktigt ordentligt för att vara Åbo. Minst 15 cm, och det är mycket här. Samtidigt försvann isen! Tydligen tyngde den kladdiga snön ner isen, vilket visar hur förrädiska isar är som bildats sent. I gryningen i morse och i solnedgången gjorde jag några fotorundor på ön, det fanns  massor med intressanta motiv. Allt ser ju så annorlunda ut efter ett snöfall.

Pä vägen ut till mina berg körde jag ner till motorbåtsmacken, för att ta några bilder av nybyggen på fastlandssidan. Om några år har vi väl också sådana där tegellådor på vår sida också? Politikerna i Åbo håller just nu på att bolla med en delgeneralplan som skall tiofaldiga befolkningen ute på våra tre öar (Hirvensalo, Satava, Kakskerta) med byggstart från 2015. Det är på tok för mycket med en bro (men sen bygger man förstås fler ...). 

Kanske det är dags att dra vidare då? Längre ut från Åbo finns det massor med "glesbygdsöar" där det finns mera utrymme, eller kanske man borde dra ner till Fiji? Jag håller just nu på att återetablera gamla kontakter till dessa mysiga öar; sen hemkosten 1989 har vi inte varit tillbaka till Söderhavet.

Mycket positivt

Nysnö, Satava, Åbo. 21 januari 2009. Foto: Håkan Eklund.

Liksom så många andra njöt jag storligen igår av all den positiva energi som Barack Obama utstrålade vid presidentinstallationen! Det är sånt som vi människor behöver. Och visst är det roligt att igen se en ung familj med små barn flytta in i Vita huset. Jag gillade många saker i hans tal, som jämförelsen med hans fader som inte blev serverad i en kvarterskrog för mindre än sextio år sen- medan han själv nått det högsta ämbete man kan ha i USA! Det om något visar att vi sakta men säkert är på väg mot en mänskligare värld.

Trots att USA har hårda år framför sig, som Obama inte ensam kan åtgärda, är det roligt att se att så många igen känner att det finns hopp om bättre tider om alla tillsammans hjälps åt. Ledare är till för att ingjuta positiv energi, att få medarbetare/den breda massan att bli motiverade - och det tycks denna unga man kunna. Blir intressant att följa med hur allt utvecklas. Jag har både bott och rest kors och tvärs i USA och Canada, och jag älskar de öppna och pratsamma amerikanarna!

På tal om detta med att vara svart eller vit. Jag och familjen bodde i Botswana under apartheidpolitikens sista år i grannlandet Sydafrika. Vi var medlemmar i svenskkolonin i Gaborone, hade barnen i Svenska skolan - och träffade då och då ambassadfolket från Svenska ambassaden. Minns en gång när ambassadören berättade att hans svarta chaufför inte blev serverad i en lokal landsvägsrestaurang under en tjänsteresa till Pretoria; då gick också den svenska ambassadören ut.

Jag, fru A och våra tre barn (två mörka och en vit) gjorde många resor kors och tvärs genom Sydafrika under åren 1992-94. Och vilken reaktion våra två mörka flickor (adopterade på Fiji Isl.) skapade under hotellövernattningar. Det var på många ställen som den lokala personalen (svarta) kom ut till bilen (Volvo 940, direkt importerad från Göteborg, skapade stor sensation när vi tog ut den i Durban) när vi skulle åka, bara för att glatt önska oss lycka till på resan. De var inte vana att se vita människor som i familjen hade en linlugg (vår biologiska son) och två mörka. För oss var det ju världens naturligaste sak, men först då blev vi uppmärksammade på vad rasåtskillnad egentligen betydde.

I morse ett härligt täcke med 5 cm nysnö. Måste förstås ut i första ljuset och fotografera. Bilden är faktiskt en färgbild; mera färger än så här är det inte i ett vintrigt gryningsljus med en fuktig dimma som lättar.