System Overload!

Det är melodifestivalen på TV just nu. Vad jag förstår, inte minst efter alla skriverierna i media, en av de stora händelserna och begivenheterna i världen just nu. Eller, rättare - jag förstår inget. Säkert finns det några bra sånger av alla dem som som just nu matas ut i Europa via TV'n, men de kommer i en aldrig sinande ström, det är hamsterburar, trapetskonstnärer och rullskridskor och fyrverkerier och det blir för mycket, den ena svulstiga produktionen efter den andra, jag kan inte ta in eller särskilja längre. Allt flyter ihop, och jag blir helt tom.

Börjar jag bli för gammal? Eller?

Nå, det svenska bidraget inte alls dumt, och hon sjöng ju rent, Sanna Nielsen, vilket inte kan sägas om alla, men, det känns inte som jag längtar att få höra sången igen...

Tur att man laddat upp med en god måltid innan; Rostad Vitlökssoppa, med Skogssvamptoast och Krutonger. Och ett gott vin.

På återseende//Göran

Tårtan en onsdag i maj

Fotofika på kaféet Tårtan. En samling fotointresserade herrar (lägg märke till att jag inte skrev gubbar...), ett forum för umgänge och samtal om fotografi, kameror - gamla som nya, till och med Leica!?!), särskilda fotoidéer och intressen, intressanta anekdoter och en stundtals intensiv diskussion, men alltid högt i tak. Och så fika förstås. Ett trevligt sätt att tillbringa en eftermiddag på - jag tror att det är bra för själen.

Alla sorters fotografi och kameror finns med - till och med pappersbilder.

Det finns några rader i Frans G Bengtssons Röde Orm - Sjöfarare i Västerled, som jag osökt kommer att tänka på i samband med våra diskussioner. Det är när den nordiske vikingen Orm och hans mannar har varit tillfångatagna och slavat som kalifens roddare, men sedan kom att tjäna som livvakt åt kalifens visir, Almansur. Vikingarna blev nu väl behandlade och förfriskade, och blev också bjudna varsin slavinna till sällskap i sängen, vilket gladde dem mest av allt: "De lågo länge på morgnarna, på mjukare bolstrar än de någonsin känt: och vid bordet trättes de vänligt om vem som fått den bästa slavinnan, och ingen ville byta bort sin".

På återseende//Göran

Vem kan vi lita på när det gäller fotokonst?

Frågan om vad som är bra fotokonst, vad som är en bra fotografisk bild och varför har kommit upp här i våra bloggar. Frågan om vem som bestämmer vad som är bra och vad vi får se följer ju i den diskussionen, vilket pekar mot vad vi som vanliga människor, oavsett om vi är fotografer eller inte, faktiskt har möjlighet att se, vad som kommer oss tillhanda – underförstått genom vanliga normala kanaler, vad vi blir givna att se. I detta ligger faran för, eller rädslan för mainstream; det udda och svårtillgängliga får stå tillbaka för det vanliga och lättillgängliga, det likriktade, vilket mjölkar ur och tunnar ur kvaliteten av det vi kan ta del av.

Alla fotograferar idag. Det finns idag orimligt stora möjligheter att visa sina bilder för alla. Det finns i detta ett orimligt stort antal bilder att ta del av, inte minst, eller snarare framförallt,  på nätet. Bara det gör det svårare att välja och vraka i bildflödet för att hitta det som sticker ut, det som inte är mainstream, det som tar tid att lära sig se. Många bilder är likadana, antingen det är svartvita gatusituationsbilder eller solnedgångar.

Men förutom vår egen möjlighet att hitta bilder i det översvämmande antal bilder som finns tillgängliga, framförallt på nätet finns den möjligheten som vi får via de stora institutionerna som Moderna eller Fotografiska, förutom alla gallerier, restauranger etc som visar fotografisk konst.

Kan vi då lita på Fotografiska? Eller på Moderna?  Får vi se både det vanliga och lättillgängliga och det svåra, otillgängliga, det udda,  som ändå kan vara högkvalitativt?

Svaret är att vi naturligtvis inte kan det. Vi lever i en kapitalistisk värld. Alla vill tjäna pengar, och kan ha svårt att ta risken att inte behaga.

Så, det är inte där vi ska söka det udda, det annorlunda. Det får vi nog göra själva.

En annan fråga i sammanhanget; vad är det då som skulle vara så bra med det udda, det som sticker ut, det som är svårtillgängligt? Vad är det för fel på det som alla gillar, det lätta?

Fotovisning i vår lokala fotoklubb. Ett annat sätt att se och ta del av bilder.

På återseende//Göran

Ett temainlägg, igen: Tema 260 Skir (95/365)

Finns det något skirare än körsbärsblommen nu på våren? Missade Kungsan, men hittade detta utanför Hotel Scandic i Nyköping.

Jag börjar halka lite efter, det har blivit en väldig massa annat fotogragerande...

På återseende//Göran

Sångglädje (bra musik!)

Kvinnlig barbershop - i helgen i Karlstad; Nordic Light Region Championships. Jag kunde vara med och se kvartettävlingen, som var bland det bästa jag hört och sett någonsin i den här branschen, oerhört hög nivå, fantastiska sångprestationer och synnerligen hög klass ur ett underhållningsperspektiv. 

Det förväntansfulla sorlet hos publiken, bara avbrutet av hejaramsor till favoritkvartetterna. Det var i det närmaste fullsatt i Karlstad Cultural Conference Centrum, och stämningen var hög och tät.

Lättnaden och glädjen efter fullgjord insats. Nu kunde man sitta och se och höra på de kvartetter som var kvar. 

Yess! We did it!

Och vi också, minsann! Nöjda och glada med insatsen och placeringen.

Och hur coolt är det inte att vara två kvartetter från samma kör bland de fem bästa. 

Den obligatoriska bilden på mina favvokvartetter Twist och krÄm från min favvokör, Stockholm City Voices (som vann körtävlingen och sålunda får åka och representera regionen i de internationella mästerskapen i Las Vegas 2015) med dirigenten Mo Fields i mitten.

(Man fick inte fota privat under tävlingarna, det stör för mycket.)

Det här är så bra musik, förutom att det är direkt högklassig underhållning. Även om jag är inblandad kan jag tycka det är lite synd att det inte når ut till fler.

På återseende//Göran