Fototidnings reflektioner

Morgondimman lättar runt Uggleskogen, Hirvensalo. 9.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Det mest positiva med Fotosidan Magasin är grundfilosofin. Att megapixlar och faktatabeller sida upp och sida ner, som enligt ledaren fyller Sveriges fototidningar, inte är det viktigaste. Det håller jag med om. Dylikt faktamaterial kan man lika bra kolla in från nätet. FS-magasinet skriver att det viktigaste är tänkandet bakom bilden, förarbetet och magkänslan. Visst. Det håller jag med om.

Det är också värdefullt att FS-medlemmar via en "egen" tidskrift kan nå ut, bli publicerade. Det är bra för inspirationen och självkänslan. Det kan hjälpa många att bli "upptäckta"; det är ju inte lätt för en okänd amatörfotograf (eller halvproffs för den delen) att få in bild- eller textmaterial i en fototidskrift. Här har FS-magasinet en viktig uppgift att jobba vidare med.

Men "jobba vidare" är nyckelordet. Det får inte bli fler "postkortsalbum" om magasinet skall överleva den hårda tidskriftsbranschen! Jag vet inte vem samarbetspartnern "Sveriges tyngsta fototidning Proffsfoto" är, men slutresultatet i nr 1 är inget att vara stolt över. Tyvärr.

Det skulle ha räckt bra med ett avsnitt "Så tar du bättre bilder", nu blev det upprepningar till döds. Tänk om vi hade fått se sida upp och sida ner med fantastiska kreationer som t.ex. hittas i Galleri FS! Med lite fakta kring bilden och fotografen, kanske också lite bildkritik. Det är ju BILDEN som skall dominera, inte texten. Och de skall slås ut över hela sidor och uppslag, med stil och känsla.

Här kan man kanske överföra filosofin från ledaren till att säga: det viktigaste med tidskriftsproduktion är inte tekniken, det viktigaste är tänkandet bakom bildpresentationerna och layouten, förarbetet och magkänslan!

Hoppas att nästa nummer bär spår av det.

Nya fototidningen - hmmmm ...

Nyponros i Uggleskogen, Hirvensalo. 8.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Har under några dagar bläddrat i FS:s nya produkt och känner mig ganska kluven. Första reaktionen var att de etablerade fototidningsutgivarna i Sverige säkert dragit en lättnades suck; detta är ingen större konkurrent!
Åtminstone inte i det här skedet.

Jag förstår ambitionen och lusten att skapa något som inte bara existerar virtuellt, kanske också nå en helt ny kundgrupp. Men då måste man nog krypa ut ur den virtuella världen och maximera de möjligheterna som en trycksak på kvalitetspapper erbjuder. Upplägget nu är ju en  överföring av FS-material från nät till papper. En massa små bilder; vad är det för vits med det? Om Nikonuppslaget (reklam) på sidorna 6-7 är tidningens finaste, då har man kanske missat något.

Tryckta medier kräver ett annat grepp än de virtuella, något som t.ex. tidskriften Camera Natura lyckats superbra med. Stora bilder och tilltalande layout.

Ok, upplägget med FS-numret är tydligen en "fotoskola", men behöver man ett tidskriftsformat till det? Speciellt när inte det stora formatet alls utnyttjats. Lika bra kunde det ju då ha passat med bokformat ...

En av de få bilder som slagits upp lite större hittas på sidan 43, Carlo Boscos fina tjejbild. Den har helt förstörts i och med att ansiktet försvinner i mittskarvet. Ett nybörjarfel.

Sen borde också rubriksättningen matcha brödtextsubstansen. På uppslaget 10-11 presenteras FS, med underrubriken "Du är väl medlem i Nordens största community för fotografer?" Lika bra kunde det ha stått Sveriges största; inget nämns nämligen om medlemmar från grannländerna. En detalj, ja, men det är nivån på finliret som skiljer agnarna från vetet.

Rigavandring

Kyrktornsvy över gamla stan i Riga, 4.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett snabbt oplanerat veckoslutsbesök i Riga, Lettland. Bekvämt med lågprisflyget Ryan Air från Tammerfors, billigt och effektivt. Att betala 90 euro t/r för flyget är ganska "lagom", sen blir det ju ändå hotell och restaurangkostnader som kommer till.

Trots att jag tidigare besökt Riga några gånger, har det varit möten eller genomfart - nu var det kul att bo på ett litet hotell i mysiga Old Riga och bara ha tid att strosa omkring och njuta. Hade också tid att  besök ockupationsmuseet; Lettland har ju liksom de andra baltiska länderna en dyster historia. De blev ju våldförda av både ryssar och tyskar under andra världskriget, för att sen ockuperas av Sovjetmakten i femtio år.

I museishoppet köpte jag en intressant bok "Women in Soviet Prison" av Helene Celmina. Hon var en ung lettiska som hamnade i fängelse och arbetsläger så sent som 1962-1966 bara för att hon var språkintresserade, kände utlänningar och hade svensk- och engelskspråkiga tidskrifter hemma i lägenheten ... Sovjetunionen var ett sjukt samhälle; i boken berättar Helene om en massa människoöden som förlorade allt de hade och sattes i arbetsläger långt in i "modern tid" utan att de gjort något. Det räckte med att misstänkas för något som kunde uppfattas som negativt av Sovjetstaten; tur att det korthuset rasade ihop. Lettland tog sin självständighet tillbaka 1991.

Lettland har ju annars haft många herrar, lydde under Polen 1582-1621, under Sverige 1621-1710, Ryssland 1710-1918 (1920), självständigt 1919-1940, Sovjet 1940-1941, Tyskland, 1941-1944, Sovjet 1944-1991 och sen dess självständigt. 

Numera går det färja mellan Stockholm-Riga (Tallink) och det märktes, svenska hördes nästan på varje gata i gamla stan, och i många källarlokaler satt många glada svenska festprissar och sjöng under lördag e.m.

Först in efter istiden

Asp (Populus tremula), Runsala, Åbo. 30.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Det blev en kvällsvandring.  För att få lite omväxling hivade jag in jycken i bilen och åkte till grannön Runsala, som botaniskt sett är av en helt annan kaliber än den jag bebor och frekventerar. På Runsala finns det stora lundområden och en helt annan biologisk mångfald.

Tyvärr hann ljuset smita bakom moln i horisonten, men hittade en grupp med ståtliga aspar som villigt lät sig plåtas mot kronorna. Aspen är ju ett av de lövträd som först vandrade in i Skandinavien efter att inlandsisen smält.

Ett ljusskrävande men annars ganska anspråkslöst träd. Tål både vinterköld och vårfrost. Som de flesta träd har också aspen samarbete med mykorrhizasvampar; den orangefärgade aspsoppen är aspens samarbetspartner.

28 mm, f 10, 1/80 s, ISO 400 

Rusningstrafik

Daggträngsel på kaveldunsblad, Hirvensalo 30.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Först nu kollar jag in de bilder jag tog på morgonrundan med vovven; försökte fånga dagg på grässtrån och blad. Liknade rusningstrafiken på en motorled.

Inte så enkelt att fota sånt här utan stativ. Just sådana här gånger önskar jag att jag hade tid att ägna mig åt fotografering på riktigt, med stativ, trådutlösare och ett genomtänkt arbete. Men tyvärr tenderar det mesta att bli "snapshots", i flygande fläng.

Ok, nu har jag suttit 7 timmar framför datorn, redigerar texter till tidskriftsartiklar - nu får det räcka.
Ännu soligt ute, och hunden vill ut. Jag med. Vilken perfekt kombination ...