Sött och gott(?)

Vid våra vanliga praktiska övningar i fotoklubben skulle vi nyligen fotografera mat, och sen i olika situationer testa olika ljus; direkt ljus, naturligt ljus (lokalens lampor), lite olika blixtar med paraplyer och olika diffusorer etc. ”Maten” som vi skulle fotografera var bland annat lite bakverk, sk cup cakes (eg muffins) från en känd tillverkare av bakverk vars namn låter som produkterna skulle smaka gott, eller delikat. Det framgick efter hand att bakverken inte var purfärska.

En grundregel när man fotograferar mat är att det ska se gott ut. Och det blev en svår uppgift. Sådana här bakverk ser inte goda ut egentligen någonsin. De är ofta bakade med sk transfetter, eller härdade fetter för bland annat konsistensens och hållbarhetens skull, vilket innebär att de alltid ser likadana ut hur länge som helst, med en nästan konstgjord framtoning

Härdade fetter är en klar hälsorisk. De påverkar bland annat vår kolesterolhalt negativt och är en risk för hjärtkärlsjukdom. Detta tillsammans med just den konstgjorda framtoningen gör att de ser inte gott ut, hur läckra de än ter sig. Och även om jag är svag för sötsaker, skulle jag aldrig stoppa i mig en sådan här kaka, eller något motsvarande.

Nu fotograferade jag i naturligt ljus genomgående. Jag försökte i någon mån få till det med färger och skärpedjup och så, men vetskapen om vad muffinsen innehåller tar bort hela känslan. 

Först när jag kom hem och såg bilderna i datorn såg jag dammet. Vem vet hur gamla de här kakorna egentligen var. 

Så det blev aldrig så smakligt, oavsett. Det är nästan som om bilden av vårt fika den här kvällen ter sig godare.

Man måste alltså vara på sin vakt vad man köper och sen stoppar i sig. 

På återseende//GöranR

Låt tusen (höst)blommor blomma

Ända sedan fotografikonsten uppfanns – upptäcktes?, har man utvecklat och förändrat, både själva lådorna, kamerorna, men också framkallningskonsten. Förr var det våta glasskivor, sedan blev det emulsion på en celluloidremsa. Nu har vi elektroniska sensorer och datorer. Likadant har själva bildskapandet eller framkallandet utvecklats, från omständliga procedurer med olika vätskor i mörka rum, till program i datorn.

Nu är ju det här med utveckling svårt. Alla hinner inte med, alla vill inte förändra, och det är väl gott så. Men det uppkommer rätt så osökt en del frågor i sammanhanget; om man nu ska gå tillbaka och fotografera som man gjorde förr, till vilken utvecklingsnivå ska man då söka sig? Glasskivorna? Dagerrotyperna? Celluloidremsorna? Vilket är mest ”rätt”? Och vad är det då för fel på den moderna fotograferingskonsten, med elektronik och datorer? (bortsett från all diskussion i ämnet…)

Sen är det det här med att olika sätt att ta bilder ska ställas mot varandra – det bildas grupper som alla tycker att just det som de gör är rätt och att allt annat är fel. Det finns infekterade diskussioner om svartvitt respektive färg, analogt mot digitalt, det här begreppet ”direkt ut ur kameran” mot bildbehandling, RAW eller jpeg. I detta finns också den i mitt tycke så tramsiga diskussionen om man får/kan använda Photoshop.

För mig är bilden viktigast. Hur den har blivit till är underordnat. Annars vore det ju lika orimligt som att säga att en konstnärs verktyg är avgörande om det blir en bra tavla – olja/vattenfärger/krita/blyerts, eller penslar/spatlar, händerna, trasor, sprayburkar eller vad man nu kan använda.

Med detta sagt kan jag ha respekt för hantverket i mörkrummet, hantverket med en analog och ickeautomatisk kamera, själva hanterandet av olika metoder. Men ingenting är ju mer rätt än någon annat.

Så för att citera en sedan tidigare stor och minst sagt berömd statsman (även om han säkert inte menade det som jag menar här): Låt tusen blommor blomma, dvs omfamna mångfalden, ha respekt för att alla tycker och gör olika.

Sen kan man ha sitt tyckande om vad som är bra och dåligt ändå, och diskutera det, men alltså inte utifrån utgångspunkten att jag gör rätt och alla andra gör fel. 

Så gick jag ut i trädgården och förundrades över uthålligheten i rabatten, fortfarande blommas det, parallellt med höstens nedbrytning, en spännande blandning. 

Till och med mitt projekt "Sommarängen" fortsätter att kämpa. Det kanske blir en sommaräng så småningom.

På återseende//Göran 

Alternativ till missad fotofika idag

Chocolade con churros, dvs varm choklad med nån slags friterad degmassa, typ donuts. Väldigt gott, väldigt typiskt här i Spanien.  Ska försöka komma nästa gång, förstås

På återseende//Göran

Marknaden, igen

Svårt att missa fredagsmarknaden här i Torrevieja. Folkfest, ett myller av människor och saker som man kan köpa. Framförallt frukt och grönt är tacksamt att botanisera bland, men även allt det andra som är till salu kan vara intressant. Inte minst skor och lädervaror drar, med oftast väldigt god kvalitet - Spanien är ju berömt för sin skotillverkning, och i  den närbelägna staden Elche finns flera tusen skofabriker eller snarare skotillverkare. 

Det blir väldigt fort så här när människor börjat slita i kläderna för att kolla bland vad som finns, och ofattbart att man sedan kan samla ihop det med någon grad av struktur och ordning..

Inte till salu, faktiskt.

Share a table - make a friend: Alltså väldigt mycket folk, väldigt varmt och alla trängs på de kaféer och små restauranger som finns i området. En kopp kaffe och en pilsner i väntan på makan som var och handlade - en trevlig göteborgare som liksom många andra tillbringar delar av året här, spelar golf och njuter sitt otium.

På återseende//Göran

Surfing beach boys

Fortsatt dokumenterande av strand- och badlivet på Costa Blanca, i oktober.

Det blev en hel del kallsupar i vågorna, men han hade kul, grabben. 

På återseende//Göran