Bortom allfartvägarna
Tittar man på vägbeståndet idag i Sverige, jämfört med hur det såg ut när jag var en liten grabb, så inser man att det hänt väldigt mycket. Genom landet skär nu maffiga och flerfiliga motorvägar, som har både kortat restid och gjort resan en smula bekvämare. Kanske till och så bekvämt att man har svårt att avvika från dem där man sitter i sin bil och bara mal på.
Vadstena ligger emellertid utanför och bortom de stora vägarna, lite för sig själv vid Vätterns strand. Vi åkte dit för några dagar, som en liten svemester, en roadtrip i Östergötland och för att med Vadstena som bas titta oss runt lite.
Stadsbilden präglas förstås av slottet och den stora klosterkyrkan och resterna efter klostret (som nu är hotell – vi bodde där), men Vadstena är också en liten närmast pittoresk stad, med låga hus i centrum, mestadels av trä, med rosor på ytterväggarna och en massa små gulliga butiker och kaféer längs den centrala gågatan, förutom de stora utomhusserveringarna på Stora Torget. Närheten till Vättern är påtaglig, inte minst med småbåtshamnen, där inte bara små båtar ryms sida vid sida. Men det är ju lätt att komma hit sjövägen, Göta Kanal ligger ju inte långt härifrån, och Vättern är så pass stor att många har fina båtar även här.
Interiör från hotellet, det gamla klostret.
Inifrån den gamla klosterkyrkan, den heliga Birgittas kyrka. Pampig orgel, inte minst. Men inte heller här får man sitta trångt, distansprincipen gäller, tydligt markerat.
De små pittoreska husen och affärerna
Stora torget med sina uteserveringar.
Småbåtshamnen och bryggorna med fritidsbåtar, del av slottet i förgrunden.
Vyer längs strandpromenaden, med Vättern som fond
Vädret som synes lite si så där, stundtals regn, och när det inte regnade hängde det i luften. Fast ibland sken solen också. På det hela taget hade vi tur med vädret.
På återseende//Göran
//GöranR
//GöranR