Älskar enkla element

Rönnblad mot parkeringsasfalt, Hirvensalo, Åbo 29.9.2008.
Foto: Håkan Eklund.

På vägen till ett större skogsområde i kväll sneddade jag över lågstadieskolans parkeringsplats där det finns en massa planterade rönnar. Just nu är de rasandes granna, en myriad av färger och färgnyanser. Ögonen fastnade dock på detta ensamma lövpar som står i tur att falla och försvinna. Med parkeringsplatsens gråa asfalt som bakgrund blev de extra vackra.

I all sin enkelhet.

Mitt favoritobjektivet under dessa hundtimmar är 100 mm makron. Med den hittas alltid något att plåta. Förstås blir det fragment ur en helhet, men bildmässigt är dessa "utsnitt" trevliga att jobba med. Inte för att bilden ovan krävde ett makroobjektiv, men ändå. När man går nära tar aldrig motiven slut.

Rött och grönt

Skogstry (Lonicera xylosteum), Uggleskogen, Hirvensalo 29.9.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Det finns ett antal anspråkslösa och späda buskar med skogstry längs "ekstigen" i Uggleskogen. Det är först under hösten som busken med sina smala genar stiger fram. Bladverket ljusnar vartefter hösten framskrider och innan löven faller av är de nästan vita. Det är då som de röda bärer lyser upp och ger färg åt denna annars så anemiska buske. Sen syns busken knappt under vinterhalvåret.

I morse stannade jag upp, "förtöjde" hunden vid ett träd - och tog mig tid att med 100 mm makron föreviga denna trevliga "höstbuske". Skojigt att söka de rätta vinklarna och detaljerna, här tog jag stöd av en ek - som fick tjänstgöra som stativ. Mjukt morgonljus genom tunna moln. Betydligt bättre än direkt solljus.

Undvek de löv som redan var tömda på klorofyll, de lyste så vita att de kändes överexponerade ...

Gillar svartvitt

Risslaån, Pojo, Västnyland 28.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Igen en fin kursdag i fält med moss- och lavexperten Esko V. Vi strövade i fina marker längs bäckar och små forsar, i lundar, klippbranter och uppe på fina bergsryggar i Pojo och Fiskars. Sol och fint höstväder, förutom en häftig regnskur som dök upp från ingenstans och tog oss med överraskning. Plötsligt bara så öppnade någon luckan där uppe, och ett mindre ösregn med hård vind drog över oss. Med bilarna parkerade en kilometer bort.

De flesta i gruppen hade regnkläderna i bilarna, jag hade min regnkåpa till hands (finns alltid i fotoväskan som underlag för markkontakt vid växtfotografering). Den blev ett tillfälligt skydd för utrustning och fotograf - tio minuter senare hade regnmolnet passerat! Sen hade vi fältlunch uppe på ett fint berg med utsikt över hantverkarsamhället Fiskars (därifrån världskända saxar/knivar etc. kommer), solen värmde igen och alla torkad.

Hade inget stativ med i skogen, men med stöd av ett träd försökte jag mig på en liten fors och långsam slutartid (1/13 s). Eftersom det inte fanns så många färger i den skuggiga branten fick det bli en svartvit bild, och jag känner en fläkt från mitt förra liv, som i många år enbart handlade om s-v fotografering och kopiering i mörkrum. Nu är det Lightroom som gäller, ett bildbehandlings- /arkivprogram etc. som jag verkligen gillar. Tack vare "Mr Lightroom" Patrik "Grandimage" Larsson på svenska västkusten.

I uvmarker

Berguvens hemvist, Pojo, Västnyland 27.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

Så här vackert bor berguven i västra Nyland. Här är terrängen mycket kuperad med många insprängda små sjöar och skogstjärnar.

Har just nu kursveckoslut för mina artkännedomskursister, och idag strövade vi i dessa marker med en specialist på mossor och lavar. En spännande men svår artgrupp. Just när vi kom upp på här berget, där vi höll lunchpaus, flög en berguv iväg och satte sig i en trädtopp på andra sidan sjön. En mäktig fågel som många har hört men få har sett.

På tal om berguv. I dagarna har en helt underbar bok om berguv ( i stort format) kommit ur trycket i Finland. Det är Heikki Willamos och Leo Vuorinens bok "Huuhkajavuorella" (Vid uvberget) som innehåller massor med fantastiska bilder av berguv som är tagna i skymning, i månsken, i tidig gryning. Stämningsbilder till 100 procent. Willamo som gett ut många fina böcker om natur är förutom en suverän naturfotograf också en härlig ordsnickare. Han kan skapa stämning runt sina bilder som alla saknar bildtexter; bildtextsubstansen hittas i brödtexten på samma uppslag.

Willamos tassemarker hittas också i Västnyland (i södra Finland), inte alltför långt från stället där bilden ovan är tagen.

Finlands nine eleven ...

Tårar av dagg, Hirvensalo, Åbo 26.9.2008. Foto: Håkan Eklund.

För knappt ett år sen dödades 9 personer i en skolmassaker i Jokela, denna vecka 11 i en identisk massaker i Kauhajoki. Nine eleven .....; vad är det som egentligen hänt i detta arma land?

Hur är det möjligt att en till det yttre helt normal kille, som nu senast, med berått mod dödar sina klasskamrater? Så där bara. Precis som om det bara var en spännande grej .... något att skryta med på nätet. Och han hade inget otalt med dem. Ändå blev de offer för denna vansinnesgärning. Han själv med. Trodde han att han kan logga in och kolla reaktionerna där han nu är? Hoppeligen i helvetet ...

Kvällen innan hade han varit gäst hos en av klasskompisarna, och allt var som vanligt - nästa dag är värden ihjälskjuten och bränd till oigenkännlighet! En i gänget. Det låter som ett utdrag ur en skräckfilm, men det är det ju inte. Synd att inte dråparen överlevde, han lyckades ju inte genast döda sig själv med ett skott - han kunde gärna ha fått möta rättvisan i en rullstol ...

Och vad lärde politikerna och myndigheterna från de först nio dödade, i Jokelaskolan i höstas? Inget. De tog för givet att det som hände i fjol var en engångsföreteelse, att det inte kunde hända igen. Och då iddes man inte ändra något, trots att man då lovade ta itu med gällande vapenlagstiftning. Absolut inget har gjorts. De som lobbar för liberala vapenlagar har stor makt i detta land, precis som i USA. Nu borde ryggraden brytas på denna sjuka hantering. Och välfärdssamhället sociala verksamhet monteras ju ned i snabb takt, det ligger ju inga vinstförväntningar där.

Frågan är: till vad behöver man snabbskjutande automatpistoler i ett modernt informationssamhälle? Oberoende om man är sportskytt eller annars bara intresserad av pistolskjutning? Tänk att unga killar tillåts hålla sådana vapen hemma ...  Rädda för inbrott. Sällan. I Finland har det aldrig varit något problem. Här behöver man inte hålla vapen hemma för att skydda sig.

Är detta ett resultat av den våldsomhuldade och -benägna underhållsindustrin med början från videospel till våldsfilmer och annat dylikt trams? Där killar formas från ung ålder till att meja ner så många som möjligt, och så snabbt som möjligt. Och i ett land som varit med om så många krig som Finland har det blivit macho detta med vapen; men att försvara ett land är något helt annat än att mörda oskyldiga klasskamrater.

Det är skrämmande att omges av så naiva politiker, så naiva poliser, så naiva lagstiftare - i ett satans egoistiskt samhälle som bara tänker på ekonomi.

Jag längtar tillbaka till Söderhavet ...