Skadskjuten

Illa medfaren. Kanske en bortjagad varg? Åbo konstmuseum 22.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 266/366.

Från prärielöpare till John Bauer skog

Så kan en granskog se ut, om den får sköta sig själv. Laitila 21.9.2020. Foto: Håkan Eklund.

Vissa gråmulna dagar kan vara synnerligen innehållsrika.

Fick vetskap om en sällsynt prärielöpare på en åker en timme norr om Åbo, kunde inte låta bli. Hittade raden med kryssare/bongare i en åkerkant bakom ett äldreboende i kommunen Laitila, och en mera samarbetsvillig fågel får man leta efter.

Först var vadaren svår att hitta ute på åkern (där lök skördats), fågelns skyddsfärg var perfekt, det var bara dess rörelse som avslöjade den (provianterade flitigt). Sen bytte den riktning, och kom rakt mot oss som stod på rad i en skogskant med våra tubkikare, som om den bara ville visa upp sig. Helt fantastiskt!

Kunde studera varje teckning i fjäderdräkten (rätt anspråkslös, lite som en brushona), men näbben kort, svart och rak. Normalt brukar jag inte släpa med mitt 500 mm vid kryssningsutflykter, oftast är ju "offren" långt borta och det är ju helt uteslutet att på egen hand ströva närmare - då skulle man bli hängd i närmaste äppelträd. Men nu ångrade jag verkligen att jag inte hade canonen med mig, prärielöparen kom som närmast på 15 m avstånd.

Prärielöpare (Calidris subruficollis) är en liten, fåtalig vadare i familjen snäppor som häckar lokalt i nordöstra Ryssland och nordligaste Nordamerika, men ses regelbundet i Europa.

Eftersom det var en ny art för mig, både globalt och  i Finland, blev det "pullakahvi" (kaffe med bulle ...) med fru A på närmaste fikaställe, som traditionen föreskriver i finska fågelskådarkretsar.

Först efter det ett besök i en fantastisk "John Bauer skog" i närheten, ett litet skogsområde fyllt med stora stenblock och grottformationer, som haft nån typ av "fornborg" under bronsåldern.

En skog som jag måste besöka på nytt med stativ och vidvinkel, en helt fantastisk skog som inte rörts på hundratals år. Alla stenar och stenblock täckta med ett tjockt och grönt mosslager (som alltid torkar bort om marken exponeras via kalavverkning = därför är hyggen så fula i steniga marker).

Betar av nya ställen

Utanför bageriet. Åbo 21.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 265/366

Fortsätter att utforska nya för oss obekanta bagericafeterior i Åbo. De ligger ofta i kvarter som få turister frekventerar, men som är kända av lokalbefolkningen och folk i arbete. Enkla, funktionella (ibland också mysiga) ställen som både jag och fru A gillar.

Konstverk överallt

Gratis konst längs naturstig i grannkommunen Pikis - för den som ser. 20.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 264/366.

Trevliga människor i skogen

Möte med en gammal bekant. Nystad 19.9.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 263/366.

Höll oss idag borta från ställen med "serviceobenägen" personal i urbana miljöer, och mötte i stället ett antal pratsamma, vänliga och annars helt normalt funtade människor i skogen.

Avsaknaden av hyggen och älgflugor gladde.

Frun ville nämligen kolla in en naturstig (som hon tipsats från FB-vän) utanför bilfabriken (Mercedes) i Nystad.

Av alla ställen ...

Det tog en timme att köra dit.

Sen visade det sig att naturstigen var dåligt utmärkt i terrängen (alla lokala vet ju var den går), så vi missade väl största delen, men det gjorde inget.

Jag har en bra kartapplikation i mobilen som gör att okända skogsområden bara blir än mer intressanta. Man vet ju hela tiden var man är, trots att man går på måfå, som jag oftast gör.

Vi bara följde okända stigar i skogen som tog oss runt en lite sjö (som vi bara såg skymten av), genom omväxlande (ekonomi)skogar och terräng, men sådana skogar som ändå var attraktiva. Och inte ett enda hygge - härligt! Massor med lingon (som vi inte plockade) och en handfull möten med vänliga och pratsamma människor (= hundägare).

Korta möten som gav positiv energi.

Dock ganska tyst i skogen: kungsfåglar, trädkrypare, tofsmes, rödvinge- och taltrast, rödhake och korp längs 7 km skogsstig.

På ett ställe gick stigen förbi en bondgård där det stod en "Gråson" parkerad; en sådan hade grannen i hembyn när jag växte upp. En behändig liten traktor som jag gärna skulle äga, för det stora nöjets skull.