Skärpa och de gamla mästarna
Hur viktig är egentligen skärpan?
Skärpan är säkert det första kriteriet på ett bra objektiv. Bildens skärpa – på pixelnivå – är vad vi sitter och bedömer på våra skärmar. Skärpan och skärpedjupet är viktigt när vi diskuterar sensorstorlek och bländaröppning. Vi gläds åt en allt högre upplösning, som plockar fram fler detaljer i våra bilder.
Men glömmer vi inte bort betraktningsavståndet? Tappar vi inte bedömningsförmågan när vi sitter med våra ganska högupplösta skärmar och tittar på bilderna på en halvmeters avstånd, istället för att titta på bilden på någon till några meters avstånd? Och det här snacket om 100% crop som förs fram så fort man ska bedöma en bild, vad har det egentligen för betydelse, dvs hur ofta tittar vi på en bild med förstoringsglas och säger: - OK då, en bra bild, men skärpan sitter ju inte där… (eller kanske gör vi det, alltför ofta). Och då blir det som vi inte ser bilden, utan om den är tillräckligt skarp.
Besökte Zorn museet i somras. Högeligen intressant. Zorn var ju bland annat och under en period oljemålare, där han tog stora intryck av impressionisterna. När jag gick omkring där fascinerades jag av ljuset i hans bilder, och jag upplevde i hög grad en detaljrikedom - på betraktningsavstånd - som jag sedan märkte egentligen var mer av antydningar när jag gick närmare.
Men när jag gick närmare tappade jag perspektivet, bilden ”försvann” liksom och förlorades i penseldragen. Och då försvann magin i upplevelsen av bilden.
På avstånd en bild rik på detaljer, en bild med djup och känsla
När man kommer nära är det bara kludd, typ
Ljuset, igen, Och känslan av skirhet i detaljerna
en skirhet som försvinner på nära håll.
Ytterligare exempel, kanske ännu tydligare.
Det är som Zorns bilder är mer av betraktningsanvisningar, där vi får fylla i själva, och där det samlade intrycket är viktigare, det som bygger upp bilden, en process som snarast sker hos oss själva.
Jag kan inte låta bli att tänka att det är just det som är en av hemligheterna med exempelvis oljemålningar, och för all del också akvarell. Blir det för skarpt blir det tråkigt, färdigt liksom, ingenting lämnas kvar till betraktaren. Och det gäller också ofta de gamla (och de nya) fotografiska mästarna, särskilt svartvitt, exempelvis tidigt gatufoto.
I första hand gäller bilden. Först långt därefter kommer skärpa etc.
På återseende//Göran







Och som du säger, målningar skall lämna en del att fundera på. Och inte behöva förklaras.
Jag tror att betraktningsavståndet och är viktigt också för fotografiska bilder, ¨det är då man ser bilden. Sen kan den som vill ta fram förstoringsglaset och gå nära och titta på pixlarna. Men då spelar bilden ingen roll längre.
//GöranR
I somras satt jag med Albert Engströms skrifter i läsfåtöljen. Han var nära vän med Anders Zorn. Engström berättar att på konsthögskolan där det var ständiga intriger och och massivt skitsnack, stod alla andäktigt tysta och stilla när Zorn målade. Överlägsenheten var påtaglig och allmänt erkänd.
Det tekniska är viktigt, eller kan vara viktigt. Men det får inte skymma "bilden", dvs en bild är så mycket mer än skärpa, dynamiskt omfång vad gäller färger och ljus, eller tredejedelsregeln. Det egentliga innehållet är viktigare, men också så mycket svårare. Det är kanske därför det är så lätt att snöa in på det tekniska.
//GöranR
Det är den starkaste bild jag sett. Både på avstånd och nära. Och den stöder helt och hållet ditt resonemang.
När det kommer till fotografi tycker jag ofta att skärpan förtar upplevelsen av ljuset. Jag är aldrig ute efter skärpan, den får kameran sköta. Däremot är exponeringen viktig.
Hörs/per-erik
Precis, man ser det ofta och tydligt när det gäller målningar. Nu kan ju aldrig fotografier rakt av jämföras med målning, men resonemanget stämmer till stora delar, det är helheten som gäller, inte de tekniska detaljerna som sådana.
//GöranR
Vi får diskutera det här på Tårtan! ;)
/B
Det är det här odefinierbara konstnärskapet på bekostnad av tekniken, eller tvärtom(?) det handlar om. Och det finns många ingångar till den frågan. Och mycket att diskutera.
//GöranR
Bertil
Tack för kommentaren, Bertil. Uppskattas.
//GöranR
Själv slås jag av att en helt överväldigande majoritet av bilder som väljs in i tex Galleriet liksom bilder som får utmärkelser i Nordiska Fotoklubben i första hand utmärks av bländande teknik där skärpa och bildbehandling tycks vara det första som premieras./ Björn T
Håller med om det tillägget! Det är väldigt svårt att ersätta ett bristande bildinnehåll med diverse teknikaliteter - vare sig skärpa, oskärpa, eller annat. Det är nog väl värt att hålla i minnet när man sitter vid skärmen med alla oändliga bildbehandlingsmöjligheter.
Skärpan är nästan alltid tillräcklig. När jag är ute och luftar mina gamla burkar från 1930-talet, Contax och Super Ikonta, är skärpan inte bara fullt tillräcklig, utan många gånger överkurs.
Jag blev så gripen av måleriet och dess förmåga att styra upplevelsen av detaljer, eller skärpa, när jag såg Zorns målningar. Skärpan är subjektiv och till dels beroende av betraktningsavståndet, vilket till dels också gäller fotografiska bilder. Min tes i sammanhanget är väl att inte låta det tekniska ta överhanden, visst kan en tekniskt korrekt bild vara fin, men det räcker inte, och pixelraseriet med allt högre upplösning och 100% crop hjälper inte heller upp om inte bilden har ett värde i sig i övrigt.
//GöranR
För mycket detaljer kan förstöra upplevelsen av en bild. Därför jobbar många fotografer med att reducera detaljerna, ex genom kort skärpedjup, kornig film, rörelseoskärpa mm. Då framhävs istället detsom fotografen vill visa på.
Det finns många tekniker att jobba med, både målningsmässigt och fotografimässigt, och man kan inte fullt ut jämföra teknikerna hos de båda. Fotografen har precis som du säger lite andra verktyg.
Men viktigt att inte fastna vid att exempelvis skärpan är fullödig på pixelnivå när vi sitter framför skärmen, det räcker inte. Det tekniska får inte ta överhanden. Och det är ett normalt betraktningsavstånd som ger den bättre upplevelsen av en bild, oavsett om det är målning eller foto.
//GöranR
Alf
Instämmer, även om som sagt man inte kan jämföra måleri och fotografi fullt ut är det ändå ljuset som är grunden. Jag tror att vi kan lära mycket av de gamla målarmästarna. Och just ljuset är en annan aspekt av min upplevelse av Zorntavlorna, hur han hanterade det så mästerligt. Också tydligare på avstånd.
//GöranR
MVH
Bengt-Åke Strengberg
Tack Bengt-Åke. Och visst är det så att det tekniska tar över, och att "bilden" mer eller mindre glöms bort.
//GöranR