Gott och blandat. Och Tårtan.

Det finns ett talesätt som håller streck: Kaffe utan konjak är en j-vla blandning!

Det finns andra sorters blandningar också, inte minst i fotosammanhang. Förkärleken för gamla analoga kameror med tillhörande (antikverade) objektiv, olika sorters glas i objektiven (som man kan se på reporna), digitala bilder och bilder tagna med mobilkameran (som bara blir bättre och bättre. Det dynamiska omfånget är stort.

 Naturbild taget med mobilkameran (Huawei P10 PRO) – sjörök mitt på dan

Ögonblicksporträtt; Olympus PEN F med mZuiko 25mm/1,8. ISO 800, 1/15 s vid bländare 2,0. Redigerat i Lr, konverterat till svartvitt i Silver Efex.

Mobilkameraporträtt (Huawei P30 PRO) av en gammal, analog kamera i händerna på magistern – bilden tagen med Olympus PEN F (digital kamera) med mZuiko 25 mm, f 1,8 – ISO 800, 1/30 sek vid f/1,8.

Även när det gäller kommunikation finns det alternativ och olika blandningar. Men, inget går upp mot att sitta och diskutera öga mot öga över en kopp kaffe på ett trevligt fik; den reella verkligheten slår den virtuella klart!

På återseende//Göran

Stjärnjul på gång

Oktober och november brukar beskrivas som de mörka månaderna. Och det stämmer väl i mycket, men det är också de månader som kan vara årets mest hektiska för många, inte minst alla de som sjunger i kör eller andra ensembler. Oktober och november är för dem – eller för oss ska jag säga – de månader som man inte hinner med nåt annat än att sjunga, fräscha upp gamla sånger och lära sig nya och öva, öva och åter öva för att i december göra sin julföreställning , sin luciashow eller vad det nu kan vara.

Stjärnjul är Stockholms största evenemang i branschen. Två stora körer, varav den kvinnliga kören Rönninge Show Chorus är trefaldiga världsmästare i sin grundgenre, barbershop. Kören sjunger tillsammans med sin manliga motsvarighet, The Entertainmen och bildar en jättekör, Stjärnjulskören, på drygt 200 personer.

Stjärnjul kommer i år vara på Hovet, dvs Johanneshovs stadion, efter 27 år i rad i Filadelfiakyrkan, som nu ska renoveras. Tillsammans med våra gästartister för året kommer det bli The Greatest Show; Peter Johansson, en av våra stora musikalstjärnor och Queenstolkare (tänk Jersey Boys), Gunilla Backman, också musikalstjärna och skådespelare, Samuel Ljungblad, Skandinaviens största gospelartist och soulsångare tillsammans med Anders Lundin som väl inte kräver ytterligare presentation och som kommer att hålla ihop showen med vår kapellmästare Johan Lanqvist.

Taket på Hovet kan komma att spricka!

Och för att kunna göra det här så bra som vi vill och kan så kommer vi den 6.e och 7.e december ha lagt massor med timmar bakom oss tillsammans, timmar som kan kännas gnetiga och jobbiga ibland, men i grunden är grunden för den glädje och tillfredsställelse man får genom att sjunga och göra musik tillsammans.

I kväll gästades vi av Samuel och Gunilla med kapellmästaren Johan för att tillsammans känna på våra sånger. Häftigt är bara förnamnet (och knappt det). Och det är en ynnest att få vara med och göra musik med så härliga människor.

Stjärnjulsbubblan fortsätter, på söndag kommer de andra. Det blir åka av då också. 

På återseende//Göran

PS. Samuel berättade att han sjungit på Anja Perssons bröllop. Han var vederbörligen imponerad av Rönningekören - att få sjunga med 150 världsmästare! Hos Anja var det bara en ;).

Gröna linjen, eller en berättelse om människor (åtminstone delvis) under jord

Stockholms tunnelbana invigdes den 1.a oktober 1950 i och med att sträckan Slussen – Hökarängen öppnades för trafik. Sen har tunnelbanan förlängts och grenat ut sig åt alla håll.

Gröna linjen är nu ett av tre bansystem i Stockholms tunnelbana. Den har totalt 49 stationer varav 9 är betongstationer, 3 är bergstationer och 37 är ytstationer. Banan är totalt 41 256 meter lång (dvs i närheten av ett maratonlopp). Den trafikeras av tre linjer, linje 17 (Åkeshov - Skarpnäck), 18 (Alvik – Farsta strand) och 19 (Hässelby strand – Hagsätra), och har 482 000 resenärer per arbetsdag (2006) och cirka 146 miljoner per år (2005). Det är antagligen många fler nu. Linjen går till största delen ovan jord men i tunnel under centrala staden.

Idag hade bildgruppen Punctum vernissage med bilder från Gröna linjen; ett fotoprojekt om livet på och utefter linjen, en plats där glädje blandas med sorg, där vi möts och där vi skiljs – en skildring av människor, miljöer, händelser och känslor.

Utställningen var helt följdriktigt i Farsta, på den kulturknut som verkar finnas i varje förortscentrum och som i Farsta heter Fanfaren – förutom en liten teater och bibliotek etc. ett fik med billigt och gott fika, en samlingsplats och värmestuga för Farstaborna och besökare till Centrum.

Bilderna, mest svartvita (förstås 😉) men där färgbilderna lyste upp i en välkommen kontrast, speglade verkligen livet längs Gröna linjen, rapporterande och dokumenterande utan att bli tråkig gatufotografi - varje bild hade en berättelse, en knorr, en lite annorlunda vinkel och nånting att säga och det var en glädje att gå omkring där och titta.

Fredag kväll och mycket folk i omlopp i Farsta C. Och kö till korvkiosken.

Jag blir direkt inspirerad av sånt här - bilder är ju till för att visas och tittas på, och det är välgörande att de inte bara fastnar på hårddisken hemma. Och den här typen av vardagsfotografi i projektform tycker jag är så välkommen, särskilt när den, som här har det där lilla extra, det där som vi kan kalla punctum! Sen viktigt att nå ut, vilket också blir fallet här – lokalen gästas varje dag av ”vanliga” människor och det var påfallande många av gästerna som kollade in bilderna, inte bara ditanlända fotonördar alltså. Nu väntar vi bara på boken 😊

Givet att det förstås var väldigt trevligt att träffa fotokamrater blev utställningen som sådan också en stor behållning för mig i övrigt.

På återseende//Göran

Regel: Mobilkameran duger inte! Undantag: Fast ibland, kanske(?)

Ingen regel utan undantag. Och om grundregeln är att mobilkameran inte räcker till, så finns det naturligtvis situationer där den gör det, så bra är faktiskt kameran i de moderna mobilerna. 

Jag hävdar ändå fortfarande att mobilkameran är bäst med fotografiska minnesanteckningar, eller möjligen när omständigheterna i övrigt är fördelaktiga, dvs kameran i mobilen håller inte när det ställs krav. 

Så frågan är vad krav som ställdes i dag; grått och variationsfattigt väder, inga kontraster, ett jämnt och nästan tråkigt ljus, höstdimmigt liksom och den vanliga rundan med M.

Bilder som duger för webben kanske, men filerna håller inte att dra för mycket i när det gäller Lr. Samtidigt känns det bakvänt ergonomiskt för mig, och jag gör det enkelt för mig, jag kör på autoprogrammet. Möjligen och sannolikt finns det fler inställningsmöjligheter som jag inte använder mig av. 

Hittar inte så mycket nytt på rundan runt sjön, men omständigheterna varierar och ger lite omväxling; samtidigt behöver man inte så mycket variation, det finns något tryggt i att återse också. 

På återseende//Göran

PS. Och kanske ska man inte vara för kategorisk, men då blir det svårt.

Nä! Mobilkameran duger inte! Inte fullt ut i alla fall.

Stockholm har flera väldigt fina silhuetter, särskilt kvällstid, med ljus som speglar sig i vatten med den mörka himlen som fond.

Igår kväll åkte jag förbi en sådan kvällsvy, Sjöstadsområdet vid porten till Nacka. Fin bild tänkte jag och kom precis då på att jag inte hade någon kamera med mig. Eller – visst hade jag det, jag hade ju telefonen, och den, min telefon alltså, lär ju ha en av de bästa mobilkamerorna i branschen. Och jag har tagit en massa bra bilder med den förut, även om jag är ovan med att använda den - hur mycket jag än försvarar den och hävdar att det är en riktig kamera, så känns det liksom bakvänt. De bra bilderna har dessutom tagits i väldigt gynnsamma förhållanden, med bra ljus och så.

Och när jag tittar på bilderna nu inser jag att resultatet inte på långa vägar går att jämföra med min ”riktiga kamera. Bilderna håller dessutom inte att dra i i Lr, de går sönder direkt.

Och svartvitt hjälper inte mycket. Då försvinner ju dessutom de fina färgerna. Och jag är ju i grunden färgfotograf.

Möjligen gör jag fel, eller så kan jag inte mobilkameran tillräckligt bra, det kanske finns mer att göra.

Fast nej, jag får komma ihåg att ta med kameran i fortsättningen! Mobilkameran har säkert sin plats när det gäller att fotografera, men det går inte att kräva för mycket av den.

På återseende//Göran