Inför Planket

Det har blivit mycket sommarlovsbilder nu. Jag har fotograferat där jag har varit, det jag sett och upplevt, dvs precis som jag brukar göra, och i enlighet med min bloggs programförklaring - bilder, berättelser och tankar från mitt liv, vad jag ser och hör och upplever i såväl vardag som fest. Men inte så mycket funderande, mer dokumenterande. 

Men det är också roligt att titta på bilder. Gnestaplanket missade jag tyvärr, det körde ihop sig, men det lite större planket på söder i Stockholm tänker jag inte missa. Det är ju dessutom två dagar i år.

Så det gäller att förbereda sig. Det blir väl inte direkt någon kolhydratuppladdning eller toppning av formen, snarare mer mental uppladdning , tankar på att få gå omkring och titta på bilder, låta sig inspireras, träffa trevliga människor och prata fotografi (och kanske kameror ;) ). 

Här en gammal bild som jag hittade på datorn, jag har inte längre några bilder i skrivbords- eller byrålådan, som jag tycker passar bra inför helgen. 

Det är väl vad det egentligen handlar om, eller hur?

Sen är jag svag för stenar, nästan i alla former, dess textur, färg, form och variation i utseende som ofta bildar en helhet som blir harmonisk. Ett särskilt gott öga har jag till stenmurar. Förutom stenarna i sig vittnar de om hårt arbete, ett sätt att utnyttja de resurser som fanns för att stängsla av, markera, samtidigt som det var nödvändigt att få upp stenarna för att överhuvudtaget komma åt att gräva i jorden och odla. Stenmuren är i mina ögon ett mått på idoghet och överlevnad, det är lätt att föreställa sig svetten och värken i kroppen efter en dag på fältet, med dels omhändertagandet av stenen, sedan  bygge av muren och sen gräva, plöja och odla det stycke land som blev tillhanda. Det är med grad av ödmjukhet som jag finner mig själv stanna upp vid en gammal stenmur med mina funderingar. 

Och den här stenmuren kombinerar dessutom flera nivåer av utveckling, ståltrådsstängslet plus ekologisk energi i form av elektricitet!

Hoppas nu inget händer så att jag missar Planket! På återseende//Göran

En liten fundering och illustration av vår extremsommar

Att det långvariga vackra vädret med temperaturer som vi inte är vana vid på våra breddgrader gått hårt åt vattenståndet och grundvattnet råder inga tvivel om.

Ett hastigt besök på Hornborgasjön på väg hem från vår lilla roadtrip stärker den uppfattningen. Sjön är ju illa åtgången sedan tidigare, och kommer ju aldrig att komma tillbaka till sin forna glans, men på vårarna brukar man i alla fall kunna se en hyfsat obruten vattenyta härifrån. Så, sjön har också farit illa av torkan. 

Men, regnet hängde i luften, och snart kom det och rensade upp i luften. 

Och det är tydligt att hösten är på väg. Plötsligt känns det kallt som förut räknades in som högsommarvärme. Och det har regnat, ganska mycket till och med; gräsmattorna har nästan fått tillbaka sin färg, och snart får man väl plocka fram gräsklipparen som stått stilla sedan i våras. 

Nå, omväxling förnöjer sa skräddaren när han kysste frugan, så det blir nog bra till slut. 

På återseende//Göran 

Djuren på gården

Lite komplettering av förra blogginlägget - Konst och Trädgård eller konstig trädgård. Jag nämnde djurens betydelse för det hela intrycket. Och det blev många bilder ändå. Så här kommer några av djuren.

Nämnas bör att det bedrivs ett riktat avelsarbete för att försöka få fram speciella kor och getter för Gunillaberg.

En väldigt speciell höna - pärlhönevariant?

En käck liten get. 

En kraftig men stillsam tjur.

Och slutligen, lite utanför kontexten, en trött katt som låg och sov på en stol på scenen i orangeriet.

På återseende//Göran

Konst och trädgård eller konstig trädgård?

Med makan ute på en av våra vanliga små roadtrips. Den här gången har vi hamnat i Mullsjö, känt bl a för naturfotografi på flera olika sätt. Och hit har vi kommit efter en upplevelse på den kände danske blomkonstnären Tage Andersens gård och trädgård Gunillaberg inte så långt härifrån.

Men en sak i taget: Gunillaberg är en gård strax utanför Bottnaryd på småländska höglandet. Byggt i mitten av 1600-talet av dåvarande landshövdingen i Jönköpings län Johan Prinz, i ägo hos familjerna Prinz och sedan Lilliecreutz. Huvudbyggnaden innehåller bl a väggmålningar från 1700-talet och förklarades som byggnadsminne 1976.

Tage Andersen är en väldigt känd dansk konstnär och kulturperson, med inte minst blomsterarrangemang som specialitet. Hans butik i Köpenhamn är så populär att han kan ta entré för att ens komma in i butiken. 2008 förvärvade han Gunillaberg och har sedan byggt upp en alldeles speciell trädgård, där konstinstallationer samsas med olika blomsterarrangemang och bildar en enhet av sällan skådat slag. Gården är sommaröppen för allmänheten som trädgårdspark och kulturcentrum. Det är inte bara egen konst som visas, utan många av Tage Andersens konstnärskollegor runt om i världen bidrar med verk. Och det hela präglas av en särskild filosofi där varje moment spelar roll för det allmänna intrycket, och där till och med djuren på gården – höns av alla sorter och alla färger, getter och kor och hästar – ingår i den samlade upplevelsen.

Och det var i sanning en upplevelse. Den som väntar sig en vanlig fast fin trädgård, med perennrabatter och buskar etc blir besviken, här är en salig blandning av växter, djur och konstverk och installationer med en rikedom på visuella och känslomässiga upplevelser. Och mitt i allt detta går Tage Andersen själv omkring i sina bruna knickers med svarta strumpor (från Italien) och en brunrandig enkel skjorta – jag nämner klädseln eftersom den har kommit att bli väldigt typisk, något av konstnärens signum.

Ett litet lusthus mitt i skogen, vid en karpdamm.

Konst i det gröna.

I det nya orangeriet sökte vi skydd för regnet. Här förekommer olika kulturella händelser; balett, musik, teater etc. 

Och till slut Tage Andersen i egen hög person. 

Den här gården och trädgården borde vara mer känd. Vi hörde talas om den mer av en slump. Den är väl värd att besökas.

På återseende//Göran

Pärlor i Stockholm (och en liten solnedgång)

Alla dessa badställen vi har i Stockholm, ut mot havet, längs stränderna på Mälaren och alla andra sjöar, större och mindre som vi har överallt här i och runt vår stad. 

Ett snabbdopp, en familjesammankomst, alla andra sällskap och enskilda människor som badar, solar, fikar, spelar minigolf, läser, lyssnar på musik eller sjunger själva eller bara är där. Med möjligheten att få ta med sig sina hundar på de lite mer avlägsna delarna.

Och tack vare extremsommarvädret har de här ställena verkligen blommat upp. 

Vi samlades ett litet gäng barbershopare på Sätra Strandbad för att fika, bada och sjunga taggar tillsammans - en "tag" är ett fragment av en sång, oftast sluttakterna, som  man sjunger bara för att det vanligtvis är så fina harmonier.

Uppbrott.

Det enda var att det blev lite kyligt frampå kvällskvisten, det var nog inte mer än 23 grader när vi drog oss hemåt vid 21-tiden. 

På återseende//Göran